Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Jo så är det såklart.

Fick jag gissa skulle jag säga att ingen i den här tråden har upplevt något övernaturligt. Mystiska händelser kanske, sånt vi gärna skulle vilja se förklaringar på, t ex ugglor som faller ner från träden, men inget övernaturligt. Inga riktiga exempel !

Feigned ignorance är en inställning som många prenumererar på, tveksamt att det räddar en i slutändan men försöka går ju.

Ja det är tydligt. Som jag har skrivit tidigare i andra delar av forumet så ska man ta ansvar för varenda förutsägbar konsekvens av det man gör. Varken mer eller mindre. Det finns ett urgammalt rättsfall om en kusk som valde en alternativ väg och någon träffades av blixten. Kusken var inte ansvarig för det fanns ingen möjlighet att förutse att blixten skulle slå ner där och det fanns heller ingen kausalitet. Det är där vi hamnar i varje diskussion om övernaturliga fenomen.

Edit: jag kan minnas fel om rättsfallet, men poängen är i alla fall att för att ansvar ska utdömas ska det finnas möjlighet att förutse konsekvenserna osv. Såhär skriver AI (efter att ha fabulerat lite):

"Det rättsfall du syftar på är troligtvis ett klassiskt exempel från 1800-talet som ofta används för att illustrera begreppet inadekvat kausalitet inom svensk rätt. I fallet kör en kusk en vagn med en passagerare. Kuskens vårdslöshet, att han somnar under färden, leder till att hästen svänger in på en annan väg. Strax därefter träffas passageraren av ett blixtnedslag och avlider. Händelsen är osannolik och inte en förutsebar följd av kuskens handlingar, vilket gör att det inte föreligger adekvat kausalitet mellan hans vårdslöshet och passagerarens död. Därför anses han inte ansvarig för skadan.​

Detta exempel används för att förklara att även om en handling är en nödvändig betingelse för en skada, så måste skadan också ligga inom den risk som handlingen medför för att ansvar ska kunna utkrävas.​

Det är viktigt att notera att detta exempel inte är ett specifikt rättsfall, utan snarare en hypotetisk situation som används i rättsvetenskapliga sammanhang för att förklara principer om kausalitet och ansvar.​"

Jag tror inte på spöken, men en gång var jag med om en händelse som jag i alla fall inte kan förklara.

Jag var ute och gick i skogen med min dåvarande hund. Det var skymning så solen började gå ned och vi kom till ett kalhygge. En bit bort såg jag vad som såg ut som en vit gestalt som svävade en bit över marken. Men samtidigt var det bara en gestalt, jag såg inga detaljer som ögon, mun o.s.v. Men det var öndå tillräckligt detaljerat för att man skulle se att det var en människa. Efter ett tag (några sekunder) upplöstes gestalten i tomma intet och sedan var allt som vanligt. Det är den mest oförklarliga händelse jag varit med om i mitt liv i alla fall. Det här är 10 år sen säkert.

Jag kommer ihåg helt säkert att jag inte blev rädd. För jag tänkte faktiskt på det redan när det hände för jag tyckte själv det var konstigt att jag inte kände rädsla. Men å andra sidan var gestalten aldrig nära mig, det var minst 50 meter dit bort, hade det varit närmare kanske jag hade reagerat mer.

De tror att de äger er de där.
Men de är inte normala eller humanistiska.
De gömmer sig bakom en ful mask och är trött på att de kommer undan.
De är mer lik insekter, har annat att bry mig om än flygande kackerlackor.

Det mest sannolika i din story, om den är genuin alltså och inte bara uppdiktad (många många i denna forumdel sitter nämligen bara och hittar på…) är att det du såg var helt naturligt, t ex är det inte ovanligt att under vissa väderförhållanden så kan det lätt bildas dimma/dis över marken och i närheten av växtlighet och sakta sakta stiga uppåt när solen går ned och tempen sjunker och fukten i luften kan börja kondenseras. Det kan lätt bildas formationer som vår hjärna tolkar som en mänsklig figur, och det kan verka mycket realistiskt.


Det mest sannolika är att du sullar bort dessa saker själv, men inte kommer ihåg det. I alla fall extremt mycket mer sannolikt än att det skulle vara nåt övernaturligt då ingen någonsin kunnat påvisa något övernaturligt utan det har alltid funnits andra mer sannolika naturliga förklaringar när sådana saker och påståenden granskats

Eller så kan det helt enkelt varit ett paranormalt fenomen.

Vad tror du i så fall att det handlade om för paranormalt, du som enligt egen utsago besitter stor nyfikenhet och intresse kring det paranormala?

Innan jag slösar tid på att tror på nåt som aldrig någonsin ens kunnat påvisats existera, så behöver det du tycker jag ska tro på ha kunnat påvisas existera. Då kan jag komma tillbaka med vad jag tror om det…

Eftersom användaren valde att placera frågeställningen under "Paranormala fenomen" så får man ju förutsätta att användaren söker svar inom ämnet, och inte en banal gissning som "dis".

Jag gav honom ett helt seriöst svar, i vilket jag redovisade fullt möjliga alternativa förklaringar på upplevelsen som är extremt mer sannolika än att det skulle ha varit något paranormalt.

Kan du uppge vad för paranormalt det skulle ha varit som är mer sannolikt än de förklaringar jag gav….?

Tycker du att man ska kasta sig handlöst till att tro på att det skulle varit nåt så fantastiskt som nåt faktiskt paranormalt, när det för det första aldrig någonsin kunnat påvisas att något som helst paranormalt en skulle existera, och för det andra bör det finns flera extrem mycket sannolikare helt naturliga förklaringar som alternativ?

Det fanns ingen frågeställning i personens inlägg.

Gällande situationen i sig, förutsatt att personen berättar det som denne verkligen minns, så finns det ett flertal saker som kan spela in. Dels så bildas dis och dimma mycket lättare vid tider som solnedgång då det sker temperaturförändringar.

Sedan så har hjärnan en märklig förmåga att se mönster även där det inte finns några, t ex som att fylla i övriga detaljer i en oklar form som man tycker liknar något lite. Dessutom var detta på ca 50 meters avstånd vilket också gör det ännu mer sårbart för just sådana brister i vår tolkning.

Sist men inte minst så handlar det om ett minne, och i det här fallet ett mycket gammalt sådant. Hjärnan förändrar våra minnen (lite åt gången) varje gång vi hämtar fram informationen igen beroende på saker som dina känslor för stunden eller ny kunskap och liknande trots att det fortfarande känns som att man minns allt korrekt.

Och det är bland annat saker som dessa som kan resultera i att olika personer som upplevt samma sak kan återge ganska olika händelseförlopp och icke överensstämmande detaljer. Och det är även en orsak till varför anekdoter har så låg status evidensmässigt.