Tror ni samhället redo för anarki?

För det första behöver inte allt vara "lokalt", och för det andra behöver inte hela sverige (gissar att du menar "landet" när du skriver "samhället") vara med från start. Det skulle gå utmärkt att avsätta ett litet självständigt område där anarki råder. Och jag tror inte det har så mycket med "intelligens" att göra, finns väldigt många i övrigt smarta människor som absolut inte kan föreställa sig en värld utan stater.

http://members.tripod.com/~Freedom_Linda/Anarkism.html

Frågeställningen bör omformuleras, där mänskligheten snarare är problemet. Att ifrågasätta samhället ur den där aspekten vore ungefär lika ovidkommande som om en ölburk skulle resonera kring huruvida den vore "redo" att drickas (metaforiskt talat). Just avslagen öl blir ju visserligen inte särskilt inbjudande åt oss levande varelser, men det är fortfarande individen som lägger ribban rent värderingsmässigt.

Samhället kommer alltid sluta i specifika uppsättningar så länge mänskligheten ej besitter ett kontrollerat inflytande över sin egen beredskap. Historien upprepar sig. Somliga har fördelar medans andra har nackdelar - I varenda jävla fall. Jag skulle personligen inte ha problem med att förhålla mig till en förutsatt anarkistisk omgivning. Jag har dock negativ inställning till både mänskligheten och samhället vilket ju sannolikt skulle gå ut över just omgivningen, oavsett någonstans...

klart att mänskligheten är problemet i grund o botten men det är nog dags o börja tänka om varför det blivit som det blivit? Ska de alltid behöva finnas någon "högre uppsatt" än dig själv? Ska någon annan behöva berätta för dig hur du ska "tänka" va du ska bli va du ska göra?

Absolut. Jag tycker det vore värt att tänka om i varenda jävla sektor. Men vem, var, hur och när? Människor vill i regel gå den friktionsfria vägen där man slipper kämpa frivilligt. Även om jag personligen har viljan så är det ej tillräckligt. Jag kan lägga en fet Oklahoma-bomb vid riksdagen, organisera demonstrationer eller sprida budskapet etc - Nästa dag gör någon annan någonting annat som raserar vågen. Min teori är snarare att totalt bryta cirkeln och börja om på noll. Då är jag verkligen intresserad!

Jag kommer alltid vara rebell. Fast jag är däremot ingen hjälte - Allting kan dra åt helvete. Det är meninglöst att vara idealistisk i en absurd samt minst lika meningslöst värld. Så tillsvidare kommer jag fortsätta bana min egen väg.

Klart vi skall ha anarkism, det är det enda vettiga och förnuftiga för normalt fungerande människor som vill vara delaktiga i en rättvis och fredlig värld, makten kan inte bli centraliserad som idag.
Och vi går med stormsteg framåt tycker jag nu, många börjar se igenom polariseringen som är just vad politik är, det är ideologisk rasism.
Ubuntu är intressant, avveckla pengar och "prisa" bönderna som ger oss mat, ge dem alla verktyg och allt de behöver.
Alla har rätt till mat och tak, och framförallt frihet, idag är hela samhället indoktrinerat av statens och maktens förtryck redan ifrån tidig ålder.
När människor sedan är fria att skapa det de vill se i samhället, då har våran kreativitet en förmåga att höja sig, för det är ju det livet handlar om, att känna sig delaktig och att bidra till en gemensam välfärd och välmående för alla, det är ren logik som inte alla förstår riktigt ännu.
Alla människor är egentligen fria att göra vad de vill idag, så att det skulle bli kaos av anarki är ju egentligen helt fel, bara det att vi blivit så hjärntvättade att tro något annat, och våra granar i andra länder och världsdelar är ju tyvärr lika tvättade som oss.

Men det pågår ett globalt uppvaknande och ett nytt gemensamt intresse för att kunna avveckla maktens förtryck, idag är det företagen som äger jorden och vi köper sedan deras produkter, man kan ju tycka att vi folket skall ha rätt till att äga vår egen planet.

Fortsätt sprida ljus och kärlek, vi vaknar alla upp så småningom <3

Har du bedrivit fallstudier angående dessa intelligenskrav? Har du läst på om de föregångna och nuvarande egalitära samhällen som existerar? Ur min synvinkel baseras ett anarkistiskt samhälle på de mest grundläggande mänskliga instinkterna såsom medkänsla och samarbete. Människor är sociala djur och nyare forskning visar tydligt att medkänsla är en gemensam egenskap hos mänskligheten. Dessa fundament har ingenting med klassisk intelligens att göra eller ens utbildning, däri ser vi också att de mest egalitära samhällen som funnits/finns har varit enklare stamsamhällen eller folkliga gemenskaper. Om något har vi flera förutsättningar än någonsin att uppnå ett anarkistiskt samhälle.

