Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Ett exempel är Mazetti-affären.

Läs denna artikel: Icakuriren tvingas att stoppa hatkommentarer
Tag sedan och titta på de numera borttagna kommentarerna

Åh, ni skriver så mycket som är intressant! Eftersom jag är ovan att svara på det här sättet med hänvisningar till den tidigare talaren när tråden flödar vidare, lyckas jag inte fånga upp allt.


Detta vill jag dock verkligen svara på. Jag håller inte alls med dig i detta, förutom att jag också tycker att vi måste bli mycket bättre vad gäller integration.

Min bild är snarare att vi - du och jag - har haft turen att födas här i Sverige, utan krig och svält. Man kan fråga sig varför det skulle vara så oerhört svårt att låta en ytterst liten bråkdel av alla de människor som har det så oerhört mycket sämre få komma hit ? När du säger att svenska folket inte bett om att få bo i ett mångkulturellt samhälle är det faktiskt inte sant - du känner så, men majoriteten svenskar är ändå för mångkultur.

Som jag.

Det finns många "nyttor" som du kallar det med att leva i ett mångkulturellt samhälle. På samma sätt som det finns nyttor med att jag från Dalarna umgås med dig från Sundbyberg, eller att du som är man jobbar tillsammans med mig som kvinna.

Majoriteten av invandrarna är inte lågutbildade. Däremot finns det naturligtvis invandrare som inte fått/kunnat gå i skola i sina hemländer. Jag har undervisat flera ungdomar utan tidigare skolgång. Men jag har också undervisat flera ungdomar från andra länder som på gymnasienivå läste universitetskemi! Så kan det också vara!

Ett vanligt misstag är att man tror att människor är mindre intelligenta på grund av språkförbistringar. Det har jag själv varit med om när jag bodde i Frankrike, förstod franska men inte kunde tala så bra. Än. Då blev jag också behandlad som ett barn. Det var inte så kul...

Dessutom: en himla tur att amerikanarna inte resonerade på samma sätt när vi svenskar (typ över miljonen - snacka massinvandring!) emigrerade från fattigsverige under slutet av 1800-talet... Just saying...

Bara några tankar om det du skrev, även om mitt inlägg inte hade något om invandringspolitik att göra över huvudtaget. Är jag off topic nu?

Hur upplever ni ”makten” i form av journalister eller politiker i relation till oss medborgare? Vad skulle ni vilja ändra på?
Koncensustänkandet är som en kvävande filt, när man hör journalister tala om yttrandefrihet kan de inte nämna det utan att tala om journalism i samma mening, i betydelsen att journalister måste ha yttrandefrihet. Uppenbarligen inte andra människor.
Politiken är också väldigt drabbad av samma sak, vi har kommit till en punkt där massmedia och politiker talar samma språk.

Hur upplever ni Flashback som forum – alltför tillåtande eller helt okej?
Kan inte vara för tillåtande, antingen har man yttrandefrihet eller så har man det inte.

Hur upplever ni samhällssamtalet – präglas det av aggressiva motsättningar och polemik eller är beskrivningen överdriven?
Lite svårare fråga, motsättningarna tenderar att bli mer aggressiva när en part faktiskt inte får komma till tals. Att siter som avpixlat och partier som SD växer är inte förvånande, samtidigt som diskussionerna faktiskt blir smått korkade ibland; exempelvis, allt är invällarnas fel.
Samtidigt som åsiktskoncensus råder blir folk som inte får komma till tals mer extrema och förråade, mycket av detta är massmedias fel och sedan talar de om näthat..

Vad innebär egentligen yttrandefrihet för er – att få säga vad man vill till vem man vill med vilka ord man vill?
Som tidigare, antingen har man det eller så har man det inte.

Vilka anser ni ”gestalta” värdegrunden i samhället idag och är det viktigt för demokratin eller inte?
Har vi någon värdegrund idag?

Vad tycker ni att jag glömt att ta upp i min artikel?
Jag tycker nog att det var tillräckligt det du tog upp, blir det för långt orkar inte folk läsa.

Då är det bättre med fler artiklar.

Roligt att du kommit hit, för ett tag sedan kom Anna Troberg från piratpartiet hit, och hon har blivit ganska väl bemött för att hon bemött folk respektfullt.

Hoppas fler offentliga personer vågar sig hit utan att vara raljanta.

