Jag har två kattbröder, huskatter av okänd börd.
Morghoul, min röding, är en idiot. Vi brukar skämta och säga att om han vore människa skulle han ha diagnosticerats med förståndshandikapp. Han är en mammagris, klistrar sig fast på mig så fort jag är hemma, låg i rang men helt oförmögen att förstå det vilket leder till ständiga dumheter. Han älskar när man pratar med honom, kvittrar och fruttar och jamar alltid som svar. Älskar att få magen klappad, brukar lägga sig på rygg och stirra befallande. Hans bajsflipp är det tokigaste jag upplevt, han flyger ut ur lådan tjoandes "mroow", springer ett varv i lägenheten med pitstops för tokkrafsande på golvet hoppandes runt på bakbenen. Han kollar vattennivån i skålen genom att doppa tassen, bli kränkt av att den blir blöt och försöka igen, drickandet tar evigheter. Allmänt klantig, lyckades en gång med konststycket att hänga från hatthyllan i bakbenen och älskar att hoppa upp på toadörren för att sedan stå där och skrika på hjälp.
Rhyas är tvärtom. Han är bestämd, självständig och skulle säkerligen klara utelivet perfekt om vi bodde bättre. Han gillar inte riktigt brötiga människor, de attackeras medelst tass från lämplig upphöjd plats. Han lyckades slå av svärmor hennes mössa en gång. Han är min makes djur, följer honom och "hjälper till" med allt som kan tänkas. Älskar hantverkare och traktorer/snöplogen, om han hör en sitter han klistrad vid fönstret tills den passerat med stora busögon. Han gömmer mat under köksmattan genom att krafsa över den, vilket gör min köksmatta notoriskt snuskig.
Essä om mina kattdjur avslutad. Jag kan nog vara lätt tokig...
Morghoul, min röding, är en idiot. Vi brukar skämta och säga att om han vore människa skulle han ha diagnosticerats med förståndshandikapp. Han är en mammagris, klistrar sig fast på mig så fort jag är hemma, låg i rang men helt oförmögen att förstå det vilket leder till ständiga dumheter. Han älskar när man pratar med honom, kvittrar och fruttar och jamar alltid som svar. Älskar att få magen klappad, brukar lägga sig på rygg och stirra befallande. Hans bajsflipp är det tokigaste jag upplevt, han flyger ut ur lådan tjoandes "mroow", springer ett varv i lägenheten med pitstops för tokkrafsande på golvet hoppandes runt på bakbenen. Han kollar vattennivån i skålen genom att doppa tassen, bli kränkt av att den blir blöt och försöka igen, drickandet tar evigheter. Allmänt klantig, lyckades en gång med konststycket att hänga från hatthyllan i bakbenen och älskar att hoppa upp på toadörren för att sedan stå där och skrika på hjälp.
Rhyas är tvärtom. Han är bestämd, självständig och skulle säkerligen klara utelivet perfekt om vi bodde bättre. Han gillar inte riktigt brötiga människor, de attackeras medelst tass från lämplig upphöjd plats. Han lyckades slå av svärmor hennes mössa en gång. Han är min makes djur, följer honom och "hjälper till" med allt som kan tänkas. Älskar hantverkare och traktorer/snöplogen, om han hör en sitter han klistrad vid fönstret tills den passerat med stora busögon. Han gömmer mat under köksmattan genom att krafsa över den, vilket gör min köksmatta notoriskt snuskig.
Essä om mina kattdjur avslutad. Jag kan nog vara lätt tokig...
Var glad att det är huvudet kissen ger sig på!
Aww! Jo,det är lite rarare än min nu bortgångne oriental (han på bilden) som ställde sig på bröstet och Skrek så mycket han orkade på morgonen!
