Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

hur jordar man sig egentligen? väldigt intressant det här med kundalini, skulle också aktiverat det om det nu inte var så riskabelt.

så du kan skjuta ut energi genom handflatorna? det är lätt, inget man behöver kundalini för att göra, det kan vem som helst lära sig.

vad menar du med om man inte är "ren"?

Hade en jävligt tuff period för ett par år sen.

I vilket fall. Det var festivalsommar och jag var på festival med flera polare och min flickvän. Jag blev magsjuk och blev sängliggandes hela festivalen. Mådde överjävligt dåligt, främst fysiskt men också psykiskt. Jag kände mig utfryst av mina kompisar, ett bråk vi hade haft tidigare under våren hade inte riktigt lagt sig...jag låg konstant och spydde, 40 graders feber. Mitt under veckan så går mitt förhållande i kras. Blir fullkomligt jävla krossad, även om det var lite av mitt eget fel.

Kommer aldrig glömma när jag låg febrig, packad, utan att ha ätit på två dagar, yr, förvirrad i en slänt på festivalen och såg min flickvän kyssa en kille i publiken. Lackar ur på livet och åker hem...direkt när jag kommer hem dör min farfar. Jag säger adjö på sjukhuset och åker sen hem och lägger mig medans min pappa stannar kvar under de sista timmarna.

Jag ligger i min säng och kan inte sova. Klockan är 01:00. Rullar över och ser in i rummet. Mitt i mörkret står min farmor som dött flera år tidigare. Jag tror inte mina ögon, jag blir inte heller rädd då jag inte uppfattar henne som hotfull. Hon står helt blickstilla, iklädd en vit klänning och ser på mig med ett lugnt leende.

Jag gör ingenting, jag ligger helt still och fokuserar stenhårt för att försöka förstå vad jag ser. Jag vågar inte ens blinka. Tillslut tänder jag lampan vid sängen och hon försvinner.
Morgonen efter får jag veta av pappa att farfar dog 01:00, precis när jag såg henne.

Kombinerad inbillning och fyllesyn? Eller någonting annat? Min mamma brukar säga att min farmor är min skyddsängel.

Kan berätta om en händelse jag aldrig kommer glömma. Kan börja med att berätta att mitt släkte har varit kristna sen långt tillbaks och jag är uppväxt med att spöken och sånt finns inte,men andar finns. Men hur som helst jag och min polare brukade alltid hänga hos farsans polare han var rolig o bjöd oss på sprit o öl, Men sen fick han reda på att hans gammla tjej han hade lämnat för många år sedan hade dött. Och då märkte ifall ja att han började bli lite små rädd dagen efter när vi kommer dit står det en vinflaska i hans kök med ett lager damm på inga fingeravtryck på som den bara stått där i 5år utan att någon rört den, Detta var en rosevin flaska vilket han sa att var de värsta vinet som finns o han hade aldrig sett den flaskan i huset. Och hans son var med om att radion sattes igång i hans rum han drog ut kabeln vände sig om o den sattes igång igen o sladden var i. Jag och min kompis satt en annan gång i källaren i musikrummet o så small de till i vägen o lampan släktes o tändes o vi var ensamma i källaren o en skugga åkte förbi i hallen. Senare på kvällen sitter vi typ 5st i köket jag sitter längst ut vid bordet o min polare jämte mig i gången. Musiken är igång i rummet jämte och plötsligt börjar de spraka i som någon sa nåt med massa brus i bakgrunden, Han som bor där går in o stänger av, precis då hörst det en smäll i rummet bakom oss och precis därefter kommer en glasburk med chili i en jävla fart från hylla över fläkten rakt mot min polares huvud men missar med typ 5cm. Avståndet från hyllan till min polare är typ 3 meter och han som bor där kommer springade o undra vafan de var. Jag o min polare blev så rädda så vi drog hem till mig o sen vågade vi inte gå dit på typ 3månader. Och jag kan sätta mina händer på att ingen var i närheten av hyllan när detta skedde. Han som bor i huset är rätt står o väger typ 130kg vilket man skulle höra väldigt bra om han ens skulle försöka smyga dit och precis när detta händer kollade jag emot hyllan Låter kanske som ja mytar men finns nog andra som varit med om liknande

Bodde på ett behandlingshem tidigare i år, där hände massa dåliga saker.

