Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

En gång när jag var ute på mitt landställe med en polare vi var väl typ 13 bast då bör tilläggas så tog vi en promenad i skogen. Det var tidig December och massa snö ute mörkret kom ganska snabbt efter solens nedgång och det blev bäcksvart ute. Vi hade inga ficklampor med oss men var inte så långt hemifrån (trodde vi). Vi följde våra tidigare fotspår i den djupa snön för att komma tillbaks till landstället men istället ledde spåren oss mot ett dunkelt sken! Mitt i skogen i ingenstans stod någon form av djur intill en ljuskälla. När vi närmade oss försvann djuret utan spår och på platsen där vi såg djuret stod en gravlykta med ett tänt ljus. Vi höll på att skita på oss och sprang tillbaka vägen vi gått som nu konstigt nog ledde oss hem. Efter det pratade vi om det i veckor men ingen vägrade tro oss. Åren gick och vi gled isär varandra som gamla kompisar gör, olika skolor och umgängen osv. Typ 15 år senare sågs vi i ett helt annat samanhang och på något sett kom vi in på det här minnet vi hade tillsammans! Och trots lite mognare hjärnor kunde vi fortfarande inte förklara vad det va vi såg och alla i sällskapet vi fann oss i tog den här händelsen med ett skratt och tyckte vi var oseriösa men vi är fortfarande övertygade om att vi såg något röra sig och helt säkra på att lyktan stod där tänd mitt i ingenstans...

Jag har sett rosa elefanter och röda solstrålar, utomhus var det, i midvinternatten ute i ingenstans, ödemarker, men kanske var det en hallucination, jag vet inte.

Jag har under en längre tid känt en närvaro i mitt hem och i min närhet som vill mig allt annat än väl. Jag har fått märkliga drömmar och ibland sömnlösa nätter. Skulle en flytt lösa problemet, vad kan jag göra?

Det här hände egentligen inte mig, utan mina föräldrar, som bägge är borta nu. Men de redogjorde för det hela, och jag har ingen anledning tro att de skulle ha kokat ihop en sådan historia tillsammans.

De flyttade på äldre dar in i en stadsvåning, i ett hörnhus byggt för drygt 100 år sedan. Luftiga rum, högt i tak, kakelugn, etc. De trivdes utmärkt där, men småningom började de undra över ett ljud som ofta hördes sent om kvällarna, fast inte regelbundet. Det lät ungefär som när en tung ridå dras åt sidan, ett frasande, långsamt, släpigt "ffoåschsch". Var ljudet kom ifrån var en fullkomlig gåta - det kunde inte förbindas med någonting i huset. Till slut antog de, mer eller mindre resignerat, att den indiska familjen i våningen under kanske hade inrett med något slags exotiska draperier som drogs för till natten.

Så en dag ringde det på dörren. Det var den indiske familjefadern, mycket generad och blyg. Han bad ödmjukast om ursäkt, men ville säga att de höll på att bli tokiga av ett mystiskt ljud de brukade höra kvällstid. Fanns det möjligen någon förklaring han kunde få del av?

Det fanns det inte - ännu mindre än tidigare. Men min far beslöt sig för att försöka gå till botten med saken. Han hade kontakter på lokaltidningen och skaffade sig tillstånd att forska i mikrofilmarkivet. Han utgick från byggåret, 1904, och stötte därvid snart på en notis som tycktes ha relevans. Det hade skett en beklaglig olycka under uppförandet av huset. En arbetare hade satt sig ner för att äta sin matsäck vid foten av en väldig hög med finsiktad sand (för murbruk). Av någon orsak kom sanden i rörelse på den sidan, och det blev ett skred som begravde mannen helt. Han kvävdes till döds innan han blev framgrävd.

Mina föräldrar drog slutsatsen att spökljudet som kunde avlyssnas i huset återgav rasslet av sandraset från 1904 - det sista ljud den förtvivlade arbetaren hörde - som på något sätt hade satt sig i murbruket. Det stämmer åtminstone väl överens med den s.k. stone tape-hypotesen. Någon bättre förklaring har jag inte heller.

Att uppleva övernaturliga / paranormala fenomen och gudar har nog många gjort nångång. Men det är såklart inte detsamma som att sådana upplevelser har med verkligheten att göra.

Jag kan ge er LSD och ni kommer att se röster och höra färger. Men var det sant...? Nej knappast!

Det här handlar ju om vad helt vanliga människor upplever, utan droger.

Jo men då är dom ju sinnessjuka och behöver läkemedel.

Isåfall skulle väl minst en miljon svenskar vara sinnessjuka eftersom väldigt många upplever saker.

