Ställ era random astronomifrågor

Jag tror att han menade att ljuset från stjärnorna förstärktes av någonting i solsystemet, så att ljusets punktform breddades och spreds. Därför kunde vi se ljuset från stjärnorna när vi befann oss inne i heliosfären. Ute i den interstellära rymden skulle stjärnornas ljus återgå till punktform, och många av dem skulle då inte synas mer för blotta ögat.

Jag tror att han blandat ihop några fakta och därefter förklarat slarvigt. Han heter Göran om det har någon betydelse.

Oändligheten i det här fallet spelar ingen roll, kulan når naturligtvis inte oändligheten och stannar där.
Det är så att den kommer fortsätta bort från Jorden och alltid sakta in, avståndet ökar hela tiden.

Om du skjuter kulan i sqrt(GM/R) hamnar kulan i en cirkulär omloppsbana kring Jorden. Långsammare och den faller tillbaka. Om du skjuter den lite snabbare kommer banan bli elliptisk. Men det gäller bara om du skickat den i sqrt(GM/R) < x < sqrt(2GM/R). Faktorn är sqrt(2).
Så:
Mindre än sqrt(GM/R) = Trillar ned
Lika med sqrt(GM/R) = Cirkulär
Större än sqrt(GM/R) men mindre än sqrt(2GM/R) = Ellips
Lika med eller större än sqrt(2GM/R) = Tack och adjö.

Jaså, heter han Göran. Det ändrar ju allt!
Alla som heter Göran är ju trovärdiga.
Göran låter faktiskt som en typisk svensk rymdfantast.

Om vi säger att universum är oändligt och skapas på nytt hela tiden i en oändlig loop.

Då är det väl så att en som er exakt ut som mig har någon annanstans haft sex med en berusad apa i klänning?

Det är ett vanligt missförstånd angående ordet "oändligt". Visst, universum må vara oändligt. Men mängden materia och energi i den är inte oändligt. Alltså kan det bara finnas ett begränsat antal konfigurationer på den materian. Så du har inte sex med en berusad apa i klänning nånstans i Fornaxhopen.

Göran har fel. Även om hans påstående om heliosfärens "breddningseffekt" hade någon som helst grund så är punktljuskällor lättare att se än diffusa ljuskällor. Två exempel är galaxer och nebulosor. Andromedagalaxen består av hundratals miljarder med stjärnor och är så stor att den skulle ta upp en yta på himlen dubbelt så stor som månen. Alla dessa stjärnor tillsammans och dess diffusa karaktär pga det enorma avståndet till de borde, per Görans logik, göra att Andromeda vore det mest ljusstarka föremålet på himlen. Men vi kan knappt se Andromeda med blotta ögat för att ljuset från den är så diffust.
Så det är helt tvärtemot vad Göran tror. För jordens atmosfär förstör vår bild av stjärnorna väldigt mycket. Den fungera faktiskt väldigt mycket som ett "breddningsfilter". Vi behöver bara färdas utanför atmosfären för att se vad som händer utan dess effekt. Och stjärnorna blir betydligt mer synliga utanför atmosfären än här nere på jorden. Inte mindre.

Svarta hål kan inte bli "mätta" men de kan ha insamlingsskivor och dessa kan bli "mättade". Jag tror fenomenet du undrar om är aktiva galaxkärnor. Jetsen här skapas när materia, främst elektroner, i insamlingsskivan accelereras till relativistiska hastigheter och deras rörelse går igenom ett magnetfält, sk synkronotonstrålning. Ett föremål som befinner sig i närheten av ett svarthål, men utanför dess händelsehorisont, kan alltså befinna sig i omloppsbana där precis som en planet runt en stjärna. Men hastigheten måste vara relativistisk. Så sådana här jets bryter inte mot vad vi vet om svarta hål.

Den sjungande solen.

Nu blev det tydligt även för mig.
Oändligheten kan man kanske beskriva matematiskt som tex: 1/2/2/2/2...osv.
Och sonderna har en hastighet över sqrt(2GM/R).

På diagram som visar rotationens hastighet på galaxer så ser man att en är i princip konstant ut till "kanten", och ett svar på hur, tyds vara att det finns successivt mer och mer mörk materia som kompenserar för att rotationen är oförändrad med ökad radie, alltså att det är en "halo" med MM runt galaxen. Hur kommer detta sig? Varför klumpar sig inte den mörka materian in till centrum?

Jag har inte riktigt förstått hur solsystemet ser ut. Jag är väl märkt av den gamla platta bilden man vanligtvis ser. Men det är väl flera dimensioner?

Om man skulle åka från Pluto till Jorden skulle man tvunget passera alla planeter då eller skulle de
kunna ligga på "andra sidan" solen?



Tack

Planeterna ligger i stort sett i samma plan (med avvikelser på ett par grader). Men eftersom de roterar med olika hastigheter så ligger de ju ytterst sällan på en rak linje. Om du skulle åka kortaste vägen från jorden till Pluto skulle du passera ganska nära alla planeternas omloppsbanor, men du skulle sannolikt inte passera någon av planeterna särskilt nära. (Å andra sidan skulle man förmodligen designa en sådan resa via ett antal av planeterna för att utnyttja deras gravitation för slingshot-effekt, men det är lite OT.)