Bodde i ett litet hus med en till kille, dom andra bodde i "huvudbyggnaden" och jag hörde fotsteg utanför rummet, den andra killen sov för jag gick ut och tittade. Ett fönster slogs upp när vi satt och spelade kort, en julstjärna i fönstret började gunga, från att gunga relativt kraftigt så hängde den plötsligt helt stilla. Min fläkt ändrade inställning från ingenstans osv.

Satt även och pratade med en personal inne på kontoret, det var jag, en till kille som bodde där och en personal, sen helt plötsligt började han peka på fönstret och såg helt jävla paj ut, kollade också och då hoppade haspen till några gånger. Kan tillägga att fönstret var stängt och det krävs ju lite kraft för att dra upp haspen så det hade inte något med vinden att göra. Efter det gick jag ut och satte mig i vardagsrummet och väntade på att den andra killen skulle komma in dit och då viskade jag för mig själv att "när ***** kommer in så visa att du finns" för jag trodde inte själv riktigt på att det var något spöke, men när han kom in och satte sig så satt jag och väntade på att något skulle hända. Lugnade ner mig rätt mycket när jag märkte att inget hände. Men sen efter ca 2 minuter så lät det som att någon rev väggen och det följdes upp av en duns. Först blev jag skiträdd, men den andra killens blick när jag berättade vad jag sa innan var priceless.

En annan personal hade berättat att hon såg en vit skepnad dra förbi fönstret på kontoret några dagar innan men det trodde ingen på, efter detta tvivlade jag inte en sekund på att hon var ärlig.

Kom på en till sak som hände. Jag låste dörren till mitt rum varje natt men en natt vaknade jag av att min dörr låstes upp (försökte intala mig själv om att jag drömde) men morgonen efter så försov jag mig så en personal skulle väcka mig. Vaknade när han smällde igen ytterdörren, så jag klädde på mig lite snabbt och hann precis bli färdig innan han kom upp, och det behövdes minsann ingen nyckel för att öppna min dörr. Så jävla obehagligt ställe.


Så om ni vill bo i ett psykoshus så börja knarka och checka in på mångsbo

EDIT: vill du bli drogfri är mångsbo inget ställe för dig

har ett x antal bilder på mig själv där det syns en ljuspunkt bakom som flyttar sig.
ex. bild 1: ljuspunkten är liten till vänster
bild 2: ljuspunkten är liten till höger
bild 3: ljuspunkten är långsmal ovanför mitt huvud
bild 4: ljuspunkten är långsmal till vänster igen.
osv. finns fler bilder

alltså ett ljus som byter storlek,samt plats på bilderna. det var underligt tyckte jag. Samtidigt togs bilder på annat med samma kamera.Inga ljuspunkter på dessa bilder fanns,så smuts på linsen eller något sådant var det inte. Bara bilderna på mig hade ljuspunkter/streck

Till min besvikelse ingenting konkret. Men däremot drömmer jag ofta om en ond skev spegelvärld av vår egen där allt är surrealistiskt o konstigt. Typ som en David Lynchfilm.

En annan dröm är helt oförklarlig som jag haft sen 3årsåldern. Väldigt abstrakta känslor. Tror det bygger på nått fordon/farkost som rör sig otroligt fort, samt en del rörliknande formationer. Väldigt äckligt

Kan du visa någon av bilderna tror du? Sånt där ljus finns hos personer med skyddsänglar sägs det...

När mina kusiner var små så bodde dem på en bondgård med kor, hästar och grisar. Deras familj hyrde bara ett av husen på gården så det var inte deras djur, men min lillkusin, hennes storasyster och deras mamma som var mammaledig med lillkusinen var mycket med djuren och hjälpte till och så. Jag var också där mycket, för mina föräldrar jobbade utomlands. I alla fall, så började det en dag med att lillkusinen, då 1 ½ år, satt i en box där det bodde en katt som hade fått ungar. Sex små ungar kröp runt och slogs om att få dia. Alla såg friska ut och lekte glatt. Men min lillkusin tog särskilt en speciell unge i famnen hela tiden och klappade på den och puttade undan syskonen så att den skulle få mat. Hennes mor, min moster, skulle väl tillslut gå in och bad henne släppa kattungen. Då började hon gråta och ville hela tiden klappa katten oh ta med den. Det gick ju inte så dem gick in. dagen efter var den kattungen död. Det var lite sorgligt men inget någon tänkte mer på efteråt. Inte då i alla fall.

