Det är ganska roligt hur det blivit något sorts "running joke" över det faktum att Modo fått fram NHL-proffs som hjälpt föreningen och kommer tillbaka och spelar där när karriärerna är över etc.
Kan det vara den svenska avundsjukan blandad med förnekelse över att man själv inte fått växa upp med dessa idoler som hjälpt laget? Vad är det som är så roligt med det faktum att Sedinarna har hjärta för Modo och vill spela där när karriären är över? Vad är det som är så roligt med att New York Times har gjort en artikel om Örnsköldsvik och alla NHL-proffs?