Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Sanndrömmar, där jag kan saker som är omöjliga att kunna, exempelvis att jag drömde att jag stod och pratade med en kompis om datorer och sa saker om datorer som inte "fanns", för att ett år senare "återuppleva" drömmen. Det var en häftig känsla att "veta" vad som skulle hända!

Kännt hur "själen" lämnat kroppen, total harmoni!

(inga droger)

jag köpte 2pacs skiva "all eyes on me". satte på den, så började han rappa om hans liv efter döden. satte på tv:n samtidigt,så säger dom på nyheterna att han har blivit skjuten och dött. märkligt tänkte jag!!

en annan gång satte jag på alayhas låt "try again" samtidigt som nyheterna visades. så säger dom att hon har dött.

nu vågar jag inte sätta på nyheterna nät jag lyssnar på nån av mina favorit artister.

haha det är lugnt. Det var ruskigt länge sedan (10 år +). Tror ju inte på sakerna själv heller som sagt och det har varit lugna gatan sen dess

Våren år 2000 flyttade jag hemifrån till en riktig fin lägenhet i ett 40 tals hus. Dom första två åren flöt på bra och jag trivdes riktigt bra i min fina lägenhet.

I vanlig ordning sitter jag framför datorn i mörkret och surfar. Helt plötsligt blixtrar det till i ögonvrån till höger om mig. Det jag uppfattar är ett ljussken som svävar ca 10 cm över golvet och är på ett ungefär 1.30 cm högt.

Jag tänkte inte så mycket på det men när det började återkomma på samma plats ett par gånger per månad så börjar man fundera på vad det är? Jag bodde i en liten etta med matrum och använde matrummet som sovrum men när jag möblerade om och flyttade sängen till vardagsrummet så vart problemen värre.

Jag kunde vakna helt svettig och känna mig iaktagen och min soffa ger ifrån sig ett speciellt ljud när man har suttit i den. Det hörde jag ofta. Ungefär som någon har sutit där, rest sig upp och gått sin väg. Ska tillägga att oftast dom kvällarana när jag har hört soffan knaka har jag inte suttit i den.

Jag hade även en katt vid den tiden och hon vart helt skum ibland och kunde sitta och stirra ut i toma intet som om hon såg något.

Fem år gick och jag vart van vid ljuden och ljuset och trivdes fortfarande fint i lägenheten. Även om det bor någon död person hos mig så kan den inte skada mig på något vis.

Hösten 2005 flyttar jag ihop med med min tjej i en ny lägenhet några kvarter bort och allt är bra, inga konstiga ljud eller ljus. Men en kväll så började det hända saker. Jag har ett vitrinskåp men magnetlås och en morgon märkte jag att ena dörren stod på vid gavel. Tänkte först att den måste jag glömt att stänga men ack så fel jag hade! Dörren till vitrinskåpet öppnar sig till och från och man börjar ana om det är en alkolist till vålnad man har i huset ;-)

Tjejen har även känt sig ikatagen och hört en massa ljud från köket men hon är lika orädd som jag och vi trivs bra i lägenheten trots det skumma som händer runt oss.

Men det är ändå en sak man funderar på? Kan "spöket" ha följt med mig från min tidigare lägenhet eller är jag öppen för det okulta fast jag inte vet om det själv?

En snabb berättelse.

Detta hände mitt i stan. Jag, min sambo och två kompisar har varit på bio. Vi skulle skjutsa hem dem efter filmen och klockan var väl sisådär 23.00. På vägen till dem är det en raksträcka på ca 600m med en enda avfart i mitten av gatan - den vi skulle upp på. Innan denna raka är det en rondell som vi kör igenom. Gatorna är ganska tomma och vi möter få bilar. Mitt på raksträckan (150m) blir plötsligt hela bilen helt upplyst.
- Någon som drar på hel-ljuset tänker jag. Men satan så snabbt han dök upp precis bakom mig..
Efter några sekunder så svänger vi av till höger och jag kollar i backspegeln men ingen bil kommer vare sig efter eller kör förbi på vägen... Alla i vår bil har ju upplevt samma sak och vänder sig om för att kolla men nä - ingen bil dyker upp...

