Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Nej, det är 100 % säkert att ingen skojar med mig. Det är inte möjligt för någon att befinna sig på platsen utan min vetskap, plus att vi är flera som, oberoende av varandra, har märkt av fenomen, även om det verkar mest centrerat kring mig. Tror jag i alla fall.

Ja, jag ska prova det du föreslog faktiskt. Jag börjar känna mig mentalt redo för det. Jag återkommer och berättar hur det gick. Tack för all hjälp.

Jag tror inte direkt att det hör till ovanligheterna att folk upplever s k "övernaturliga" saker.
Men jag har ändå svårt att tro att det finns något sådant som inte kan förklaras av
naturliga orsaker. Är det inte slumpen så är det tillfälligt psykbryt, typ.

Det här med att känna på sig att någon dör har jag faktiskt också varit med om.
Det hände för ett par år sen kanske när jag helt plötsligt vaknar ur min djupsömn
och ser en skugga av en man ovanför min säng som liksom lutar sig över mig som om
han skulle krama mig eller nåt. Jag skrek rakt ut men tänkte inte mer på det och somnade
om väldigt fort.
Morgonen därpå får jag veta att min farfars bror avlidit under natten.
Det jag kan tycka är lite konstigt är att jag bara träffat honom en gång när jag var liten
och har därför ingen särskild relation till honom. Men har fått veta att han tyckte
om mig väldigt mycket, så helt knäppt är det inte.

Jag har också upplevt en ytterst konstig Deja Vu när jag var yngre, men som jag minns
så väl.
Jag och grannbarnen var ute och lekte på den gemensamma gården utanför när pappa
kommer hem på cykeln i vanlig ordning, jag hälsar på honom som vanligt och han försvinner
in i vår bostad.
Tio minuter senare går alla barnen in för att äta medan jag sitter kvar ute på rutschkanan
en stund. Då ser jag pappa komma på cykeln IGEN. Och han kan inte ha lämnat bostaden
igen för jag hade inte sett honom åka igen, och dessutom hade han sin portfölj med sig
som han bara har när han kommer direkt från jobbet.
"Men kom inte du nyss?" frågade jag.
Och det hade han inte.
Och jag kan inte ha misstagit mig, för vi lekte inte alls långt ifrån bostaden, så jag såg
honom klart och tydligt.
Det skumma är att det verkligen kändes som en Deja Vu, fast det konstiga var att
den här gången var jag ensam och alla andra hade gått in. Det var verkligen som
att pappa kom två gånger.

Skål

Har varit med om en hel del olika övernaturliga händelser, exempelvis vaknat mitt i natten av att en kvinna hängt över mig och skrikit mitt namn upprepade gånger (såg även kvinnan i fråga, ingen mer sömn den natten). Radion har gått på mitt i natten på klassisk radiokanal, ingen i familjen lyssnar på klassisk musik men någon avliden släkting, kommer inte i stunden ihåg vem, ska ha gjort det. Har haft känslan av att folk varit bredvid mig i sängen när jag sovit, och det är ganska obehagligt.

I övrigt har jag haft ett flertal Deja Vú's, men den sjukaste av alla ska jag berätta om.

För ett år sen åkte jag och min familj på semester till Spanien, norr om Barcelona finns en liten stad som heter Blanes, och där bodde vi då i tre veckor. En morgon 'vaknar jag', går och doppar mig i poolen, kommer upp, familjen vaknar och vi sitter och käkar frukost. Precis efteråt känns det som att jag återlever allting, och innan min bror berättade om vad han tyckte vi skulle göra under dagen, visste jag precis, ordagrant, vad han skulle säga. Galet obehaglig känsla..

det där måste ju varit nån deja-vu liknande sak

Varsel har jag varit med om mycket, och säkert många med mig, man hör en person (pappa tex) komma upp på bron, sopa av sig snön och öppna dörren och komma in, men det är ingen som kommer efter ett par minuter upprepas ljudet och personen kommer in. Men man är övertygad första gången att personen kommer hem. Det hände ofta att jag upplevde då jag var barn. Mina bröder lät på andra sätt, men hade aldrig deras varsel.

