Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Jag länkar till en post jag gjorde i tråden om landsorts och storstadspress då jag menar att detta inlägg har viss bäring på vart den här diskussionen är påväg:

https://www.flashback.org/sp42157713

Haha. Gotcha. Nu försöker du nog allt få mig mellan raderna tycka att "dynamiskt, hållbart, och långsiktigt" skulle innefatta någon form av multikultursvärme och multikultursdynamik. Men det är en bra fråga...varför är sveriges tidningsredaktioner som ju har en problematisk ägarbild eftersom den är monopolistisk, lika etniskt vita som partidagarna i Nürnberg, om du multikultur blir så varmt och mysigt och långsiktigt hållbart?

Vad är din syn på det fenomenet, såhär i näthatets tidevarv?


Därför att media/journalistik innefattar även journalistik i publikationer som "Hus och hem" och "Vi i villa" eller "Bilsport". Det är en intressant fråga, varför du tycker att det ska ligga under "Samhälle" eftersom Sverige är det enda land där den politiska psuedodebatten har flyttat till kultursidorna.

Varför är det så tror du?

Jag hoppas inte det. Men du har kanske rätt ändå Meiji. Vi funkar väl så vi människor, att när något händer oss personligen så får vi upp ögonen för det. På riktigt. Och med ärligt engagemang. Vilket också kan vara en styrka, bara vi inte helt låter vår egen, högst subjektiva upplevelse påverka vår bild av världen.

Här skulle jag faktiskt vilja ha statistik. Hur stor RISK löper man egentligen att bli utsatt för våldsbrått i stort i samhället idag? Jag menar, majoriteten av alla invånare i Sverige - både svenskfödda och invandrare (knöligt och onyanserat begrepp för övrigt)- är väl ändå laglydiga vad jag förstår? Har vi ett verkligt samhällsproblem är vi rädda för att ha ett?

Det kallas (konsekvens)analys och borde gjorts INNAN den politiska och kulturella ”eliten” fattade beslutet åt svenskarna att deras land skulle bli multietniskt och mångkulturellt. När det gäller miljön görs ju alltid miljökonsekvensbeskrivningar och har projektet menlig inverkan på miljön stoppas det resolut, men ingen har någonsin gjort en konsekvensutredning eller i varje fall publicerat någon sådan avseende mångkulturen. Det beskrevs tidigare i tråden hur etablissemanget har en vision eller ska vi kalla det en hägring (ref många som kommer ) men varken bryr sig om en plan, uppföljningar eller åtgärder. Man släpper istället på och hänger sig åt att släcka de värsta bränderna (också detta ref de som kommer ).
Jag utgår från att din vän inte är vit och/eller att vederbörande inte bor i Rinkeby, Alby, Tensta eller Botkyrka.
Är det intrycket du får? Att vi sitter här, massor med enskilda individer och fantiserar ihop bilder av en mardrömsliknande avhumaniserad värld? Att det samhälle och de problem vi beskriver inte finns?

Okunskap finns - men det är ett problem som ligger mer på gräsrotsnivå. De drivande aktörerna är väl medvetna om tingens tillstånd.

De flesta debatter är tröttsamma, men tyvärr ofta nödvändiga.

Självfallet, men nu "råkar" just "Israels utvalda" representera den ensidigheten.

Det svenska folket och mot dem lojala grupper ska vara dominerande (eller enda) ägare till de institutioner som omedelbart rör nationens väl och ve. Ganska självklart, egentligen.

Ordstriden har funnits sedan innan andra världskriget. Nazisterna var experter på att plocka fram nya ord för att beskriva saker, men de råkade ut för samma sak som händer idag, att folk efter en tid fattar, och då blir ordet värdelöst.

Vad man måste vara absolut klar över är att alla använder sig av dessa metoder. Du gör ju det ovan, när du försöker påskina att ordvalet, populister, på något vis skall vara bättre än de exempel du för fram.

Här är två exempel från vänsterhåll.

Det första är från Sverige och handlar om ordet papperslösa, eller uttrycket irreguljära migranter, som verkar användas i ett försök att dölja något.

Det andra är från upploppen i England 2011, där en teoretiker beskrev plundrarna som, diskvalificerade konsumenter. Anar man inte där, att tanken är att man ska tycka synd om plundrarna, och att plundrandet egentligen bara var en annan typ av shoppande?

En annan sak att säga om flera av etiketterna är att de ibland är ganska träffande. Man måste vara tämligen humorlös om man inte kan skratta lite åt ord som världsförbättrare, eller batikhäxa. Jämför med vita kränkta män. Det är inte brist på vilja som gör att vänstern inte är så bra på att producera passande och fungerande ord.

Nu blir det långt igen, men vafasen. Konspirationer var det...