Vad f*n var det som dök upp ur tomma intet och lös upp bilen i fem sek för att därefter försvinna?!? Mitt inne i stan också, klockan elva en vardagskväll. Lite scary faktiskt!!

Det där med billysen har jag hört om på många ställen.
Det jag kommer ihåg nu är på vägen från Kopparberg norrut, mellan Fäggeby och Pingbo samt mellan Ludvika och Borlänge.
Folk har sett en mötande bil och sedan är den helt plötsligt borta eller så har de blivit ikappkörda och sedan har bilen helt försvunnit.
På de tre ställen jag nämnde har flera oberoende personer sett dessa.
Det som händer på Ludvika-Borlängevägen är tydligen konstaterat att det var ett gäng ungdomar som körde av vägen där och dog.
Antar att det visar sig vid samma tidpunkt jämt också.

Kanske någon som läser detta också kan bekräfta?

Mmm, inte för att jag påstår (eller tror) att det var varesig ett UFO eller spökbil som körde upp bakom oss i fem sekunder. Bra skumt var det dock och hur jag än grubblar på det så kan jag inte förklara vart "helljuset-från-tre-meters-avstånd" kom ifrån. Kan tillägga att hade det varit på en enslig väg mitt i ingenstans så hade jag/vi blivit bra mycket mer skärrade.

Jag har lite mesiga erfarenheter men jag berättar dem ändå.

Jag växte upp med skilda föräldrar och pappa hade mig och min syster på helger och lov och då åkte vi alltid ut till min pappas barndomshem som är en stuga mitt ute i skogen utan indraget vatten, utedass och allt det där.

Iallafall så har det ibland hänt lite mystiska saker där. Några exempel:

Jag och min far satt på nedervåningen och spelade kort medans min äldre syster satt på övervåningen och la en patiens framför teven. Jag brukade tycka om att skrämma henne men var inte på det humöret just den dagen. Iallafall så skriker min syster något i stil med "Sluta din skitunge det är inte roligt" så ropar jag tillbaka från nedervåningen "vadå?!". Då springer min syster halvt panikslagen ner för trappen och berättar att soffan flyttats fram en halvmeter när hon satt där. Sen när hon en halvtimme senare vågade sig upp dit igen så ligger alla korten som förr låg på bordet nere på golvet istället.

Sen ibland när man vaknade på morgonen i det huset var alla köksluckor öppna.

Jag tror på "spöken" och är övertygad om att det är antingen min döda farbror eller farmor som busar med oss ibland.

Sen efter att min pappa dog så hände lite saker i min lägenhet som tex:
jag hade alltid samma rutiner när jag släckte ner min lägenhet. Dvs jag gick klockvis genom lägenheten och släckte ner alla rum. Men så en gång efter jag släckt i köket och gick in i mitt rum så tändes lamporna i köket igen. Jag berättade det för min syster och hon sa att döda brukar försöka ta kontakt genom ljuskällor. Sen några gånger har i stort sett alla glödlampor i lägenheten gått sönder samtidigt.

en annan gång vaknar jag mitt i natten av en stor duns. Då har en hel hög av mina vinyler åkt ur hyllan. Observera att dom stod kant i kant med hyllan. Alltså man kunde inte "vicka" ut dem utan man måste dra ut dem ur hyllan. Överst i högen låg min fars favoritskiva.

Jag måste tillägga att min gammelmormor var synsk och jag har hört att sånt går i släkten. Jag är rädd för att jag ska börja sen en massa spöken vart jag än går. Även om jag inte var rädd för "spökerier" hemma hos mig eftersom det kändes som det var min pappa så skulle jag antagligen avlida av skräck om jag såg eller kände någonting nu. Någon som vet något om såna arv?

Jag har drömt massor med konstiga drömmar, sen för några dagar sedan såg jag platserna jag drömt om då jag körde förbi med bilen långt härifrån. hel skumt.

Intressant. Kan du utveckla?

det har hänt mej också

Några korta grejer och en lite längre:

– I gymnasiet drömde jag ibland sanndrömmar om rent triviala grejer.
Jag drömmer om ett skärsår och blod. Tänker: "Blod? Men jag har ju inte ont?"
Dagen efter kommer en klasskompis med tummen i bandage. Hon har skurit sig...