Varsel på det viset har jag aldrig varit med om, men det här är väl en aning liknande i alla fall, om dock vanligt för många: När jag var yngre speciellt hade jag en speciell grej som hände stup i ett när jag gick runt i stan. Jag såg någon jag kände igen och tänkte att "Happs där är Magnus". När personen kom närmare så såg jag att den jag trodde var den där personen jag kände, i det här fallet Magnus, såg helt annorlunda ut och hade noll spår i likhet med min Magnus. Runt hörnet ett par sekunder senare kom dock den riktiga Magnus. Stup i ett var det så där, speciellt i tonåren.

Det där kan hända nu också, men numera är det oftare på det viset att jag kommer att tänka på en person helst slumpmässigt, och sedan dyker personen faktiskt upp. Påfallande ofta. Jag har märkt att det där händer när jag är helt avslappnad och hjärnan är i ett visst läge där den egentligen är ganska tom och flyktiga tankar bara kommer och går. Visst kan man ju förklara det med att man ofta tänker på folk när man är ute och att man bara minns de gångerna då tanke och möte med person verkligen sammanfaller, men det känns ändå som att det händer lite för ofta för att falla inom slumpens ramar. Exempelvis stod jag på fältet med min hund härom dagen och tänkte på precis ingenting då en tanke plötsligt föll in i hjärnan: "Men vad jobbigt det skulle bli om den där gula labben skulle dyka upp nu och hoppa på min hund nu när han är lös och allt." Jag vände mig om, och där stod den gula labben och ägaren. Jag har aldrig sett dem på fältet tidigare.
Dagen efter promenerade jag som vanligt ute med hunden då jag plötsligt kom att tänka på att "Fanken, den där galna tanten med schäfer har man ju inte sett på ett halvår nu." Voila, schäfertanta dyker upp runt hörnet. Nästa dag råkar jag komma att tänka på den där gamla damen med den lilla hunden som man inte har sett på ett tag, och vips ser jag tanten vid busshållsplatsen. Osv osv...

Men visst, jag motsäger inte att det faller inom slumpens ramar, men det känns som att det blir sådär lite för ofta. Vad det nu kan bero på. Min sambo känner inte alls igen sig vad gäller det där.

Du känner in energierna innan du ser dem, det hade jag massor av som barn, men har det inte nu.

Hur gick det andarna?
Vad du såg, "solkattsfenomenet", är inte särskilt ovanligt... Tror jag iallafall.
Varit med om flertalet gånger.




Mina upplevelser då. Hm.
För sådär 3 år sedan hade jag mycket kontakt med ett medium utanför Grästorp.
Mannen ifråga var som ... Vad ska man säga? Det var ett slags skimmer över honom.
Lite som en gloria, faktiskt.
Har varit med om en hel del. Besittningar, ONDA andar... eller demoner, om man vill säga det så.
Fick en gång ökad fysisk kraft pga en besittning, jävligt sjukt faktiskt.
Hade varit med om en vidrig upplevelse med en ande/demon och denna lyckades ta sig in i mig,
på något vis. Min polares mamma hade ett stort bord i köket med en tung stenskiva ovanpå,
runt 500 kilo tror jag. Väldigt gammalt med.
Iallafall kände jag hur jag reste mig från stolen, dock utan någon kontroll.
Kroppen skrek av smärta och jag satte händerna mot bordet och tryckte till. Det flyttade sig ungefär två decimeter. Hamnade därefter på golvet och bara vred mig tills det gick över.
Förbannat obehagligt. Detta var något jag fick skylla mig själv för dock.
Lekte med krafter jag då inte kände till.

Haft många positiva upplevelser med. Lyckades en gång, hos en annan vän, beskriva förra ägarinnans utseende, visste inget om personen. Pekade också ut att hon hade ryggsmärtor.
Min kompis mamma kom in, vit i ansiktet och berättar att när dom skulle köpa huset bodde det en gammal tant med någon form av ryggproblem, samma utseende som jag beskrev. Hon dog kort efter dom köpte huset, på ett ålderdomshem.

