Citat:
Ursprungligen postat av
Deon Lime
Stjärnor existerar ju väldigt ofta i binära system så varför hör man aldrig det om planeter? Eller är det helt enkelt inte möjligt att en större planet som skymmer delar av sin stjärnas ljus egentligen är två eller fler mindre planeter?
När blir en måne förresten en planet? Ponera att Mars bytar plats med månen - är Mars då en planet eller måne?
Vad som är planet eller dvärgplanet är numera ganska luddigt. Beror på som finns i banan den går run sin stjärna. Eller en av dem. eller båda. Och ofta är skillnaden mellan planet/dvärgplanet och måne också oviktig, t.ex. när man talar om objekt med atmosphär eller objekt med flytande oceaner.
Så vi borde tala också om solystemets 4 atmosfärer och solsystemets 4(+?) oceaner som överlappande objekt med månar, asteroider, dvärgplaneter och planeter.
Varför har man ännu inte hittat någon binär exoplanet? Alltså en planet med en måne som är nästa lika stor som planeten själv. Bra fråga. Jag vet inte varför. Kanske teleskopen inte varit tillräckligt skarpa för att urskilja det. Eller kanske det är extra ovanligt att större gasplaneter nära sin stjärna (de som varit lättast att upptäcka) bildar binära par. Jorden/Månen och Pluto/Charon är två nästan-dubbelplaneter vi har i solsystemet.
En dubbelplanet skulle liksom Pluto/Charon och liksom Uranus med småmånar kunna ligga nästan rätvinkligt mot sin ekliptika. Det kan jag föreställa mig försvårar upptäckt.
Vidar har varje planet i solsystemet mer massa än summan av alla mindre planeter. Det finns inte två planeter med jämförelsebar storlek i solsystemet. Om det liksom i solsystemet typiskt bildas 8 planeter runt en stjärna, och de varierar i storlek på en skala mellan 1 och 1000 från minst till störst, så blir jämstora par inte så vanliga. Jorden och Venus är de två mest jämstora planeterna och de är också närmast grannar med varandra. Men det ligger långt från orbital mechanics att få dem att bilda någon varaktig dubbelplanet.