Ingen aning om det är övernaturligt. Är inte rädd, det skrämmer mig inte, utan upplever det bara som konstigt.
Bor i en stor tvåa, i ett ca 100år gammalt stort hus ombyggt till fyra lägenheter. Det började en kväll med att jag hörde ljud i köket, som att en tallrik lyftes upp och sattes ner på andra tallrikar. Jag har katter så tänkte att det var en av dem som stött emot något. Ljuden fortsatte några gånger i veckan under en längre tid, reagerade men brydde mig inte så mycket tills den dagen det lät när katterna låg bredvid mig i soffan. Gick ut i köket för att se vad det var, men allting såg normalt ut. En kväll hade jag över vänner då det lät som om någon plockade med glas i köksskåpet, jag var ganska van vid ljuden men en kompis reagerade och gick ut för att kolla vad det var. Jag gick efter. Ingenting var flyttat, skåpsdörrarna stängda och glasen stod som de skulle i skåpet. Samma kväll small en lampa i köket.
Dagen efter satte jag i ny lampa, som small den också. Testade med ytterligare en lampa innan jag gav upp och ringde hyresvärden. Han kom över, testade med en lampa och den gick sönder lika snabbt den. Vi testade att sätta i kaffebryggaren i uttaget, den fungerade utan problem.
När han stod i hallen precis utanför köket lät det igen i köksskåpen, som om någon flyttar på sakerna där inne. Han reagerade, gick in och kollade men jag kunde bekräfta att allt stod där det skulle och sa att de där ljuden hörs rätt ofta.
Han var lite förvirrad men sa att det kanske var möss.
Han beställde hit elektriker som gick igenom hela huset (Han sa att det ändå var dags), de hittade inga fel och kliade sig i huvudet i princip åt att allt utan lampor fungerade i uttaget i köket.
Min hyresvärd tog även hit anticimex samt satte ut fällor lite överallt, allt som allt hittades en mus, i ett av garagen. Ingen i huset och inga spår av möss i huset heller.

Ljuden fortsätter, alltid i köket och alltid samma ljud - som att saker förflyttas, utan att jag kan se att något ska ha flyttat på sig när jag kollar. Och lampa där har jag struntat i, använder ett annat uttag istället.

Ingen aning vad det är som låter för vi hittar ingen naturlig förklaring, det stör katterna mer än det stör mig och jag kan till och med känna ett lugn när det låter när jag befinner mig i köket

Ja men dom är väl oftast inte sinnessjuka hela tiden, får man hoppas. Men när dom ser, hör eller upplever saker som inte finns, såsom exv. gudar och demoner, så är dom faktiskt inte sinnesfriska.
Varje användare i den här tråden som upplevt något övernaturligt har antingen ljugit eller varit tillfälligt sinnessjuka. Inte nog med att folk är sinnessjuka, de är dessutom ofta sinnesslöa och trögtänkta. Människan är ett skamligt djur. Jag skäms för att tillhöra samma art.

Jobbar som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning. I våras fick vi in en patient som hade börjat tackla av den sista tiden. Hon var fortfarande klar i huvudet och talbar men börjat tackla av. Den kvinnliga patienten och sonen hade en mkt nära relation. De hade alltid haft en nära relation med varandra genom livet. Sonen var hos sin mamma varje dag och la sig i allt läkarna kom överens på ronden. Jag hade hand om dem på nätterna under hela den veckan som jag arbetade.

I slutet gick vi bara och väntade på att hon skulle få somna in. Sonen vägrade inse detta och ville att vi skulle göra allt vi kunde för att hjälpa henne "komma tillbaka" i god funktion. Detta gick ju inte...för sonens skull valde vi att koppla på henne en hjärtövervakning. Tillslut, en natt när han satt och sov och hon hade svårt att sova la jag mina armar runt henne och viskade henne i öronen att hon var i trygga händer och inte behövde vara rädd för något.

5 minuter innan hennes hjärta stannar den natten, satt jag och mina kollegor och fikade när vi hör en massa skrik ifrån patientens rum. Jag går in där och ser hur mannen sover och drömmer (?). Han skriker och gapar i flera minutrar. Aldrig sett det beteendet ifrån han. Jag försökte få han att hålla tyst men han gick inte att väcka. Några minuter senare stannar hjärtat på mamman och han vaknar och vill att vi gör hjärt och lungräddning trots att det fanns ett "Ej-HLR" beslut.

Det var mannens beteende några minuter innan mamman dog som var intressant. Hur han satt och skrek och hade mardrömmar innan hon minuterna senare går bort. Jag frågade aldrig varför han skrek i sin dröm eller varför han uppförde sig så konstigt men intressant ändå..... som om sonen såg det komma i drömmen att hon nu skulle gå bort..

Det låter aningen sinnesjukt att misstro så många människor på en och samma gång. Vad vet du om deras upplevelser egentligen?