Jag följde den där tråden medans den levde. Jag upplevde inte att det var hatinlägg som bemötte KMs artikel. Den vara bara så infantil och enfaldig så att folk helt enkelt blev förbannade på den dynga hon vräkte ur sig. En medveten provokation som gick hem, kan man lugnt säga.

Jag undrar verkligen hur vanligt det är jag också. Det MÅSTE ju rimligtvis finnas en anledning till att sidorna stänger sina kommentarsfält. Inte beror det på att någon skrivit "Jag tycker du har fel"?

Samtidigt var det som kvinnorna i Uppdrag Granskning läste upp fruktansvärd läsning. Det om något måste väl kallas hat? Det gjorde så ont i mig allt det där de unga killarna skrev om den 21-åriga tjejen - helt utan något som helst filter eller eftertanke.

Jag vet faktiskt inte hur jag själv skulle reagerat om jag fick sådana mejl skickade till mig. Eller om folk skrev sådana saker i kommentarsfältet till någon av mina artiklar.

Vad säger ni andra?

Jag har själv blivit avstängd ifrån Aftonbladets kommentarsfält trots att jag skrev under mitt riktiga namn via Facebook och jag skrev verkligen ingenting med hat i. Jag är Sverigedemokrat och framförde mina åsikter på ett, i mitt tycke i alla fall, högst belevat sätt. Det uppskattades inte. KATJIIING, så var jag avstängd.

Det är lite därför jag ifrågasätter det här hatet som så många säger sig utsättas för. Jag försvarar det inte och jag vet att det finns, men jag är övertygad om att det är överdrivet.

Varför finns det så få polisanmälningar om hoten nu är så utbredda?

Ohh herregud, tog lång tid innan PK-pekpinnen kom fram :runaway:

Åh. Jag har inte tänkt på diskussionen om yttrandefrihet på det sättet. Den är i och för sig oerhört viktig för att en journalist ens ska kunna sköta sitt jobb så...

Sedan vänder jag mig litet mot det som är så lätt att göra och som jag tyvärr själv gjorde i min egen artikel, nämligen generalisera. ALLA journalister är inte raljanta.

Jag vill i sammanhanget nämna att jag fick många ödmjuka, fina positiva mejl från journalister som tackade för texten på Newsmill och sa att de upplevde samma sak. Journalistkåren är inte helt homogen...

Tänkte också att jag kanske kunde ta och sammanfatta några av de viktiga synpunkter jag fick i mejlen och som ni andra inte kunde ta del av. Jag håller nämligen med föregående talare (vem det nu var, förlåt mig ) om att det är tråkigt att inte få kommentarerna intill texten - läsarnas reaktioner, tankar, upplevelser ger alltid ytterligare dimension.

Men hallå där taskmört! Om du får tycka har väl jag rätt att tycka också? Yttrandefrihet...?

Antagligen är det en blandning av von Oben och att Journalisterna får skriva saker i sina krönikor ena sekunden medan något liknande, fast på andra sidan spektrat, rensas ur kommentarerna som gör att människor blir så arga.

Att känna att man inte är värd att höras, att känna att ens åsikt inte är legitim, inte är värdig offentligheten... Det gör ont.

Men... Du bemöter människor, ber om deras åsikt och frågar varför de tycker som de gör och om man ser till den här tråden har det inte direkt lett till annat än att Flashback försökt ge dig en internetkram.

och ja, du var lite OffTopic, men du är mer än välkommen i Integration & Invandring, det finns några där som vill diskutera med dig tror jag.

Nej, hatet finns säkert, det märker vi ju.

Får man fråga vad du skrev som Aftonbladet tyckte var så hemskt då?

Jag instämmer i att det är en lysande artikel och inte bara för att det i övrigt är ett kompakt mörker i dessa frågor i media idag. Jag håller inte med dig i en del av dina övriga åsikter men här är huvudet rakt på den berömda spiken.

Ett stort problem vad gäller den makt journalister och krönikörer har idag är att de inte själva inser att de antingen har den, eller att andra inte har den. De är oerhört priviligierade som har en sådan plattform att uttrycka sina åsikter på och inte minst att påverka andra genom. Med det följer ju ett ansvar som en del har svårt att förstå; det vill säga att det man yttrar från den positionen slår mycket hårdare än något som en "vanlig medborgare" uttrycker från ett kommentarsfält.

