Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

En syrsa?

Nej, det lät MYCKET högre. Fanns nog inga syrsor då heller. Inte vad jag kunde höra.

Nu ska jag vara sansad rejält när jag skriver det här. Jag tycker bara det är kusligt som fan att läsa andras upplevelser och det är något jag helst drar mig för. Jag gillar inte att läsa sånt här alls. Jag skrämmer upp mig själv. Men i allafall så skulle jag vilja säga ett par saker som hänt mig. Det är inge speciella grejer och inget som jag gått omkring och grämat mig eller skrämt upp mig över idag, men kanske någon vet vad det kan vara?

Enda sedan jag var liten så har jag "känt" saker. Alltså haft saker på känn utan att veta vad det är. Mina föräldrar tyckte att jag hade en otrolig fantasi för att vara så pass ung. Jag kunde bli panikslagen i vissa lägen och jag var så liten då så jag kommer inte ihåg vad dessa saker berodde på, men jag har vaga minnen av att jag ibland blev oerhört skrämd av saker och sprang för livet helt enkelt. Morsan blev ju skräckslagen varje gång jag kom springandes, för jag kutade för livet alltså och skrek som en galning. Det gick så långt att jag i årskurs 1-5 ALDRIG klev utanför min rumsdörr då jag var ensam hemma. Jag vet än idag inte varför jag var så rädd för nånting jag inte kan komma ihåg. Jag höll mig på mitt rum ända tills brorsan eller morsan kom hem. Då kunde jag pusta ut. Helst ville jag ju inte vara hemma ensam alls, men ibland blev det så ändå. Inte blev det bättre av att brorsan gillade att skrämma upp mig med skumma saker. Alla trodde att jag hade oerhörd fantasi, men en sådan där fantasi som jag verkade ha när jag var liten anser jag vara helt omöjligt.

Det hela blev aldrig bättre heller då vi flyttade till andra ställen. Vi flyttade inte pågrund av mina "skräckanfall", utan pågrund av vanliga orsaker. Det hela var lugnt till en början på de nya ställena vi bodde på, men efter ett tag kom allting tillbaks. På ett ställe så började helt plötsligt brorsan (han är min storebror) och morsan och hennes nya man att känna av det hela också. Vissa ställen ville man inte vistas vid ibland. Bland annat på övervåningen i det radhus vi bodde i ett tag. Ibland också i köket och efter ett tag så började min storebror uppleva nånting obehagligt i sitt rum på undervåningen.

Allting var ju som vanligt för mig. Allt det där var inget nytt för mig. Jag blev lika panikslagen som förut och kommer bara ihåg allt som att jag bara blev så skraj att jag skrek och flydde. Alla trodde att det berodde på min "fantasi" som vanligt, men när de själva började uppleva en del saker som kändes obehagliga så antar jag ju att de måste ha tänkt på mig och mina vrålspring som skedde ibland. Det var inte ofta, men det var nog inte så skoj direkt då det hände. I efterhand har jag fått reda på att de alla kände det där efter flytten till radhuset. Men jag hade känt och upplevt en hel del redan på i 2 bostäder tidigare. De hade (nu i radhuset) bestämt sig för att inget säga till mig om att de kände som de gjorde. Allt bara för att inte "skrämma upp" mig. Men vad hade det spelat för roll igentligen? Jag hade ju redan ett litet "helvete" själv.

Sedan flyttade vi en gång till, till en lägenhet och där växte jag sedan upp tills jag blev myndig och skaffade en egen lägenhet. Där var det samma sak. Nu var jag visserligen äldre och de där panikvrålspringen var jag tydligen för gammal för. Allting var lugnt till en början (som vanligt) men sedan kände jag ett obehag. Det kunde jag känna även då alla var hemma. Likaså gjorde morsan och brorsan. Fast allt obehag kom endast från ett litet rum som låg i angränsning till vardagsrummet. Det var alltid kusligt att vistas i vardagsrummet. Dörrar kunde smälla igen med rejäl kraft. Nu vet jag inte vad morsan och brorsan upplevde direkt, men jag vet att de kände obehag också.

Jag flyttade och växte upp på egen hand. En del smågrejer har hänt då och då. Inget att skrämma upp sig över längre. Det är det där att känna sig iakttagen av något. Detta har alltid hängt efter. Ibland kan det bli lite obehagligt men då sticker jag bara ut en vända, eller drar till en polare och så. Däremot är allt borta för resten av familjen. De känner inte av någonting alls längre. Allt försvann när jag flyttade hemifrån.

