Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Menar du att du inte vet skillnaden på SAOB och SAOL? SAOB är den normerande svenska ordboken - där står det hur man SKA använda orden. SAOL listar alla olika typer (som kommit till deras kännedom) av exempel på hur språket används. Även de felaktiga. Detta för att t.ex. invandrare ska kunna slå upp ett uttryck de hört, och förstå vad personen försökte säga.

Att ett uttryck finns i SAOL, är alltså inte något bevis på att det är korrekt.

Du är nästan rolig i din enfald: normerad och SKA (bra att du inte skrev skall i alla fall).

SAOB är en historisk ordbok som beskriver svenskt skriftspråk från Gustav Vasas tid till våra dagar. Däri finns många exempel på ursprungsbetydelser som numera är föråldrade. SAOB:s tjänar framför allt syftet att visa hur språket utvecklats över tiden.


SAOL är en ordlista över dagens svenska, alltså nutidssvenska med alla de betydelsevariationer som ett ord kan ha. Således är det en förteckning över det levande svenska ordförrådet där ordens betydelse, stil och bruklighet återspeglas i kortform.

Härutöver finns andra föreckningar över slang som också är helt korrekt i det vardagliga språket.

Det finns ingen skrift i Sverige som normerar hur någon SKA använda språket ur betydelsehänseende. Det är därför betydelser förskjuts och innebär att samma ord kan ha olika betydelser beroende på sammanhang.

Jaha, nu börjar vi med personangrepp när argumenten tryter...

När jag gick i skolan fick jag lära mig den skillnaden mellan SAOB och SAOL som jag skrev, nämligen att SAOB är normerande och SAOL beskrivande. Men det verkar som att detta har luckrats upp, och kanske hade det luckrats upp redan då (min svensklärare var en äldre dam). Det verkar även växla över tid, vad de har för ambition. De senaste åren har Svenska Akademien gissningsvis haft annat för sig än att idas peta i boken alls...

Jag hittade en hel skrift om ämnet: "Varför inte dub(b)lettformer? Om SAOB som normativ ordbok"

http://www.diva-portal.org/smash/get...673/FULLTEXT01

Nej, jag har hur många argument som helst och enfaldigheten handlar om din inställning i denna fråga. Du har fastnat i att du tror att ords betydelser är huggna i sten och att det bara finns en betydelse.

Ordet makaber kan utan problem användas med betydelsen skrämmande utan att på något sätt anspela på döden. Ordet kan även användas i enbart förstärkande syfte för att ge en extra tyngd åt ett ogillande.

Om du sedan inte tycker om det och vill att det strikt ska förbehållas situationer när döden är närvarande så är det, som jag tidigare skrev, din fulla rätt. Det är på samma sätt som när jag [och andra] kan känna en viss olust över när människor använder sjuk/sjukt i förstärkande mening om sådant som är bra eller till och med för att understryka hur friska de är. Att känna ogillande är en sak, men jag skulle väl aldrig ens inbilla mig att dessa personer inte vet vad sjuk betyder.

Den skriften bör du läsa för den slår i princip undan fötterna helt på din uppfattning om SAOB som normerande. Där står bland annat:



Redan själva rubriken, på den skrift du länkar till, indikerar att det handlar om stavningar (inte betydelser).

Frågan är om det går att skilja mellan normerande och deskriptiv funktion här. Det torde ju genom SAOB:s hela existens ha förelegat ett osmotiskt förlopp, varvid ordbrukare har vänt sig till ordboken för att kunna använda språket på ett standardiserat sätt och göra sig förstådda med precision. Ord har kommit in i SAOB via svenska språkets brukare, men detta bruk har samtidigt hämtat anvisningar gällande stavning och betydelser från sagda ordbok, varvid termer trängt ut från SAOB:s pärmar och nått verkligheten. Osmotiskt förlopp, cirkelrörelse eller kristallisering, frågan är vilket, men processen är hursomhelst inte enkelriktad.

Korrekt? Man kanske kan beskriva det så här:

1. Språket innehåller en massa regler – som alla medlemmar i en språkgemenskap borde vara överens om.
2. Att man vid valda tillfällen formulerar sig lite extra klatschigt kan innebära att man bryter mot nån av dessa regler (tex använder ett ord bortom SAOB:s definition).
3. Om man bryter mot en språkregel, UTAN att en klatsch-effekt uppstår, så kan man – med rätta – anklagas för inkorrekt språk.

Språk och musik hör ihop. Så vi kan jämföra med musik; där det är omöjligt att imponera på omvärlden om man inte (åtminstone intuitivt) underkastar sig en regeluppsättning som egentligen är skitkrånglig. Men där det samtidigt räknas som finess att bryta mot nån regel.

Det går väldigt lätt att skilja mellan dem. SAOB:s uppgift är att återge hur språket (orden) har använts över tiden. Det är, som jag tidigare skrev, flera betydelser som föråldrats och därmed ändrats. SAOB visar exempel på sådant, men tar emellertid ingen egen ställning.

Nej, men när jag och andra använder SAOB, tar jag ställning och påverkas av hur SAOB beskriver hur ett ord används. Jag använder inte ordet på ett avvikande sätt; därmed blir SAOB normerande och jag som brukare blir del av ett självcementerande system. Samtidigt finns förstås mänskor som aldrig öppnar en bok, inte ens en ordbok, och använder ord på nya sätt av ren fåvitskhet eller tredska; på så sätt uppstår betydelseglidningar och nya betydelser. Dessa fria andar, vilka ej fjättras av språkvårdande bojor, är språkets sanna restaurerare och renoverare.

Det är skillnad på att själv sätta upp en norm och att något har som syfte att vara normerande. Bra att du skriver »självcementerande«, men det är du själv som lägger stenarna till den konstruktionen.

Och du fortsätter bara att bevisa att du inget förstår.
Det är mycket mer som ingår i autism än svårigheten med språk.
Och det är dessutom är ett drag som jag personligen inte har så mycket problem med.
Förresten tycker jag att det är lågt att göra sig lustig över en utsatt grupp på det sättet.

Nu är detta ett forum för språk, inte medicin, så jag har ingen anledning att visa allt jag vet om det.