Jag skriver mycket i en del tidningars kommentarsfält och det är väl egentligen mest för att utmana konformiteten som råder. Jag tror mig efter många års modererande här på Flashback ha skaplig kunskap om hur man uttrycker sig vårdat samt följer uppsatta regler. Ändå är det väldigt enkelt att författa en artikelkommentar som man vet kommer raderas för att den uttrycker fel åsikt. Här är ett bra exempel:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1310517-sd-orovackande-blindhet-for-kvinnofientliga-varderingar

Jag är inte ett dugg Sverigedemokrat, utan liberal. Ändå har jag följt kommentarerna på denna artikel under fyra dagar. Jag har inte sett en enda kommentar som bryter mot uppsatt regelverk eller varit minsta hatiskt. Ändå försvinner alla kommentarer konstant. Tro fan att folk blir förbannade och att det till slut kokar över. Det finns ju dessutom stollar där ute som har problem med sin säkerhetsventil, kanske i samband med någon form av diagnos, och kokar det över tillräckligt mycket så går det helt åt pipsvängen. Då har en Breivik skapats...

Vad gäller Flashback och yttrandefriheten så tycker jag givetvis att Flashback är viktigt. Det är ju därför jag som moderator lägger mycket tid på att hjälpa till genom att moderera. Flashback har ju ett ambitiöst regelverk och vi tar det på största allvar och alla behandlas lika, oavsett om man är kung eller uteliggare (så därför är det bra att studera reglerna innan man ger sig in i diskussionerna). Mig veterligen finns det inget forum i Sverige som modereras lika seriöst och konsekvent.

Är det då bra och viktigt? Ja - en åsikt kan aldrig vara skadlig. En åsikt skall ju vara lika mycket värd vem som än yttrar den. I synnerhet kan man ju tycka det om man förespråkar allas lika värde. Däremot så är det ju viktigt hur man yttrar den. Här på Flashback har man ju rätt att ha vilken åsikt man vill, men man måste yttra den på rätt plats och utan att bryta mot regelverket.

Demokratin då. Demokrati kan vara en acceptabel lösning i de fall som flera personer är inblandade i något gemensamt och behöver komma överens. Oavsett om det är i en idrottsförening eller ett land. Det är däremot ingen universell lösning i alla situationer eftersom det alltid finns en minoritet som inte får sin vilja igenom. Därför ska man inte använda demokrati där det inte behövs. Det skulle, för att ta ett absurt exempel, bli galet ifall alla i en trappuppgång skulle rösta fram att Persson på andra våningen tvingas gå runt i kycklingdräkt dygnet runt. Det blir inte heller bra ifall en majoritet i ett rum skulle rösta fram att man slår ihjäl en person i rummet som har en ful mössa på sig. Kan som sagt låta absurt, men det påvisar att man i största möjliga mån skall låta var och en bestämma över sig själv så länge ingen annan skadas. (De negativa rättigheterna med andra ord, som vi liberaler gillar).

Men, som sagt, demokratiska processer måste finnas i vissa sammanhang. Men de kräver att var och en som röstar i denna process har en tillräcklig kunskap för att kunna avge en röst som leder till ett bra resultat, både för den enskilde och för kollektivet. Där brister idag journalisterna eftersom de idag och nästan magiskt enhälligt sprider en förvanskad bild av verkligheten inom många områden. Invandringen är ett sådant område och brottsligheten ett annat. Ifrågasätter man detta i ett kommentarsfält så raderas det under epitetet näthat. Det är nog inte överdrivet konspiratoriskt att förutsätta att det är praktiskt att göra det utan att det kan ifrågasättas.

Vad jag egentligen undrar är hur stor del som är äkta "näthat" och hur stor del som är något helt annat. Det gick ju nästan över en natt. Nyss så gick ju tongångarna från samtliga krönikörer och journalister som att det bara var ett fåtal Sverigedemokrater som under massor av alias bombade samtliga kommentarsfält med främligsfientlighet och rasism. Den taktiken tycktes inte fungera alls utan Sverigedemokraternas opinionssiffror sköt i höjden och gemene man insåg att det helt enkelt inte var sant. Nu har man helt växlat om, helt unisont, och nu är det istället så gott som alla män som hatar kvinnor. I samma kommentarsfält.

Det är en journalistisk mediahund begraven här...