Det är knappast tal om någon konspiration från Regeringshåll och från etablissemangshåll. Men mörkning? Det beror nog på frågan. Man ska minnas att de är indoktrinerade som alla andra, med ett eskalerande mantra som pågått sedan just mitten av 70-talet. Att man mörkar statistik - eller snarare stoppar viss statistik från att överhuvudtaget produceras - och undanhåller information (som signalement vid brott där förövaren är av annan etnicitet), är av den enkla anledningen att man agerar självgod överförmyndare åt sin befolkning. Pappa vet bäst och pappa bestämmer att det här är (eller kan leda till) rasism, inte samhällsinformation. Alla har lika mycket värde, punkt slut, från styckmördare till Nobelpristagare, oavsett meriter och vad de faktiskt uträttat.

Om befolkningen får veta att invandrare från vissa demografiska områden är kraftigt överrepresenterade i en rad negativa aspekter för samhället (exempelvis grova brott som kan leda till fängelse; överfallsvåldtäkter, grova rån, m.m.) som inte med lätthet kan hänvisas till socioekonomiska faktorer, så kommer rasismen och främlingsfientligheten öka.

Motståndet mot invandring skulle öka. Därför kan svenska befolkningen inte ta del av denna information. Därför får de inte veta. Därför kan problemen heller officiellt inte existera och därför behöver man inte göra något åt det, som att fråga sig hur i hela friden att institutionalisera människor, inte ställa några som helst krav på dem (tvärtom belöna misslyckanden!) och trycka in dem i getton ska vara någon långsiktig lösning. Hur det kan löna sig att ha svängdörr med tillhörande lottomaskin på Migrationsverket och släppa in vem tusan som helst bara de snör bort alla papper vid gränsen. 9/10 asylsökande saknar identifikationshandlingar, eftersom dumnaiva svenskar tror det bästa om alla och att de inte har skäl att ljuga. En fullständigt sanslös inställning. Prova att inte släppa in en kotte som saknar ID i ett år och se hur många asylsökande som saknar ID-handlingar.

9/10 saknar ID-handlingar eftersom de vet att de maximerar sina chanser att vinna på lotto (så blir ju processen om man inte har något underlag överhuvudtaget att gå på förutom en muntlig historia). De professionella flyktingsmugglarna vet det, yrkeskriminella vet det, svenskar vet det, asylsökande vet det, lycksökare vet det, alla vet det. I kläm hamnar då de människor som verkligen är i behov av verklig hjälp, som inte är här för att i Sverige slipper man jobba och här är ett smörgåsbord uppdukat för alla som kan ta sig dit.

Gällande Statens fullständiga vägran att ens försöka redovisa hur mycket vår immigrationspolitik faktiskt kostar, vet jag inte vad man ska tro längre. I alla andra frågor försöker man redovisa kostnader på kronan, men inte i integrationsfrågor. Där är kostnader helt irrelevanta. Det är mycket anmärkningsvärt.

När det går så långt att våra egna kommuner - oavsett partifärg - måste öppet larma för att situationen börjar spåra ur fullständigt, så undrar man hur det står till i hjärnkontoret hos individer som åtminstone ska låtsas ha något sorts ansvar för hur det här landet sköts. Hur länge kan man leva i förnekelse? Hur länge ska det ta innan en tjänsteman, politiker eller journalist ska kunna sluta stigmatisera en samhällsfråga till sådan absurdhet att hen inte sköter sitt jobb?

Mångkulturalismen och skeptikerna kan inte ens enas om att immigration i slutändan är en sammanlagd kostnad och en börda, inte en tillgång (hur i hela friden man nu lyckades komma fram till "vinstargumentet" annat än i tomma visioner såsom "när 40-talisterna går i pension kommer jobben!"). Om all immigration ses som en tillgång - oavsett vilka de är, om de så är här för att här slipper de jobba - så finns det inte mycket att diskutera. Ridå, säger jag bara.

Om man dock kan enas om att immigration (särskilt av svensk särpräglad art) är en kostnad, kanske man kan börja ta debatten på allvar igen. Hur stor kostnad kan det svenska samhället bära upp i form av immigration innan den egna befolkningen blir kraftigt lidande? Hur många kan vi rimligtvis ta emot innan välfärdssystemet kollapsar?

Är det ok att vi år 2060 får tillbaka 24% av lönen och måste arbeta tills är 80+ (verklighet idag)? Var går gränsen? 10% av lönen, pension vid 90+? Ingen pension, jobba tills du stupar vid skrivbordet? Ingen sjukvård för alla över 70? Hur kan att öka mängden arbetssökande vara en välfärdslösning, när vi står inför ett paradigm av nedgång, där jobb kommer fortsätta försvinna? Vi behöver bli färre(!), inte fler och sedan lösa det med på andra sätt.