Återkommer med mera tankar så småningom

Denna tråd hamnar direkt i favoriter är inte lika "pålästa" som ni andra verkar vara men ni säger egentligen det jag tänker bara jag ej kan uttrycka mig i ord på samma sätt.

Hoppas på fler människor som läser denna tråd kanske kommer med lite mer motargument varför de inte skulle funka te.x?

Aja stor kärlek ta hand om er där ute

Är rädd för att det behövs nog en hel del "hjältar" för de ska hända något i detta avlånga land... Sen kan du ju oxå tänka vad är nu en svensk hjälte ska du behöva spränga regeringen för de ska hända ngt? Kanske haha vad vet jag men håller med den andra talaren som sa något i stil med det påväg åt rätt håll iallafall! Folk börjar vakna ur denna masspsykos

Musik tillexempel dom är ju sk "hjältar" dom får ju folk och vakna och gå ur ledet så att säga. Om du nu lyssnar på "rätt" grejer mycket svensk hiphop som ger de omvända oxå tyvärr

en kärlek

Ja det är sannolikt att man behöver framstående ledargestalter i en potentiell övergångsfas. Folk vill rent generellt vara ifred, äta hamburgare och titta på teve etc. Majoriteten utav svenska befolkningen saknar visioner om revolution så länge de själva tvingas bära ansvar. Sedan kan man förstås diskutera eller spekulera huruvida ifrågavarande fenomen vore den moderna välfärdens "fel" - Har "den" indirekt uppfostrat oss till passiva grönsaker under senaste decennier? Hela teorin är förstås utan konkreta bevis samt inte mer än mina personliga observationer, men jag känner mig fortfarande jävligt säker på min sak.

Ta upploppen i Ukraina som exempel; där befinner sig omständigheterna i samhället på en långt mer förfallen nivå vilket även försätter befolkningen i en ytterligare ansträngd situation (åtminstone om man jämför med Sverige). Då krävs det ej lika mycket för att bägaren ska rinna över. Så kallad "utlösare". Här måste man dock slå ännu hårdare i botten inför fullständig statsomvälvning. Ut med det gamla och in med det nya, typ. Sedan bör man ha klart för sig att större aktörer utifrån sett har alltid ögonen på dig. Stormakter vill gärna sabotera eller ha lite utav kakan när det sker någonting intressant.

Enough said... Ett annat hot mot anarkismen som politisk idé är anarki i just ordbemärkelse. Obalans kommer alltid existera i alla system. Man brukar ju påstå lite skämtsamt hur samhället/mänskligheten emellanåt formar "monster".

Personligen tror jag inte en revolution är eftersträvansvärt. Det finns enorma risker såsom inbördeskrig vilket skulle vara en humanitär katastrof och allierade stater skulle säkert sättas in för att styra upp. Risken finns att motsättande ideologier skulle se sin chans vilket historien har visat tidigare (auktoritära kommunister skulle tacka för hjälpen med arkebusering) och med dagens fascistiska rörelser blir det ännu svårare. De flesta ser sig inte som exploaterade i dagens läge och polariseringen mellan anarkister och de andra skulle riva upp enorma svårigheter att avveckla stat och kapital. Är det ens teoretiskt möjligt med dagens övervakningssamhälle att organisera sig på den nivån en revolution skulle äga rum - om det så vore i en by eller ett län? Första försöket att organisera sig skulle kartläggas möjligen som terrorism, SÄPO skulle infilterera och haverera hela företaget. Garanterad icke-revolution.

Sen är frågan också den om den anarkistiska utopin. Ett begrepp som är så exakt men ändå har ingen svar på vad det är. Den perfekta rökridån för att hålla oss anarkister med tankarna någon helt annanstans än här idag. Anarkism handlar inte ett objekt i framtiden, anarkism är ett ställningstagande som lever och pågår hela tiden. Det är, precis som kärnan i det hela, var och ens personliga ansvar att leva i anarki. Utan frihetliga individer kan vi inte bygga något anarkistiskt samhälle - och det var dit vi ville, visst? Det behövs ingen kritisk massa för att överrumpla det auktoritära systemet, vi behöver bara tacka nej i den mån vi vill och kan. Se till att systemet inte behövs. Låt politikerna sitta och ta sina beslut och se hur länge det tar för dem att förstå att ingen lyssnar längre.

"People are tired of meetings, the classics, pointless marches, theoretical discussions that split hairs in four; endless distinctions, the monotony and poverty of certain political analyses. They prefer to make love, smoke, listen to music, go for walks, sleep, laugh, play, kill policemen, lame journalists, kill judges, blow up barracks. Anathema!" - Alfredo M. Bonanno

Ja, vanlig anarkism är ju i princip kommunism, hvilket torde skapa ganska instabila system. Men om man inte är beroende av idioters inneboende välvilja, så finns inte detta problem. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkokapitalism