Jag har varit med om en del paranormala händelser och tänkte att jag kunde berätta en av dem.
Kort efter att min pappa dog år 2005 märkte vi av övernaturlig aktivitet i vårt hus trots att det var nybyggt sedan tre år tidigare. Vi hörde ljud nere i köket och vardagsrummet, kastruller som lät och det var lätt hänt att man kände sig iakttagen. Jag vågade exempelvis inte gå på toaletten när hela familjen hade gått och lagt sig för kvällen.
Jag var mellan 10-12 år när det var som värst och hela familjen kände av det vilket tillslut resulterade i att ingen ville sova själv. Vi började därför att sov inne i min mammas rum där vi turades om att sova bredvid mamma i hennes stora säng eller sova på en madrass på golvet. Mamma började även träffa en kille under den här perioden och han kände också av att det var något som inte stämde i huset. Ibland vaknade allihopa av ljud från nedervåningen vilket resulterade i att vi alla gick ner för att antingen göra ljud själva eller bara se efter vad det var för något. Vi upptäckte aldrig något till en kväll då jag faktiskt sov själv i mitt eget rum.
Jag hade väldigt svårt att komma till ro den natten och kände återigen någon form av närvaro, den här gången starkare än någonsin. Det var något eller någon som iakttog mig från ena hörnet av rummet där min garderob befann sig. Jag kastade en snabb blick ditåt men såg inget annat än mörker. Ett mörker som jag uppfattade som ännu mörkare än vad det brukade vara annars. Det gick en kallkåre längst min ryggrad och jag kände att jag verkligen inte stod ut längre. Jag behövde springa ut från mitt rum. Och det nu. Jag samlade snabbt mod till mig och sprang ut och in till min mammas sovrum. Jag berättade vad som hade hänt och eftersom alla i familjen hade känt av det här tidigare så trodde hon på mig, vi valde därför att även gå in till min systers rum som ligger vägg i vägg med mitt. Hon var vaken och sa att hon också kände av någon närvaro, dock inte lika stark som den jag hade känt av. Jag kollade ut genom hennes fönster och ner på en gatlykta på vägen nedanför medan de satt pratade med varandra i hennes säng. Jag vände mig sedan om och kollade ut genom hennes dörr som stod öppen och då hände det jag hade fruktat. En helt svart gestalt som liknande en man sprang ut från mitt rum och fortsatt förmodligen bort genom korridoren och ner för trappen. Jag blev alldeles likblek, skrek till, hoppade chockat upp i sängen och började gråta kraftigt i min mammas famn. De förstod såklart ingenting men så förklarade jag genom mina hulkningar vad jag hade sett för något.
Några veckor senare tog vi hem ett medium som berättade att det fanns ett nerbrunnet hus under vårt där en familj på tre tidigare hade bott. De hade dött i lågorna och genom min pappas död hade en passage öppnas under mammas och pappas säng då det var där han kände som starkast närvaro i huset. Han uppmanade oss att sätta ett kors och en bild på hela vår familj där passagen var för att visa att vi inte menade något illa och för att kunna stänga passagen tids nog.
Tiden efter det här kände vi fortfarande närvaro och att det inte verkade hjälpa så vi tog hjälp av ett annat medium som var känd inom det övernaturliga i vår hemort. Han kom hem till oss och vankade av och an i huset utan att säga speciellt mycket. Tillslut kommer han ner till köket där vi alla satt och säger enkelt, "De kommer inte störa er något mer nu. Jag har sagt åt dem att komma till ro eller ge sig av. Ett beslut som de får välja själva men er kommer dem inte att plåga något mer." Vi tackade och kommande nätter kändes lättare på något vis, ingen av familjen kände av något längre och har heller inte gjort det såhär 10 år senare.
Det kusliga är dock att vi förmodligen vet vart dem har flyttat någonstans, då de inte flyttade särskilt långt. Vår granne, en gammal tant som inte säger speciellt mycket då dem enda gångerna man ser henne är när hon klipper gräset, skottar eller sitter ute på sin trästol och solar, började sätta upp lappar på sina fönster. Jag har aldrig vågat mig fram för att läsa dem då man känner en läskig närvaro från hennes hus och att jag inte skulle klara av om någon/något hoppade fram i fönstret. En killkompis till mig vågade dock ta sig fram dit och började läsa några av dem och fotade även så att jag skulle kunna se vad som stod.
Två av lapparna löd:
"Dagarna går, åren går men helvetet består."
"De är mörka och springer runt i mitt hus och för oväsen. Jag står inte ut, de lämnar mig inte ifred."
Det var några år sedan nu men tanten har åldras väldigt fort under de senaste åren de fåtal gångerna jag har sett henne. Hon pratar ogärna och varken ler eller vinkar längre som hon brukade göra förr när man gick förbi hennes hus. Men så vitt jag vet så sätter hon fortfarande upp lappar, vilket jag sist såg när jag var hemma i oktober år 2017.