Hela mångkulturfrågan verkar vara baserad på att tillväxtdoktrinen varar för evigt. Som sagt, vissa lever kvar på 70-talet. Vi som har näsan lite högre upp och oroar oss för situationen i resten av världen, hur ekonomin håller på att kollapsa, hur resurser börjar tryta, hur korruptionen och egoismen spårat ur fullständigt, ser frågan som lite mer omfattande än "med fler människor ökar BNP, då blir vi rikare!". Det är ett helt befängt antagande.

Minst en miljard människor lever i fattigdom. Kan vi rädda hela världen själva? Ska vi rädda hela världen själva? Ska vi ta hit en miljard människor? Det vore inga som helst problem om immigration är en vinstlott, eller hur? Om det inte är det, finns det t.o.m. för den mest fanatiske mångkulturalisten en gräns för hur stora personliga uppoffringar hen kan acceptera för att andra ska få komma hit? Det kanske börjar bli dags att fundera på den gränsen, men eftersom vår kära övermyndighet inte har någon som helst koll själva, så får vi väl dra till med höftskott. Jag menar, vad ska man med statistik, demografi och prognoser till?

[quote]
Jag tror förändring tar tid. (Allt av kvalitet tar tid, det finns inga genvägar, inte ens för välvilliga journalister!) Jag tror dessutom att det är mycket lättare att tala om hur man vill ha det än att aktivt jobba för det. Hur många vackra texter har jag inte läst om vikten av civilkurage. Hur många exempel på det har jag sett?

Men du, det här med monopol vad gäller ägande. Vilka nackdelar ser du med det? Varför är det så illa, tycker du personligen?

När du svarat: kan det finnas några som helst likheter i ditt svar om du helt sonika översätter frågan till att gälla ett samhälles behov av människor med olika erfarenheter och bakgrunder?

Du har fel på båda faktiskt. Sorry att behöva göra dig besviken. Vissa av oss PK-människor bor inte på Söder, nämligen.


Jag ställde bara frågan. Precis som många andra här i forumet gillar jag att vända och vrida på saker och ting, förstår du.

Isåfall ser jag sionism som ett större problem, det finns sionister som inte har roliga hattar - och det är därför jag tjatar om att Sverige borde sluta dyrka USA så jävla mycket och springa sionisters (utan roliga hattar, i USAs kongress) ärenden. Nu är vi jävligt off-topic, så vi spar det här till en annan tråd.

Jag lovar att svenska sionistpartiet nummer du får själv gissa vilket, men partiledarens namn börjar på "Björk" och slutar på "lund" kommer att stå och skrika i Sveriges riksdag om att vi nog ändå borde skicka Jas till Iran när sionisterna (utan roliga hattar i USAs kongress) lobbat fram ett Irankrig. Det är ett mycket större problem för Sverige.

Det grundar sig i att gränsen mellan makten och näringslivet håller på att suddas ut - för att alla politiker likt han Robinson-killen vill också ha en sportbil. Och eftersom politiker inte tjänar som rockstjärnor får näringslivet gärna sponsra lite - och då uppstår lobbyism. Där har du grundproblemet.

Nu närmar vi oss Oisín Cantwell-marker. Jag vet inte om du vet det, men hans respons på gruppvåldtäkten i Mariannelund var att räkna ut att de ALLRA, ALLRA FLESTA invandrare inte våldtar våra blonda svenska kvinnor, så därför hade "rasisterna fel".

Och visst, risken att bli överfallsvåldtagen är säkert inte överhängande för dig om du rör dig slumpmässigt i Stockholm under en livstid.

Men det gäller ju också "mäns våld mot sina kvinnor". Risken att just du ska mördas av din man är tokliten. Ett statistiskt icke-problem för kvinnor i landet. Så varför skriva temaartiklar om detta? eller om älgolyckor? Eller bränder?

Det oroväckande är just jämförelsen med våra grannländer. Där har ett mönster märkts i rapporteringen, eftersom den inkluderar etniska markörer.: utomeuropeiska män överfallsvåldtar norska kvinnor.

Detta ledde till debatt, säkert också skuldbeläggning och påspädda fördomar. Men också ÅTGÄRDER. Invandrade politiker själva talar om männens ansvar, om imamers ansvar att predika om detta, det pratas om utbildning, kurser och åtgärder.

Jag kan inte tro annat än att resultatet någonstans blir att några norska kvinnor slipper bli våldtagna. för att man vågar tackla något som förtigs i Sverige. För min del är den norska approachen bättre och den svenska moraliskt fullständigt förkastlig.

Det beror givetvis på vem som har monopolet. Är inte det ganska självklart?

Självfallet, men man måste ju försöka tillämpa något slags holistiskt perspektiv.

Föreställningen att det inte alltid varit så ter sig för mig anakronistisk och illusorisk. Att den gränsen är flytande behöver inte vara av ondo - utan problemen uppstår först när rent drägg får för mycket makt i samhället. Där har du kruxet.