Varit med om en uppsjö mer saker, men blir lite VÄL långt om man ska dra hela skiten.

Imbalidn- Anden eller andarna är kvar så det sker ju lite verksamhet titt som tätt. Knackningar, perioder då det bara kommer höga knäppningar överallt ifrån, lådor som skjuts in och ut på nätterna, tända lampor som släcks, saker som flyttas runt medan man är ute och handlar eller nåt, ogreppbara ljud som bara uppstår i tomma luften... tja spöksaker helt enkelt. Jag råkade ut för ett strömavbrott mitt i natten som hade lite diffusa orsaker enligt elektrikerna. Härom dagen hände det här:

https://www.flashback.org/t1199626

Jag hade varit ute och lämnat tv´n på stand by. När jag kom in igen var den helt avstängd, men jag hörde ett svagt ljud från den. Först trodde jag att det var någon normal finess, men efter två internettrådar, dels på flashbackr där ingen verkar ha ett svar, och på ett annat ställe där mer teknikkunniga bedyrade att det där minsann inte var möjligt för en tv så skriver jag in det där med i min spökbok.

Jag tänkte testa det där med ljuset först, men sedan har jag låtit bli av olika orsaker. Bland annat för att jag slumrade till en kväll och fick en tydlig bild av en man i skallen, och jag vill väldigt gärna få reda på om det bara var en vanlig dröm eller om det är han som spökar runt där borta. Vi kommer nog att kontakta något trovärdigt medium som får berätta vem det är som huserar runt där helt enkelt. Jag spricker nästan av nyfikenhet.



Men du skriver om demoner... Det hade jag innerligt hoppats på inte existerade faktiskt. *gulp*

Var inte orolig, de flesta som sett, varit med om demoner, har sett ett spöke, tror att demonpratet kommer av rädsla. När jag går in i ett demonhus är det alltid ett spöke som försökt göra sig hörd och trodd, och då tagit till drastiska åtgärder, de gömmer sig gärna också när man ska hjälpa dem över. Upplevaren känner deras rädsla. Återkommer om jag någonsin råkar på en demon.

Nej, riktiga demoner är troligtvis väldigt sällsynta. Ifall de finns så kanske man ska se dem som inverterade änglar. De är högstående och få till antalet. Eftersom de är högstående så har de heller ingen lust att attackera vanliga människor. De är intelligenta och gör saker av en anledning. Det är som att terrorister skulle attackera ditt radhus här i Sverige; chansen för att det skulle hända är naturligtvis minimal.

Däremot så kan man säkert påverkas av andra andar och dessa kan i drömmar och under astralprojektion se ut som demoner. Detta är dock bara en form de antar för att kunna skrämmas. Det är alltså mer som en halloween-kostym. De använder tydligen den här skrämselfaktorn för att kunna komma åt människors livskraft bättre.

Men entiteter som väsnas och ställer till med en massa är troligtvis vanliga spöken. Som jag förstår det så är ”illvilliga” andar oftast väldigt skygga. De vill inte dra på sig någon uppmärksamhet eftersom deras syfte är att snaska lite livskraft från värden och då vill de ju inte att han märker att de gör detta.

Vet inte riktigt om jag sett någon ande. Men när jag var liten ca 5-6-7 år , såg jag något gult sken med form av en människokropp. Blev inte rädd eller så, fattade inte vad jag såg jag bara kollade på det lungt och det hade sin blick på mig. Var där o kollade om det var kvar efter en stund men såg inget .Jag stog på andra vånigen i mina föräldrars radhus och det stog på min grannes trädgård mitt imot .Sa heller inget efter åt till min bror eller mina föräldrar.

Kommer inte ihåg mer men just det här minnet av den där figuren har alltid varit ett starkt minne. Det är just nu på senare år ja har börjat tänka på det.

Ngn som upplevt ngt liknande?