Ställ era random astronomifrågor

BajsBabian,
Det är precis som Puff säger, såklart som alltid.
Svarta hål kan teoretisk vara hur små som helst, och såna kan obemärkt smyga sig förbi nära oss, men de skulle vara harmlösai motsvarande grad. Men det finns anledning att tro att alla svarta hål har en massa ungefär som Solen och uppåt, eftersom de formas av just kollapsande stjärnor. Ett 24 km stort svart hål är faktiskt ett svart hål som har större massa än de flesta stjärnor. Jupiter har en massa på ca 1/1000 av Solens massa och ett så massivt objekt i Oortmolnet är så gott som uteslutet idag. Även om vi inte skulle kunna se det direkt så skulle man sannolikt indirekt märka av effekterna av dess gravitation. Hela Oortmolnets massa är säkerligen mycket mindre än en enda jupitermassa, ett objekt där som är 1000 gånger mer massivt än jupiter skulle vi vara mycket väl medvetna om, vare sig det vore ett svart hål eller nåt annat. Även en sån mängd mörk materia skulle vi inte kunna undgå att upptäcka i Oortmolnet med dagens astronomi.

Gravitationslinseffekter upptäcker man faktiskt med teleskop som tittar stadigt mot stora områden av himlen, med sån hög precision att de kan registrera den minsta rörelse som någon stjärna gör när nåntin gpasserar *nästan* framför dem. Och det kan vara något så puttefnuttigt i sammanhanget som en planet lika liten som Jorden, tiotals ljusår bort.

Ja precis. Du du helt sonika bytte ut solen mot ett svart hål med samma massa, hade Jorden vackert fortsatt i sin bana. På samma avstånd. Det skulle dock vara lite mörkt, kallt och tråkigt.

Random astronomifråga:

Sitter och kollar på youtube om troliga domedagsscenarion. EMP/solstormar nämns titt som tätt, och visst skulle det få katastrofala följder om all oskyddad elektronik skulle slås ut.

Men är det sannolikt? Är det en tidsfråga? Har större utbrott skett historiskt, alltså av sådan magnitud att det skulle vara en global katastrof?

1859 skedde en koronamassutkastning som sabbade elektronik över stora delar av planeten. Det fanns inte så mycket elektronik vid tiden men enligt vittnesuppgifter så fungerade tex vissa telegrafer utan att ens ha haft någon yttre kraft eller batterier inkopplade så det lär ha varit en rätt rejäl solstorm.

Moderna system är relativt stryktåliga men vi vet å andra sidan inte hur feta utkast som Solen kan producera. Det är egentligen ingen fara för biologiskt liv men det kan bli dyrt när ett stort antal satelliter havererar samtidigt och vissa störningar kan förväntas även på landbacken.

Vill du bli riktigt nykter så kan du kolla upp gammablixtar. Ingen förvarning och inget skydd, kan i teorin utplåna hela mänskligheten i ett nafs.

Jag som intekan någonting om detta måste då ställa en fråga.
Om solen plötsligt skulle förvandlas till ett svart hål utan att det skulle drabba våran planet (förutom att vi alla skulle dö pga brist på solljus), då måste alltså det svarta hålet i mitten av de flesta (alla?) galaxer vara otroligt massiv?

T.ex. vår eget svarta hål i mitten av vinter gatan måste ju vara så otroligt stort om den faktiskt suger in andra solar och planeter som cirkulerar omkring det? Det svarta hålet måste ju då alltså vara miljontals större än det svarta hål som skulle skapas av vår sol, om det nu skulle hända. Eller?

Ser fram emot svar!

Jag tror inte att de svarta hålens gravitation suger in materia, men att det finns olika effekter som gör att banorna för materia runt hålen blir snävare och snävare. Effekterna kan vara att energiförlust eller omfördelning av rörelsemängdsmoment gör att materien runt hålet gradvis förlorar potentiell energi i banan.

Brukar du ofta missa jorden när du hoppar?

Varför skulle inte SH suga in materia då?

Föredömlig ja/nej-fråga. Svaret är: ja

Ja det svarta hålet är mycket massivt.
Här är några siffror: https://www.flashback.org/sp44841772

Nej, det som händer är att materien cirklar kring Sagittarius A* men att avståndet minskar vartefter materien förlorar potentiell energi. Det beror inte på att centralobjektet är ett svart hål, även stjärnor och planeter kan "äta upp" material i omgivningen.

Det som orsakar förlusten av potentiell energi är framför allt omfördelning av rörelsemängdsmoment p.g.a tidvatteneffekter och kollisioner. I det kaos av materia i rörelse som finns i galaxens centrum skapas materiell turbulens och den turbulenta materiens växelverkan med Sgr A* gör att denna materia vinner eller förlorar potentiell energi beroende på om dess inre rotation är i samma eller i motsatt riktning som banans.

Samma fenomen finns i solsystemet där jorden och månen avlägsnar sig från varandra på grund av samverkande rörelsemängdsmoment medan Phobos, vars bana är motriktad Mars rotation, förlorar potentiell energi och kommer allt närmare Mars.

Naturligtvis blir resultatet att mindre materieanhopningar äts upp av större om den potentiella energin hela tiden minskar. De kan inte missa varandra.

Fast det du beskriver är kvasarer. Aktiva galaxer där stora mängder materia faller in i det svarta hålet. Sag A* är som tur är inte speciellt aktiv. Där finns ingen skiva av gas som ge ifrån sig strålning. Visst, det händer att materia faller in, men det är relativt små mängder och sällsynt. Energiförlusten beror på i första hand friktionen mellan materian. När gasen är så nära (innanför ISCO) faller den oundvikligen in i det svarta hålet.

Du har rätt i att det inte faller in så mycket materia i Sag A* åt gången, vilket väl visar sig i mätningarna av strålningen, men jag tror att rörelsemängden har större betydelse än direkta friktionsförluster. När materien växelverkar omfördelas rörelsemängdsmoment och turbulensen uppkommer som sedan avtar p.g.a gravitationsgradienten från det svarta hålet, varvid materieanhopningen antingen vinner eller förlorar potentiell energi. Endast de anhopningar som roterar med retrograd rotation närmar sig för att till slut hamna för nära.