Kort efter att min pappa dog år 2005 märkte vi av övernaturlig aktivitet i vårt hus trots att det var nybyggt sedan tre år tidigare. Vi hörde ljud nere i köket och vardagsrummet, kastruller som lät och det var lätt hänt att man kände sig iakttagen. Jag vågade exempelvis inte gå på toaletten när hela familjen hade gått och lagt sig för kvällen.
Jag var mellan 10-12 år när det var som värst och hela familjen kände av det vilket tillslut resulterade i att ingen ville sova själv. Vi började därför att sov inne i min mammas rum där vi turades om att sova bredvid mamma i hennes stora säng eller sova på en madrass på golvet. Mamma började även träffa en kille under den här perioden och han kände också av att det var något som inte stämde i huset. Ibland vaknade allihopa av ljud från nedervåningen vilket resulterade i att vi alla gick ner för att antingen göra ljud själva eller bara se efter vad det var för något. Vi upptäckte aldrig något till en kväll då jag faktiskt sov själv i mitt eget rum.
Jag hade väldigt svårt att komma till ro den natten och kände återigen någon form av närvaro, den här gången starkare än någonsin. Det var något eller någon som iakttog mig från ena hörnet av rummet där min garderob befann sig. Jag kastade en snabb blick ditåt men såg inget annat än mörker. Ett mörker som jag uppfattade som ännu mörkare än vad det brukade vara annars. Det gick en kallkåre längst min ryggrad och jag kände att jag verkligen inte stod ut längre. Jag behövde springa ut från mitt rum. Och det nu. Jag samlade snabbt mod till mig och sprang ut och in till min mammas sovrum. Jag berättade vad som hade hänt och eftersom alla i familjen hade känt av det här tidigare så trodde hon på mig, vi valde därför att även gå in till min systers rum som ligger vägg i vägg med mitt. Hon var vaken och sa att hon också kände av någon närvaro, dock inte lika stark som den jag hade känt av. Jag kollade ut genom hennes fönster och ner på en gatlykta på vägen nedanför medan de satt pratade med varandra i hennes säng. Jag vände mig sedan om och kollade ut genom hennes dörr som stod öppen och då hände det jag hade fruktat. En helt svart gestalt som liknande en man sprang ut från mitt rum och fortsatt förmodligen bort genom korridoren och ner för trappen. Jag blev alldeles likblek, skrek till, hoppade chockat upp i sängen och började gråta kraftigt i min mammas famn. De förstod såklart ingenting men så förklarade jag genom mina hulkningar vad jag hade sett för något.
Några veckor senare tog vi hem ett medium som berättade att det fanns ett nerbrunnet hus under vårt där en familj på tre tidigare hade bott. De hade dött i lågorna och genom min pappas död hade en passage öppnas under mammas och pappas säng då det var där han kände som starkast närvaro i huset. Han uppmanade oss att sätta ett kors och en bild på hela vår familj där passagen var för att visa att vi inte menade något illa och för att kunna stänga passagen tids nog.
Tiden efter det här kände vi fortfarande närvaro och att det inte verkade hjälpa så vi tog hjälp av ett annat medium som var känd inom det övernaturliga i vår hemort. Han kom hem till oss och vankade av och an i huset utan att säga speciellt mycket. Tillslut kommer han ner till köket där vi alla satt och säger enkelt, "De kommer inte störa er något mer nu. Jag har sagt åt dem att komma till ro eller ge sig av. Ett beslut som de får välja själva men er kommer dem inte att plåga något mer." Vi tackade och kommande nätter kändes lättare på något vis, ingen av familjen kände av något längre och har heller inte gjort det såhär 10 år senare.
Det kusliga är dock att vi förmodligen vet vart dem har flyttat någonstans, då de inte flyttade särskilt långt. Vår granne, en gammal tant som inte säger speciellt mycket då dem enda gångerna man ser henne är när hon klipper gräset, skottar eller sitter ute på sin trästol och solar, började sätta upp lappar på sina fönster. Jag har aldrig vågat mig fram för att läsa dem då man känner en läskig närvaro från hennes hus och att jag inte skulle klara av om någon/något hoppade fram i fönstret. En killkompis till mig vågade dock ta sig fram dit och började läsa några av dem och fotade även så att jag skulle kunna se vad som stod.
Två av lapparna löd:
"Dagarna går, åren går men helvetet består."
"De är mörka och springer runt i mitt hus och för oväsen. Jag står inte ut, de lämnar mig inte ifred."
Det var några år sedan nu men tanten har åldras väldigt fort under de senaste åren de fåtal gångerna jag har sett henne. Hon pratar ogärna och varken ler eller vinkar längre som hon brukade göra förr när man gick förbi hennes hus. Men så vitt jag vet så sätter hon fortfarande upp lappar, vilket jag sist såg när jag var hemma i oktober år 2017.
__________________
Senast redigerad av getlitnotfit 2018-02-15 kl. 12:31.
Senast redigerad av getlitnotfit 2018-02-15 kl. 12:31.


en riktigt urspårad cartoon-diskussion som pågår tills samtalsämnet är 100% uttömt och avhandlat.