– Jag sitter hemma, nykter, i mitt studentrum en kväll och ser telefonlurssladden som hänger ner från en hylla pendla högt två gånger – först åt ena hållet, sedan åt det andra. Det var inget korsdrag, och det var alltså rejäla pendlingar. Känner inget som helst obehag eller "närvaro", bara förundran.

– En kompis hävdar att det spökar i hans hus där han bor med sina föräldrar. Vi sitter och pratar om det en sen kväll när hans föräldrar gått och lagt sig. Plötsligt slår dörren till rummet där vi sitter upp på vid gavel...

– Vi sitter hemma hos en annan kompis några stycken och ska försöka gissa på kort. En person drar ett kort, lägger det med baksidan upp och så ska jag gissa vilket det är. En chans på 52, inte omöjligt att chansa såklart. Går inget vidare. Jag gör ett nytt försök, den här gången håller jag en tjej i handen. Minns inte om hon såg vilket kort det var. I alla fall, den här gången SER jag kortet, suddigt, bakom slutna ögon. "Det är ett svart kort... Det är... Klöver! Hmm... Klöver 7!" Och det var det. Skeptiker kan så klart invända att även chansen att "tycka sig se" ett visst spelkort är en på 52, men jag kan bara hänvisa till hur jag kände, den totala skillnaden mellan att hålla den här tjejen i handen när jag gissade och när jag inte höll henne i handen. Hennes kommentar när jag gissat rätt: "brr, det kändes obehagligt att hålla dig i handen".

– Min far led länge av depression. Jag hade inte klart för mig att han funderade på självmord, men så var det tydligen. På påskdagen ligger jag och sover hemma hos en tjej när jag plötsligt vaknar av att någon i drömmen ropar "hjälp!". På något sätt kopplar jag ihop det med att någon faktiskt ropar på hjälp, "telepatiskt", och blir orolig att det ska ha hänt ett par kompisar som också bodde i lägenheten något. Vid det laget bör farsan ha legat på akuten och magpumpats. Troligen hade han börjat vakna upp igen efter överdosen piller han tog tidigt på morgonen. Det fick jag dock inte höra något om innan jag kom hem igen ett par dagar senare (detta var 1994, så jag hade ingen mobil eller mail). Kan tillägga att när min far faktiskt lyckades ta sitt liv 9 år senare kände jag inte av någonting.

Så det läskigaste. Det är inget man kan sätta fingret på, mer en samstämmighet mellan olika personer i efterhand.
Jag var mörkrädd under hela barndomen. Det är många barn. När vi flyttade till en villa när jag var 11 var jag mörkrädd även där, inget konstigt. Jag visste att förre ägarens fru var död och började givetvis fantisera om att hon kanske hade dött någonstans i huset, fast jag antog att hon dog på sjukhus som de allra flesta.
Jag tyckte huset var lite obehagligt. Låg och lyssnade efter ljud på nätterna. Kunde ibland höra vad jag tyckte var avlägsen musik. Det kan mycket väl vara inbillning, liksom det jag hörde när jag flyttade ner till ett eget rum i källaren. Där var det som om någon andades bredvid mig. Jag kunde ligga och vara väldigt rädd.

Nu till det intressanta, som tar de här vaga förnimmelserna bortom en liten mörkrädd killes inbillningsvärld. Vi flyttade igen, till ett helt nybyggt hus. Första natten när jag ska sova är allt HELT fridfullt. Allt obehag är som bortblåst. Något är uppenbarligen annorlunda mot det gamla huset. Jag jämför det lite med att släcka ett gammalt brummande lysrör – du var inte medveten om brummandet, men när det tystnar märker du skillnaden. Jag börjar prata med mamma, syrran och kompisar om det gamla huset. ALLA har känt obehag i källaren där jag hade mitt rum. Inget jätteallvarligt, men de ville inte vara därnere, vissa av mina kompisar sade i efterhand att de kände sig iakttagna och liknande. Så får jag reda på hur gamla frun i huset dog. Det var inte alls i cancer på ett sjukhus – hon blev ihjälslagen av sin man hemma i villan...

Observera att jag inte säger att det VAR ett spöke som orsakade den obehagliga stämningen. Bara att ett antal människor som inte diskuterat saken sinsemellan visade sig ha känt på liknande sätt.