Har nyligen haft ett par upplevelser som jag försökt förklara bort som sömnparalyser eller möjligen sömnbrist. Problemet är väl helt enkelt att jag varit så pass medveten under dessa situationer och ej varit fastfryst som i en klassisk sämnparalys att det inte riktigt känns så säkert att detta är förklaringen.
Egentligen kan jag säga att mina möjligen övernaturliga upplevelser den senaste tiden började under slutet på förra året. Jag var under den här perioden tillsammans med en tjej som verkade ha nån form av förmåga att känna av övernaturliga fenomen mer än andra.
Hemma hos henne kändes jag likväl av något som mycket väl kan ha tagits hem med mig senare. Trots att jag inte är tillsammans längre med den här tjejen verkar dessa märkliga fenomen stannat kvar hos mig och visar sig lite då och då.
Men det som verkligen kickade igång de mest märkbara fenomenen var när en nära polare till mig plötsligt dog. Jag kände, och känner fortfarande, en enorm känsla av ansvar över detta då han försökte få tag i mig strax före hans död och han lät väldigt orolig. Dessvärre var jag utomlands under den här perioden och hade helt enkelt ingen möjlighet att svara. När jag kom hem fick jag reda på att han tragiskt nog gått bort. Har därför känt en stor skuld över att jag inte kunde svara när han försökte få tag i mig.
Pga av detta, tror jag iaf, får jag då och då "besök" här hemma. Får en känsla av att jag inte är ensam i lägenheten och även en känsla av att det står en person i hallen och "kollar till mig." Detta har jag även sett med mina egna ögon en natt när jag tyckte mig se svävande orbs och någon form av skepnad stå där. Men pga sömnbrist försöker jag skylla på det och inte tro det är något övernaturligt utan endast synvillor. Har en gång sett ett tydlig skepnad gå i lägenheten men den gången tror jag till hundra procent var en sämnparalys då jag vaknade i natten och såg detta. Men jag är väl inte säker på det heller så ja, vem vet.
Men, det märkliga är att i princip varje gång jag känner av den här närvaron så släcks mina lampor i taket långsamt. (Dimmerlampor.) Även kaffekokaren slås av och på. Detta hörs tydligt pga knappen helt enkelt gör ett relativt högt ljud av dig när kan trycker på/av den.
Jag får en liten känsla av att det kanske är min vän som kommer på besök pga min känsla av sorg att jag inte kunde finnas där för honom på slutet. Allt känns väldigt fridfullt på något vis, det skrämmer mig inte men jag tycker ibland det är lätt obehagligt. Om jag dock säger högt åt det att försvinna gör det även det.