Nu har jag en ny lägenhet och där är det helt okey. Ibland kan jag känna mig lite iakttagen men inget jag bryr mig om. En sak jag börjat störa mig på är att cigaretter försvinner. De hittas aldrig heller. Jag röker på balkongen och röker upp en cigg i tre omgångar. Mellan varje gång så lägger jag sedan fimpen på blombrädan precis innanför balkongdörren, för att kunna röka vidare sen när jag är sugen. Nu börjar de där fimparna jag lägger där att försvinna. I början så tänkte jag att det kanske var jag som var lite tankspridd och kanske hade rökt upp fimpen, men det där fortsatte ändå. Och sådär tankspridd är jag inte. Jag är väl medveten om vad jag gör, och jag är väl medveten om den där fimpen går att röka på två gånger till innan jag kan fipa den totalt. Men de försvinner ändå. Jag har letat och letat och utan resultat. Jag har börjat göra vissa tester också. Jag lägger fimpen på ett annat ställe, i en skål upp i bokhyllan. Då ligger den kvar minsann. Men tydligen inte då jag lägger den öppet på blombänken bredvid balkongdörren. Jag har börjat ha en tom askkopp på balkongen för att se om jag fimpat ciggen där när den är borta från blombänken, men det ligger ingen fimp i askkoppen. Nycklar börjar försvinna och hittas på de mest underliga ställen. Men visst, dom hittar jag ju i allafall.

Det hela stör mig inte alls så mycket idag. Det är såna patetiska saker ändå, så det är mest som att jag låter de ske. Jag lider ju inte av det på nåt sätt, så varför bry sig? Men det skulle ändå vara skoj om någon känner igen sig, och speciellt om allting kan ha ett sammanhang med det jag upplevde som liten och familjen också, och vad det kan bero på.

Tror kanske att det kan ha varit fladdermöss, det är ett ganska högt "pitching" ljud. svårt att förklara mer men jag skulle tro det. hört det själv flera gånger

det spökade i mitt föräldrahem. är helt övertygad om att det var farsans förra fru, hon dog i cancer nångång på 70talet.
förutom att jag sett en svart vålnad med röda ögon komma emot mig, har jag också varit med om en annan otäck grej. hon, farsans förra och döda fru, fick en stor världsatlas (tror jag det var) någon gång i julklapp av farsan. den stod och samlade damm i en hylla. en natt när jag satt uppe så hörde jag en kraftig duns. mycket riktigt, den hade ramlat ner från hyllan. bara det att den låg 2.5-3 meter från hyllan, den hade aldrig kunnat studsa så långt - det var med kraft den hade puttats. den var dessutom inklämd mellan andra böcker, men dessa hade inte ramlat ut.

hade alltid kalla kårar i det huset, och det var inte bara jag som kände av det.
det hände mer grejjor än så, mer subtila grejjor. en natt gick någon omkring på parkettgolvet, det har aldrig knarrat av sig själv och man hörde tydliga steg.

usch.

[quote=KönsKlas]

Det gick så långt att jag i årskurs 1-5 ALDRIG klev utanför min rumsdörr då jag var ensam hemma.


jag vet hur det känns!
När jag var liten så hade jag sopborstar i rummet för att använda som vapen.
vågade knappt lämna rummt när jag var ensam, var också skitskraj att dörren skulle slitas upp.
slutade med att jag hade kniv på mig haha..vilka tider

[quote=jecht] Haha!

En rätt så intressant sak hände i samband med att min mor dog för några år sedan. Jag vet inte om man ska benämna det som övernaturligt eller som ett sjuhelvetes samanträffande.
Hur som helst. Min mor låg alltså för döden efter en kort och intensiv kamp mot en hjärntumör. Min far satt vid hennes sida varje dag och väntade på det oundvikliga.

Han trodde väl inte att faran var direkt överhängande och gick därför ut ett slag för att ringa min svägerska och berätta att det verkade vara ännu en lugn dag.
Klockan är nu 15.35 när han står utanför sjukhemmet och talar i sin mobiltelefon. En relativt ny sak som aldrig strulat tidigare. Men plötsligt bara stängs den av och det är omöjligt att få igång den.
"Jaha" tänker han och går in igen. Precis när han kommer in i rummet drar mamma sitt sista andetag och dör.
Detta är i sig inte konstigt. Men hör man resten av familjens historier blir det intressantare.
Jag har tre äldre bröder och samtliga kunde berätta något när vi träffades senare på kvällen:

Bror nummer är hemma och städar. Klockan 15.35 går han plötsligt ned på knä och ber Fader Vår. Något som är underligt då han är så långt ifrån troende man kan komma. En förnuftig ateist/kommunist som föraktar allt kristet.

