Citat:
Kan låta larvigt att tro på anden i glaset, men...
Spelade anden i glaset ute på landet med några kusiner när jag var i 15-års åldern. En spelare viskar en fråga i ett glas som man sedan placerar över ett levande ljus tills att lågan kvävs. Sedan sätter man glaset på brädet med alfabetet på och låter "anden" svara på frågan. Till en början var allt oskyldigt och kul, och vi som var nya till spelet blev förvånade över hur äkta det kändes. Ju längre vi spelade desto sämre blev stämningen.
Tillägas ska att vi alla turades om att lyfta på fingret från glaset, och därför kändes det långsökt att det var någon som styrde den för att få fram egna svar. Enligt den erfarna i gänget var den främsta regeln i spelet att man inte får avsluta förrän man har tillåtelse från "anden".
Här kommer några frågor vi ställde:
Vad heter profesor kalkyl i förnamn? - "KARL" (karaktär från tintin som ofta läses på landstället)
Vad tycker du om oss? - "DÖDA"
Varför vill du döda oss? - "SATANSATANSATANSATAN"
Vart är du någonstans? - "SLÄPPUTURBUREN"
Vart hittar man din bur? - "UNDERJORDEN"
Hur mår du? - "RÄDD"
Varför är du rädd? - "ANSIKTSLÖSAMANNEN" och senare "DETÄRSÅMÖRKT"
Får vi avsluta spelet? - "NEJ"
När får vi avsluta spelet? - "HAHAHAHAHA"
(Minns inte exakt om det var dessa frågor, men svaren kommer jag ihåg klart)
Nu i efterhand vet jag fortfarande inte varför det kunde kännas så äkta. Jag tror fortfarande inte heller att någon som deltog ville skrämma de andra eftersom vi alla var rätt skakiga. Om jag minns det rätt tolkade vi det som att "buren" var husets jordkällare/krypgrund, och vi kom fram till att vi fick avsluta spelet om vi öppnade dörren dit.
Spelade anden i glaset ute på landet med några kusiner när jag var i 15-års åldern. En spelare viskar en fråga i ett glas som man sedan placerar över ett levande ljus tills att lågan kvävs. Sedan sätter man glaset på brädet med alfabetet på och låter "anden" svara på frågan. Till en början var allt oskyldigt och kul, och vi som var nya till spelet blev förvånade över hur äkta det kändes. Ju längre vi spelade desto sämre blev stämningen.
Tillägas ska att vi alla turades om att lyfta på fingret från glaset, och därför kändes det långsökt att det var någon som styrde den för att få fram egna svar. Enligt den erfarna i gänget var den främsta regeln i spelet att man inte får avsluta förrän man har tillåtelse från "anden".
Här kommer några frågor vi ställde:
Vad heter profesor kalkyl i förnamn? - "KARL" (karaktär från tintin som ofta läses på landstället)
Vad tycker du om oss? - "DÖDA"
Varför vill du döda oss? - "SATANSATANSATANSATAN"
Vart är du någonstans? - "SLÄPPUTURBUREN"
Vart hittar man din bur? - "UNDERJORDEN"
Hur mår du? - "RÄDD"
Varför är du rädd? - "ANSIKTSLÖSAMANNEN" och senare "DETÄRSÅMÖRKT"
Får vi avsluta spelet? - "NEJ"
När får vi avsluta spelet? - "HAHAHAHAHA"
(Minns inte exakt om det var dessa frågor, men svaren kommer jag ihåg klart)
Nu i efterhand vet jag fortfarande inte varför det kunde kännas så äkta. Jag tror fortfarande inte heller att någon som deltog ville skrämma de andra eftersom vi alla var rätt skakiga. Om jag minns det rätt tolkade vi det som att "buren" var husets jordkällare/krypgrund, och vi kom fram till att vi fick avsluta spelet om vi öppnade dörren dit.
Anden i glaset och liknande, t ex Ouija-bord, är fejk rätt igenom och det är mycket lätt att påvis att det endast är deltagarna själva som medvetet eller omedvetet flyttar glaset etc dit de vill. Detta har visats otaliga gånger i vetenskapliga test, då det finns inget som helst magiskt eller paranormalt bakom det hela.