Efter några månader var det dags för korna att kalva. Runt fem-sexkor skulle få ungar och vi barn var med och tittade på de spännande förlossningarna. Lillkusinen sprang hela tiden fram till en speciell ko och klappade den på magen och jollrade med den. Kon frustade och stönade tillbaka, det lät verkligen som att de pratade. Efter många timmar var alla födda och stod på benen. Vi klappade och matade i flaska. Lillkusinen gick återigen fram till komammam hon pratat med innan och kramade på henne istället för ungarna. Återigen grät hon när vi skulle gå hem på kvällen. Senare på natten dog den kon. Det visade sig att hon hade tvillingar i magen men av kalvarna föddes inte fram förrän långt efter och låg fel så att både den och mammam dog. Nu började ju alla tycka att det var lite väl obehagligt...

Ytterligare några månader senare var lillkusinen drygt två år och en katt till fick kattungar. Omedelbart gick hon fram till en kattunge och tog den i famnen och klappade den. Hon la den vid kattmammans bröst så att den skulle få mat och höll den sen i sin tröja för att värma den. Instinktivt fattade hon vad hon skulle göra för att hjälpa den nyfödda... När vi skulle gå och återigen grät när hon skulle lämna kattungen så tog vi med den hem. Den var svag och gick inte upp i vikt. Vi tog den till vetirinären som sa att den hade dött om vi inte hade tagit extra hand om den och gett den extra mat... Tillslut växte hon till sig och jon och lillkusinen blev bästisar .

Mellan varven föddes ju friska djur också, men så när kusinen var 3 var det dags för kalvar igen. Vid denna åldern hade vi börjar måla med kritor och vi satt och målade inne. Hon målade de korna som skulle få ungar och målade fyra lila små ungar. Sen en unge målade hon svart på, och hon målade den ovanför själva kossan. Nu målar ju inte en treåring sådär jättetydligt, men hon kunde prata ganska bra och berättade vad det föreställde. Obehagligt! Och ännu mer obehagligt när en av korna sen födde en dödfödd kalv...

Detta hände nån mer gång med två kaninungar som vi hittade övergivna och tog hem. De mådde bra ett tag och plötsligt en dag så när vi ritade kaninerna så målar ungen svart runt en av dem... Jag blir rädd och arg på henne och ropar på moster som kommer och tar ifrån oss kritorna och papprena. Men llllkusinen satt sen med en kaninunge i famnen hela kvällen och klappade på den. Även hela dagen efter satt hon likadant. Morgonen efteråt var den död... Vi blev verkligen jätteledsna och det kändes riktigt creepy...

Tiden gick och inga fler djurungar dog på ett tag. Men så satt vi en dag och målade familjeporträtt. Lillkusinen målade sina föräldrar, sin syrra och sig själv, och en liten klump på sin mammas mage. Vi frågade vad det var och hon sa broren. Vi skrattade åt det bara... men efter några veckor upptäckte moster att hon var gravid, och sommaren därpå föddes deras lillebror. Efter det och i takt med att kusinen blev äldre så hände inga fler såna där konstiga saker. Mer än att hon har en fin förmåga att "prata" med djur, att lugna dem inför förlossningar och ta hand om dem. Och ofta ser hon vilka djurbebisar som behöver extra hjälp och ser på kon när en födsel håller på att gå snett så att man behöver ringa veterinären.

Denna historia har jag fått berättad av min mamma och moster, dem berättade det för mig och lillkusinen samtidigt när vi var tonåringar. Jag minns litegrann själv, men inte hon, och hon avfärdade det hela och blev nästan arg över att dem ens funderade över om det var något slags sjätte sinne hon hade, eller rent av övernaurligt... Hon tror inte ett smack på det och inte jag heller egentligen, men när det har hänt såhär i ens egna familj så börjar man ju undra. Samma kusin har berättat en massa andra saker också, och sagt saker som visat sig stämma, så även om inte hon tror det så tror jag att hon något slags sjätte sinne, eller kan snappa upp tecken som alla inte kan se!

Jag har satt upp några bilder här,om du vill se..
http://www.hej.allt.nu

(inte så bra kvalité)

Hua, om dagen har jag inga som helst problem att läsa sånt här, men nu om nätterna måste jag erkänna att det är lite obehagligt!

OnT: Det enda jag upplevt som kan klassas "övernaturligt" (eller iallafall rätt konstigt) är att jag ibland har deja vu, att jag vissa ögonblick bara känner att man har upplevt exakt den här situationen tidigare trots att man inte har det.
Händer inte särskilt ofta, typ vartannat år kanske.