Nån som fått effekt av Aurorix?

Har du provat Klomipramin (Anafranil)?

Som anses vara det effektivaste antidepressiva medlet som finns. Dock finns det naturligtvis en variation från person till person hur bra det fungerar.

Ja, har prövat dropp två gånger och tabletter en gång. Även kollat upp med blodprover hur hög dos jag hade i kroppen och var uppe i giftig dos.

Förra gången jag prövade aurorix var jag uppe på 900 mg, än så länge äter jag bara 300 mg. Får väl försöka hoppas.

Hur funkade anafranilen ?

Inte alls.

Blev inlagd ett par veckor mot min vilja och är nu ute igen med nya mediciner, nya teorin är att jag inte tål antidepressiva och därför ska jag inte äta nån sort alls.

Aurorix har definitivt en effekt på mig. Helt klart svagare än sertralin som jag åt tidigare, men inga bieffekter att tala om. Det känns som att aurorix borde passa bättre som förstahandsval till lindrigt deprimerade patienter.

Du har inte upplevt bra effekt utav någon antidepressiv? Är det så att personer med bipolära problem, inte får någon speciell effekt av antidepressivum?

Aurorix fungerade inte för mig heller. Alls..

nej jag har inte fått effekt av nån antidepressiv medicin. när man är bipolär riskerar man att bli manisk av antidepressiv medicin.

God kväll!

Är det över huvud taget någon här som känt sig hjälpt av Aurorix? Jag skall sätta ut Sertralin nu, helt Cold Turkey fr.om. i dag [har ätit 300mg/dag i 16 år]... och får luta mig mot stesolid - detta hatpiller - i en vecka tills nedbrytningen av mina sertralinpartiklar klarats av och jag kan glufsa i mig Aurorix.

Tar väl säkert tre veckor innan/om någon positiv effekt uppnås, blir väl bara negativa biverkningar först, så som alltid när man sätter in en ny medicin och samtidigt sätter ur en Gammal Trogen medicin. Två parametrar att hålla i styr.

Men sedan då, när Cold Turkyn [förhoppningsvis] avklarats och insättningsveckorna fungerat sisådär och jag [kanske] inte är nöjd med preparatet - av vad jag har kunnat läsa så är ju Aurorix långt i från så potent som det påstods vara, och då ligger i stället lösningen i ett Licentiatpreparat kallat Parmate.

Det verkar det inte bara bara att vifta med fingrarna för att få hem medicinen...Det blev ett jäkla ringande för psykiatern/överläkaren för att föröka spåra ägaren till vilka som efterskänker preparaten till Apotek/sjukhus/psykiatri. Sedan råder det ju, av vad det lilla jag har kunnat läsa mig till på Nätet [på FASS finns ju INGET] - att det kräver att man följer en viss och rätt strikt diet. Dessutom har jag på känn att en del av mina värktabletter inte korrelerar särskilt bra med Parnada heller. Får väl bli slantsingling varje dag. Eller ett euforiskt kristet utseende i gipsvagga?

Nog med svammel. Är det någon som ätit Parnate eller den när besläktade medicinen Nardil? Och har några erfarenheter att dela med er av? Jag har i princip länsat sjukhusen på all sorts olika depressiva mediciner och ångestförebyggande tabletter, utan resultat.

Så jag har så klart testats rätt frekvent inom ECT också: 10-12 [står det i hennes journal, jag tror att det är dubbelt så många] behandlingarna à la 10-12 serier åt gången [1,5st 12-seriebehandlingar per år i snitt, enligt henne då]... dessa har hjälpt mig för stunden, någon månad eller så - sedan har allt varit som vanligt igen. Och, på sista tiden har effekten av ECT:N avtagit dramatiskt.., man har utan min vetskap valt att bara behandla en sidan av hjärnan en så kallad unilateral behandling - medan jag de tidigare gångerna, då jag haft en bra - om än inte jättelång effekt - behandlats på båda sidor av hjärnan med en s.k. bilateral behandling. Så jag känner mig duktigt sviken och förd bakom ljusen. Nåja.

Jag är nere i det bråddjupaste mörker och hugger efter halmstrån, naken i kälkbrant, nyspolad, isbacke och regnet piskar sidledes, rakt emot mig försöker jag ta mig upp, men jag hittar inga medel...Därför vill jag pröva något sådant här tungt medicinerade som känns direkt livsavgörande.


JUST DET:

Jag har klinisk depression, generellt ångestsyndrom, grav social fobi, och en djup personlighetsstörning. Suicidala tendenser. Och säkert något de har missat i sin jakt på häftiga ord. Just put it out here, to the market... hehe...


FYSISKT:

En ryggsjukdom som heter Scheuermann som fick mig att sluta med den idrott jag verkligen älskade [ishockey] när jag var 16 år, eftersom ryggen var för trasig redan då. Diagnosen fick jag 5 år senare efter vitrocksslarv, förväxlade röntgenplåtar, simulansanklageser, Von oben-mentalitet och annat. Vid senaste röntgen påvisades att jag hade 15 trasiga nack- och ryggkotor. Jag Lider även av sömnapné och kronisk prostatainflammation. Man opererade nyligen ett diafrgmabgåck på mig. Sämsta skit jag gjort - trkommenderar den ej till någon.Man KANA INTE kräkas efter den. Jag med min tendens att dels få magsjuka, må illa på morgonen och dito av all medicin hör det inte alltför festligt. Man står över toalettstollen och hulkar och får bara upp saliv, och tror att de inre organen skall sprängas. SÅ VÄLJ medicinering i stället om det går. Detta om mig.

Men frågan igen. Någon som ätit Aourorix och fått positivt gensvar? Hur lång tid tog tid tog det i så fall? Och samma om Parnate eller Nardil - någon som ätit det och kan ge lite feedback på alltifrån doceringsmängd, till hur lång tid det tog innan effekten märktes. Biverkningar o.s.v.

Tusen tack, för att ni orkade läsa i genom detta romanlånga inlägg! Kram till er!

Knytnävar till demonerna!

Jag kan inte äta Nardil pga kostrestriktionerna. Spelar ingen större roll just nu, har andra mediciner som kanske fungerar.

Vad är det för problem med kosten? Den är väldigt simpel. Man äter det mesta ändå..

Liten parentes bara, eftersom trancylcypromin inte är godkänd i Sverige så finns den inte heller på Fass. Så det är inte deras fel.