Summan av universalkonsistensen

Det borde väl gå att beskriva hela universum med en siffra, eller hur?? Man kan ju beskriva en datorvärld i binärer, så då kunde man väl också tilldela vårt universum ett unikt identifikationsnummer... Men det skulle bli ett så in i helvetes långt tal med tanke på att man måste måla upp en fyrdimensionell karta (varav den fjärde dimensionen är tiden) med universums minsta grundbyggsten (antas vara elektroner/neutroner idag)... Fast å andra sidan kanske man bara behöver se universum som en kedjereaktion, och på det sättet kunde man göra siffran lite mindre genom att bara lägga fram det som startade kedjereaktionen och således inte behöva måla ut varje enskild [minsta möjliga tidsinhet]...

Är det någon som håller med mig eller åtminstone förstår vad jag talar om??

Kul tanke.

Du skulle man säga att universum från 1950-2000 hade den här binära koden.

Dock får man komma på ett system för att kategorisera talen, kanske utifrån x,y,z och tid?

Jo, man kan ju alltid måla upp ett mini-universum för att göra det hela lättare att förstå... Om vi säger att detta mini-universum är en kub med dimensionerna 1*1*1, och har endast två tidsenheter... Låt oss även säga att universum kan bestå av endast två olika grundbyggklossar, 0 & 1, som alla dimensioners "rutor" kan innehålla...

Eftersom universum bara består av en enda "ruta", men med två tidsenheter, så kan man antingen summera upp universalkonsistensen som 00, 01, 10 eller 11...

Om det däremot skulle finnas fler grundenheter, låt oss säga tio ("0"-"9"), skulle det däremot kunna finnas mycket fler möjliga nummeriska universalkonsistenser... Om vi säger att vår enda ruta först bestod av en 4:a och sedan av en 7:a skulle däremot svaret till universum bli 47, men det skulle kunna ha alla möjliga svar från "00" till "99"...

Det där kommer bli klurigt. Universum har ju inte en bestämd volym och hur tätt kan kvarkar packas egentligen? Finns det verkligen ett tredimensionellt rutnät eller kan en kvark ligga precis mellan två rutor?

Den minsta möjliga byggstenen kan ju högst ta upp en ruta... Om det är avstånd mellan kvarkarna så måste ju avståndet ("ingenting"??) också kunna kallas byggstenar... Jag tycker iaf att det i teorin borde vara möjligt att lägga in allt i ett tredimensionellt rutsystem...

Jodå - visst är det möjligt, problemet är väl att beskrivningen i princip blir lika stor som universumt självt.

Filosofi? Kanske - lutar starkt åt vetenskap, men vi får se ...

Men för att det här ska stämma så måste ju avständet mellan två av den minsta beståndsdelen inte få vara mindre än den minsta beståndsdelen. Om den kan variera hur mycket som helst så spricker det ju.

Om sedan den näst minsta beståndsdelen är 1.193452856 gånger större än den minsta, hur gör man enkelt då?

Då delar man väl på både den nästminsta och den minsta beståndsdelen och sedan då man kommer till något tal de båda har gemensamt utnämner detta mått till "en ruta"...

Förefaller orimligt. Du menar nog "tal" eller "matris".


Jag känner nog inte till några som antager att neutroner skulle vara vare sig små eller grundbyggstenar. Senast jag tittade efter voro de i massa något större än protoner. Åtminstone när jag gick min gymnasiefysik var det kvarkar som var byggstenarna.


Njä, dagens fysik accepterar att det på kvantnivå existerar slump, varför en sådan beskrivning ej vore nöjaktig. Vidare är det ju inte ens teoretiskt möjligt att mäta ens en partikels hastighet och position samtidigt, varför hela projektet är dödförklarat sedan rätt länge.



Det finns nog en hel del som gör endera, men desto färre som gör både och.

Det beror ju på... Högst troligen följer ju universum ett logiskt mönster, och således kan man räkna ut hur de tre rumsdimensionerna ändras i förhållande till tidsdimensionen (och säkert även i förhållande till varandra)... På så sätt borde det gå att komprimera uträkningen lite...

Om nu mini-universums enda ruta hade 100 tidsenheter och gick skulle beskrivas som 1234123412341234...osv kunde man ju lika gärna beskriva det "1,2,3,4->100" eller något i den stilen, eftersom man ser ett samband...

Jo - det finns ju den egenskapen hos naturliga till synes komplexa system att de bygger på ganska fundamentala och enkla ekvationer.

T ex har vi ju chaos-matematiken med dess ganska vackra beskrivning av fraktala geometrier som kan ses i t ex moln och träd.

Tyvärr är det också så att dessa ekvationer inte är reversibla.

Dvs, man kan från en ganska enkel ekvation få fram ett häpnasväckan komplicerat mönster, men man kan inte från ett komplext mönster hur enkelt som helst få fram den underliggande ekvationen.

Inte med dagens kunnande i alla fall.

Sträng (eller M-) teorierna går ju ännu längre ner i materians byggstenar och förespeglar att egentligen är ALLT vibrerande gummibandsliknande strängar.

Att beskriva en sådan tänkt sträng är ju görligt - rent matematiskt, men vi saknar fortfarande en giltig modell över en atom i alla dess beståndsdelar.

Ja det gör jag, men häng inte upp dig på detaljer nu...
Nu hänger du upp dig på småsaker igen... Jag kom helt enkelt inte på vad de där kvarkarna hette så därför drog jag till med neutroner... Men vad man kallar byggstenarna var ju inte det vesäntliga som jag ville ha sagt!
Man kan mäta förflyttningen i förhållandet till tiden, vilket duger mycket bra... Om vi sedan antar att det finns en minsta möjliga förflyttningssträcka och en minsta möjliga tidsenhet så borde det ju dessutom gå att mäta på det sättet..