Ställ era random astronomifrågor

Jo det vore ju den uppenbara förklaringen. Men just därför... eftersom vi snackar astronomi här...

Att supermassiva svarta hål växer genom att slå sig samman är nog helt klart, det kan man bokstavligen se på himmelen att det är så. Frågan är hur de bildades till att börja med. Nästa årtiondes superteleskop, now under construction, sägs kunna komma att se de första stjärnorna och ge ett bra svar. Säkert, liksom astronomer alltid ger bra svar, eller hur liksom. Det som är bra med universum är ju att man kan se all tid samtidigt. Man kan se de första stjärnorna idag. De är inte bara en tid, de är en plats. Faktiskt är de överallt i alla riktningar. (Och de kristna tyckte att deras beskrivning av Himmelen var märkvärdig, evigheten är bara början).

En populär tankegång är, vad jag förstår, att de första stjärnorna i ett tätt ungt universum av nästan bara väte blev gigantiska, hundratals gånger Solens massa. De fusionerade sig snabbt till supernovor som kollapsade till stora svarta hål som blev kärnorna till galaxer.

Fast lite till höger om, så klart.

Ja det var nog fullständigt kaos i början kan jag tänka mig. Dom första atomerna som skapades måste ha bestått av mestadels enkla atomer som väte. Svarta hål måste ha skapats tidigt på grund av den snabba fusionen och dessa svarta hål har byggt upp förutsättningarna för många galaxer. Det kan vara anledningen till varför svarta hål befinner sig i mitten av galaxer.

Det är helt befängt att tro som vissa att en galax roterar runt ett svart hål. Eller, galaxen roterar ju visserligen runt ett svart hål, men det är inte det svarta hålets förtjänst. Ett supermassivt svart hål är ju bara en flugskit jämfört med galaxens totala massa.

Enligt de som klättrar på väggarna för att de är så intelligenta och påstår sig veta nånting om detta, så var det snarare totalt fascistisk ordning som rådde till att börja med. Allt var homogent strålande lika fint överallt.

Det var sen som allt spårade ur och blev det här.

Enligt någon geofysiker så har det aldrig kunnat existera flytande vatten på Mars. Tydligen har en simulation visat på att en måne kraschat in i Mars södra halvklot, och gjort det till ett hav av magma. Därför finns det spår av många fler vulkaner just på södra halvklotet jämfört med det norra. Vulkanisk aktivitet försvann sedan för 3.5 miljarder år sedan, då det inte fanns kvar något magnetfält heller, och sedan dess har planeten bara varit död.

Läs mer här: https://www.ethz.ch/en/news-and-events/eth-news/news/2015/01/two-faces-of-mars.html

Han menar alltså att det antingen har varit för varmt eller för kallt, och att det aldrig har funnits någon övergångsfas riktigt med rätt förutsättningar för att flytande vatten ska kunna existera. Jag är inte så insatt, så undrar bara om detta är trovärdigt? Har sökandet efter liv på Mars varit helt i onödan?

Ändå hittar man geologiska "sediment"-formationer som uppenbarligen verkar ha bildats i flytande vatten. Men det kanske har andra förklaringar. Mars är hypat och NASA:s stora projekt, man måste tyvärr diskontera en del av överoptimismen om dess förutsättningar för liv om man ska vara realistisk. Mars s.k. dikotomi och solsystemets största vulkan är definitivt inte goda tecken på en livsbejakande historia.

Är det möjligt att se igenom, och se vad som finna bakom en relativt närliggande galax?
Måste ju finnas mycket galaxer bakom som man missar.

Eller tänker jag galet?

Lite galet, för galaxer täcker inte precis någon större del av himlen. Mindre än 1% för att ge en liten siffra. Andromeda är den närmaste stora galaxen och man kan med blotta ögonvrån en stjärnklar natt ana dess lilla fläck om man tittar lite bredvid den. Inte mycket finns bakom den, det är den Vintergata som vi befinner oss i som allvarligt skymmer himlen.

Jag tycker mig minnas ha hört om någon supernova som verkligen setts bakom/genom Andromeda, men jag hittar ingen källa om det nu. Det är knappast något som man söker efter aktivt. Andromeda studeras mycket därför att man kan t.o.m. upplösa enskilda stjärnor där. Men om man ser något "igenom" den så är det nog lite "hoppsan" och inget som man ville se. Den närmaste största galaxen på himlen är bara en obetydlig liten fläck. Ingen anledning att oroa sig vad som finns "bakom" den.

Dessutom kanske de flesta intressanta astronomiska objekt ändå ligger lite till höger om galaxerna. Lite till höger.

En planet ska ha rensat sin närhet från småsten.

Och från plutoider, såsom Neptunus har rensat sin bana från Pluto. (Eller förresten, jäklars IAU-definition...)

Enligt ren logik så borde universum vara format som en boll, sfär, etc.
Detta pga att det skulle kräva minsta möjliga energi för att uppnå just den formen.
Enligt nuvarande teorier så är det inte så.
Hur kommer det sig?

(Nu ska vi se om jag lyckas landa inom en faktor tusen den här gången, rätta mig annars...)

En boll har en yta mot en omgivning, och nånting inuti sig. Det har inte rummet. Det sägs vara "platt". Och varför skulle universum spara på energi, det har ju all energi i världen. Det gör/gjorde väl vad det vill(e).