Precis den här tråden som jag letade efter! Åkej, så här ligger det till: jag har EXTREMT dålig kondition och jag tänkte att jag skulle börja jogga, eller iaf promenera fort till en början... Jag behöver inte gå ner i vikt (163 cm, 53 kg, så jag är väl rätt normalviktig?) utan vill helt enkelt göra det för den allmänna hälsans skull. Jag har märkt att hjärtat slår mycket fortare när jag halvspringer upp för trappan eller typ "rullar" axlarna. Det är så jävla pinsamt, även om det bara är inför mig själv.
Mitt största problem är att jag hatar all sorts träning. Jag bestämde mej enbart för det här eftersom att det är gratis och för att jag redan har skor, så egentligen är det ju bara att mig ut. Men ja, jag avskyr det. Gick på gym förut, det var så sinnessjukt tråkigt och det kändes aldrig som att jag fick nåt för det. "Alla" andra säger ju att man till sist blir beroende av att träna och att man blir pigg samt endorfiner hit och dit... Tror fan inte att det hände mig. Så första frågan: om jag är envis som fan, kommer jag till slut att tycka om det? Alla som springer regelbundet verkar tycka att det är det mest fantastiska som finns, så det hade ju varit gött om jag kunde känna så med i slutändan.
Andra och tredje frågan: eftersom att jag blir anfådd efter att ha sprungit (alternativt joggat, alternativt tagit det vääääldigt lugnt) i ca en minut, är det bättre att börja med att t.ex. promenera snabbt? Det klarar jag av iaf. Sedan något som jag märkte av för ett antal år sedan, när jag hade bättre kondition i allmänhet, var att efter ca 5 minuter fick jag jävligt ont i benen, speciellt låren (mjölksyra antar jag) och även om jag inte var speciellt anfådd, så kunde jag inte fortsätta eftersom att benen vägrade. Vad fan gör jag när det händer? Vad gör ni andra?
Så för att sammanfatta: Hur börjar jag, och hur fortsätter jag sedan? Förlåt för ett förvirrande inlägg.
Mitt största problem är att jag hatar all sorts träning. Jag bestämde mej enbart för det här eftersom att det är gratis och för att jag redan har skor, så egentligen är det ju bara att mig ut. Men ja, jag avskyr det. Gick på gym förut, det var så sinnessjukt tråkigt och det kändes aldrig som att jag fick nåt för det. "Alla" andra säger ju att man till sist blir beroende av att träna och att man blir pigg samt endorfiner hit och dit... Tror fan inte att det hände mig. Så första frågan: om jag är envis som fan, kommer jag till slut att tycka om det? Alla som springer regelbundet verkar tycka att det är det mest fantastiska som finns, så det hade ju varit gött om jag kunde känna så med i slutändan.
Andra och tredje frågan: eftersom att jag blir anfådd efter att ha sprungit (alternativt joggat, alternativt tagit det vääääldigt lugnt) i ca en minut, är det bättre att börja med att t.ex. promenera snabbt? Det klarar jag av iaf. Sedan något som jag märkte av för ett antal år sedan, när jag hade bättre kondition i allmänhet, var att efter ca 5 minuter fick jag jävligt ont i benen, speciellt låren (mjölksyra antar jag) och även om jag inte var speciellt anfådd, så kunde jag inte fortsätta eftersom att benen vägrade. Vad fan gör jag när det händer? Vad gör ni andra?
Så för att sammanfatta: Hur börjar jag, och hur fortsätter jag sedan? Förlåt för ett förvirrande inlägg.
Envisheten hos mig segrade visserligen men tråkigt var det!
