Jag kan berätta något mildare saker. Men berättar jag allt tror ni att jag är en psykopat.
Det här händer alltså sommaren -06. Jag och min allra bästavän ligger i vårat enorma gästrum på övervåningen som kallas blårummet (blå tapeter). Jag och "A" har tjaffsat så vi ligger med ryggen emot varandra i dubbelsängen och från ingenstans ryter "A" till och säger åt mig att ge fan i hennes rygg. Jag som alltså ligger minst en halv meter ifrån säger att jag inte har gjort nånting. 20sek senare säger hon åt mig en ytterligare gång att jag ska sluta peta henne i ryggen. Då blir jag så jävla irriterad att jag sätter mig upp och ser då att datastolen snurrar och nu snackar vi inte någon liten knuff utan den snurrade verkligen. Vi tittar på varandra med ögon stora som fotbollar, jag sliter tag i min kudde, springer förbi stolen och springer ner till nedervåningen och hade "A" strax bakom mig.
Kan ju lova att vi sov inte ett skit den natten.
En annan grej också.
Min storebror dog i en bilolycka okt -10 och ca 2månader efter hans bortgångs satt jag och mamma i bilen. Vi har vart och handlat och tar en skogsväg hem då den är snabbare, morsan tror att hon är Collin Mcray så det går lite fort men från ingenstans så stannar hon mitt i vägen (det är KOLSVART ute!) och drar ut nyckeln och tittar snabbt i baksätet. Jag blir livrädd och frågar vafan hon håller på med, då frågar hon om jag inte känner Axe lukten? Jag säger nej med en bestämd ton och säger åt henne att åka. Men vi hinner bara åka några meter innan jag känner Axe lukten bakom mig, som om min bror skulle sitta i baksätet. Jag vänder mig om och kollar men ingen där, och precis när jag vänder tillbaks huvudet känner jag min brors hand på min axel.
Under den bilresan var det mest obehagliga mammas hastiga stopp mitt i skogen.
Att min bror åkte med oss fick mig däremot att vara glad hela kvällen.