Ställ era random astronomifrågor

Det beror på vad det är för bild du tänkt ta. Att få med Saturnus som en liten prick tillsammans med omgivande stjärnor är nog inga problem.

Vill du där emot få med ringarna och kanske banden på ytan behöver du ett teleskop och en kamera kapabel till att filma. Ska. Se om jag hittar en bild jag tagit. Den är tagen med teleskop+CCD och så klart redigering av materialet.

Edit.
Här:
https://m.flickr.com/#/photos/puffthedragon/13628424764/sizes/o/

Har för mig att jag läste/såg någonstans nyligen att ljusets hastighet i vakuum kan vara relativt enligt ny forskning. Någon mer kunnig som hört/vet något mer om detta? Eller är det något jag drömt helt enkelt?

Vad menas med "vara relativt"? Att ljuset ändrar hastighet i vakuum? Låter skumt

År 2025 planeras en sond skickas upp mot Europa för att borra genom isen och söka efter eventuella tecken på liv, men varför har detta inte gjorts tidigare?
Mars är väl den mest besökta planeten, men just Europa borde vara mer lockande med tanke på dess yta av is och frågan om vad som finns där under?

pengar och prioriteringar

Ingen har några planer på att någonsin landa någonting på Europa eller på någonting i yttre solsystemet.

ESA planerar att deras kretsare JUICE (JUpiter Icy Moons Explorer) mellan åren 2030-2033 går i bana runt Jupiter och då gör två förbiflygningar i Europas närhet. Sen ska den sättas i omloppsbana runt Ganymede 2033. Tyvärr ska den vara solcellsdriven eftersom Europa inte tillverkar s.k. "plutoniumbatterier". Det betyder minimalt med instrument och kort livslängd. Solenergin vid Jupiter är knappt 4% av vad den är vid Jorden, så solpanelerna måste göras 27 gånger så stora som på en vanlig satellit, så man måste minska instrumentlasten och dess energianvändning och därmed minska nyttan i motsvarande grad. Dessutom har ESA hittills bara byggt två kretsare för andra planeter, Mars Express och Venus Express, som är mindre än de som NASA skickat till respektive planet. Låga ambitioner och måttlig erfarenhet.

NASA fick nyligen $100 miljoner, vilket är 3% av Mars-rovern Curiositys totalbudget, för att börja göra en första utredning om vad det skulle krävas att skicka en sond som kretsar runt Jupiter och som under sin livstid kan göra några förbiflygningar nära Europa. Räkna med ankomst år 2040 eftersom de ligger ett antal år efter ESA. "Europa Clipper" har tidigare ofinansierade och nedlagda idéer kallats. Idag har NASA ingenting annat än powerpoint-slides att åka till Europa med, så det har inget namn. USA har dock lagt ned sin tillverkning av "plutoniumbatterier". NASA har lovats få det sista som finns i lager till sin nästa Mars-rover 2020. Så det blir solpaneler och samma låga ambition som ESA har. Ingenting annat har föreslagits för NASA att göra i yttre solsystemt.

JUNO är nu på väg till Jupiter med solceller för ett ettårsmission utan att studera någon jupitermåne. Solpanelerna gör att den måste uteslutande kan studera Jupiters inre via magnetfält m.m. Bl.a. har de skippat "science camera", och det lär de planerade Europa-sonderna också behöva göra. (Juno har en lågkvalitativ kamera ombord, uttryckligen för "public outreach".)

Jag har en uppgift i skolan att förklara hur man mäter avstånd i rymden och då vet jag att det två sätt en med hjälp av triangulering och en med "rödförskjutning" finns de fler sätt? Om ni vet några fler sätt får ni gärna säga vilka och även länka till sidan så man kan läsa om det!

Det finns en hel del!

Två till är jätteviktiga att nämna, utöver de två jätteviktiga du redan har nämnt. Båda är ganska bokstavligen "standard candles". Alltså att om man vet hur starkt något lyser, och man ser samma sak lysa svagare, så är enda förklaringen att det beror på att avståndet dit är exakt så stort att ljuset dämpas med exakt så mycket som skiljer det man ser och den ljusstyrka man vet att det egentligen lyser med.

Cepheid-variabler. Det är stjärnor som pulserar, blinkar. Och det finns ett tydligt samband mellan i vilken takt en sådan stjärna blinkar, och hur starkt den lyser som mest. Takten i blinkanden är lätt att mäta oavsett avstånd, så länge nånting överhuvudtaget av blinkandet är synligt. Jämför med en polisbil som tjuter. De har alla samma sirener så de låter alla lika högt på samma avstånd. Om du hör en polisbil högt så är den nära dig. Hör du en polisbil mycket svagt så är det långt borta. Brandbilar har andra sirener med högre volym. Så om du hör en brandbilssiren och en polisbilssiren som låter lika högt, så vet du att brandbilen är längre bort, för den tjuter ju med högre volym än polisbilen.

Det var en kvinnlig astronom som gjorde genombrottet för den insikten, så din skollärare har som arbetsbeskrivning att ge dig betyg PK-minus om du inte nämner just den metoden! Hubble som upptäckte rödförskjutningen du redan nämnt, använde en cepheidvariabel i Andromedagalaxen för att mäta avståndet till den och upptäcka att vår galax Vintergatan inte är hela universum.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Henrietta_Swan_Leavitt

Supernovor typ 1a. Astronomer kan känna igen denna typ av supernova när de ser den oavsett avstånd. De lyser, blinkar inte bara lyser en gång, för en stund starkare än alla stjärnor i sin galax och tack vare det kan man med moderna teleskop se dem ända till alla galaxer inom synhåll. De är en viktig anledning till varför man vet hur stort universum är. Och man vet att de alla strålar ut lika mycket ljus. Så det är enkelt att mäta avståndet som allt längre till de som är allt ljussvagare.

Hur vet man detta om hur ljusstarka Cepheider och Supernovor 1a blir? Av partikelfysiska skäl! De består av samma elementarpartiklar som vi och allt på Jorden. Man har upptäckt och utforskat dessa elementarpartiklar med enorm precision i laboratorier här.
Jag måste i sammanhanget förstås pusha för: http://howfarawayisit.com/video-book/

Stämmer verkligen det där? Har för mig att det måste upp i någon grad av massa innan det får en gravitation? Å andra sidan kan ju objekt med liten massa ha gravitation, men att den är minimalt kännbar.

Någon grad? Kanske tänker på någon grad så själva attraktionen ska ske och det finns det säkert. Den gränsen är dock inget vi människor kan nå upp till genom producerad massa så att säga, inget jag kan komma på iaf. Kan också bero på att jordens gravitation hindrar oss att se den.

Alltså, hade du lagt 2 böcker i vakuum i rymden hade attraherats men minimalt. Hade du lagt pyramiderna i rymden och din dator hade datorn dragit sig mot pyramiden

Aa precis.

För att förtydliga lite:

Jag tvekar på att en sten på 10 cm i diameter med "normal" massa kan dra i en annan sten som är 1 mm och har "normal" massa och ligger väldigt nära. Men jag kanske har fel?

Jo då över tid kan den det om du inte nyser under tiden du studerar experimentet