Bror nummer två kör lastbil. Han har precis lossat dagens sista last och är på väg hem. 15.35 får han ett infall och bestämmer sig för att ta en omväg på 15 mil och hälsa på mamma.

Bror nummer tre står på jobbet. Plötsligt, 15.35, känner och hör han hur det ringer i mobiltelefonen. Han tar upp den men då är den tyst och inget samtal är missat.

Jag själv sitter också på jobbet. 15.35 får jag en fruktansvärd huvudvärk och är tvungen att gå hem. Så fort jag stiger in i lägenheten ringer telefonen. Det är pappa som ringer och berättar vad som hänt.

Senare, när vi alla står samlade runt mammas kropp börjar vi förstå att något konstigt har hänt oss alla vid samma tidpunkt. Det var ingen av oss som blev rädd. Däremot kände vi oss tacksamma över att mamma berättat för oss att något var på gång.
Och pappas mobiltelefon? Den gick igång så fort mamma hade dött.

min tur nu

När jag och en kompis till mig va kvar en dag efter skolan i gymnastiksalen och skulle hoppa lite studsmatta (sån där stor jävel som måste vikas ihop och skit).
ja men vi hoppade nåra timmar och blev lite trötta och bollade lite med fotbollar, sen började vi vika ihop skiten, och när den väl va ihop vikt och uppe på hjulen så sparkade jag upp en boll på en våningen ovanför och vi gick båda 2 för att hämta bollen och när vi väl var nere igen så var skiten nerfälld.
kan lova att det skulle höras om någon kom och fällde ner den för den är inte direkt lätt och så.
bra skrämmda fällde vi ihop den igen körde in den i förrådet och drog därifrån.

[quote=jecht]
Mörkrädd kanske? Det sätter fart på fantasin särskilt när man inte är så gammal.

Sleep Tight, don't let the bed bugs bite

Jäkla lurig tråd det här

Har följande som jag har varit med om eller fått berättat för mig;

" min farmor som tyvärr gick bort för några år sedan berättad att hon i sin ungdom när hon var ute på promenad såg en grå, suddig varelse som såg ut som en gammal gammal dam med slitna kläder som kom ut ur ett skogsparti endast ett 10-tal meter framför henne. Den gråa varelsen skakade någon form av tygstycke och var sen helt plötsligt spårlöst försvunnen. Min farmor var en sådan person som aldrig skulle ljuga eller hitta på en sådan händelse.

" I vår nuvarande bostad, i vilken vi bott sedan hösten 2003, har vi sedan vi flyttade in kännt at vi inte varit ensamma. Det första "bevis" vi fick var en stor tennisboll, en s.k autografboll som är lika stor som en fotboll. Den ligger inne i vårt sovrum och vissa dagar är den helt tömd på luft, andra dagar kan man studsa den.
Vissa kvällar, oftast mellan kl 23 och 00 så upplever både jag och min fru att det blir en temperaturförändring i rummet till flera grader kyligare, samtidigt som det luktar unktet på något sätt som är svårt att beskriva.
Vår lilla kanin beter sig riktigt underligt ibland när vi är i köket. Kaniner brukar varna för fara genom att trumma med bakbenen mot marken, och vissa tillfällen får han totalspel, verkar bli livrädd och smäller på som fan. Ibland smyger han runt, stannar upp och blir totalskraj och verkar följa något med blicken.
Senast, och mest underliga saken, var för ca 1 månad sedan då vi tittade på tv. Vi har 4 krukor med nån jäkla grön växt och på dessa 4 ligger detpå varje växt nån form av vävd boll. Denna boll fastnar i lövverket och ligger kvar om man skakar krukan eller blåser på bollarna fr. 5 cm avstånd. Helt plötsligt flyger denna boll av rejält, ungefär som om man smäcker till den med fingret. Helskummt.

Jämfört med vad andra här beskriver är ju detta peanuts, men ändå.. :

Jag har märkt att jag blir mer mottaglig för varsel när/om jag jobbar extremt mycket (är akademiker/matematiker) och är hårt pressad vad gäller tankearbete.

Kan det vara så att man utnyttjar hjärnan så till den grad att den börjar ta fram egenskaper som annars ligger oanvända? Man tränger djupare och djupare in i det mänsliga psyket så att säga och ju längre in man kommer och ju mer man utnyttjar hjärnan desto mer av de här egenskaperna tränger fram?

Bara en teori...