tråden om löpning

Men även den där slutspurten är helt onödig och suboptimal om de är så att en jämn puls är optimal.

Teoretisk sätt alltså.

Men sen är de naturligtvis så att man ska bränna ut allt man har när är klar.

En jämn puls precis under tröskeln är optimal för uthållighet, men en spurt sista 500 m bättrar ju tiden. Och att plocka folk på upploppet stärker egot. Kan du resa dig efter målgång tog du inte i ordentligt, men mjölksyran får inte komma för tidigt.
Ren biologi.

Om man bortser från psyket. Och om en gämn belastning hela vägen är optimalt så vidhåller jag nog ändå att ett lopp som innehåller den där spurten inte är optimalt.

De går naturligtvis inte springa optimalt så man trycker ut sej sista man har kvar före målgång. Men rent teoretiskt skulle de ha varit bättre att använda den energin jämt under hela loppet.

Nånting får mej dock att tro att kroppen inte fungerar så

Och vem har nånsin sett en löpare som inte sprutar?

De känns som att de finns en energireserv som är mer fluktuerande och som man kan trycka ur sej flera gånger på en sträcka. Och sedan hämta sej. En energi som inte finns tillgänglig vid en jämn belastning.

Nej, du kan springa över mjölksyratröskeln en kortare tid, och då öka din prestation, men bara en kort tid, och sen måste du återhämta dig. Därför är det spurt som gäller.
Det är inte rocket science, alla löpare vet detta.

Men varför inte köra in spurter under rundan då? Om du kan hämta dej Dvs.

Därför att du inte kan hämta dig, eftersom du springer. Spurt är inte en vanlig farthöjning, spurt är att kliva över tröskeln och ge det sista.

Det var en tid sedan jag tävlade i terräng, jag är inte så snabb som förr. Men vid tävling försökte jag alltid spara på krafter uppför medan jag sprang så fort som möjligt nedför. Inte för långa steg för det slår på ryggen utan snabb frekvens och undvika bakåtlutning av kroppen som kan ge ett bromsande steg.

Oj jag vann många sekunder på denna taktik.

Vid träning blir det motsatt. Att trycka på och anstränga sig i uppförsbacke ger bra träning för löparmusklerna. Och löpning i nedförsbacke kan man träna på att springa mer avspänt.

Det bästa är nog att lära sig variera.

Men samtidigt så är elitlöpare fel att jämföra sig mot som amatör. Även om man är en bättre amatör.

Så det som är det bästa för eliten är sällan det bästa för amatören, då det är så pass olika förutsättningar.

Men spontant skulle jag gissa på en hög men jämn hastighet över en ryckig sådan.

Detta då det på en löprunda ofta är fler mer eller mindre platta partier än det är backar. Och alltså bör en högre hastighet på platten vinna i slutändan.

Någon som använt Puma Deviate Nitro Elite?

Trailrunning tävling har blivit så populärt tävlingssätt nu verkar det som. Kul. Lidingöloppet kan väl också
sägas vara trailrunning-lopp?

Får se om man orkar hålla igång träningen under sommaren för "höstens vackraste äventyr"-tror Lidingöloppet kallades det på 80-talet.( Många tar i väl hårt i den första backen)

De som håller på med traillöpning brukar bli störda på när folk kallar lidingöloppet för ett traillopp...

Från hemsida

1 % gräs
95 % grus
2 % asfalt
2 % skogsstig

dvs 2% traillopp skulle man väl kunna säga. Oavsett, jämfört med en asfaltsmara är det ju något helt annat så klart att springa runt på grusvägar på lidingö, men jag tror nog man kan hitta lopp som är mer av en naturupplevelse om det är det man söker (springer alla mina träningspass på grus och stig ute i skogen, så ser väl kanske inte riktigt det natursköna i att ta mina träningsslingor och lägga till några 1000 medlöpare...)