Till att börja med känner jag mig manad att påpeka att arkitektur handlar om mer än storskalig stadsplanering. I sak berör det ju allt från från det väldigt lilla (e.g., sittytor i givet utrymme) till det väldigt stora (stads och statsplanering). Även om jag inte har något emot att vi här begränsar oss till det senare så bör vi komma ihåg även den lilla nivån.
Här blir du motsägelsefull. Å ena sidan medger du att arkitektur har politisk konsekvens, och att denna kan slå mot kvinnor. Å andra sidan förnekar du att samma arkitektur skulle kunna förändra situationen till det bättre (ur den missgynnades perspektiv).
Detta påstående är - vad jag kan förstå - kontrafaktiskt. Feministisk forskning har givetvis grund i kvinnoforskning, men i nuvarande tappning tycks det centrala inte kvinnan utan snarare "en" given onto/epistemo/metodologisk position; alltså, ett visst sätt att göra forskning. Det sagt riktas stor del av den feministiska forskning fortfarande mot kvinnor, och kvinnors problem (jag skulle bli förvånad annars), men det är så att säga inte något som följer ur positionen. Feministisk arkitektur skulle alltså lika gärna kunna riktas mot att förbättra situationen för rullstolsbundna.
Mot denna bakgrund ser jag därför inte att man nödvändigtvis är inne på något annat. Däremot finns givetvis fler sätt att angripa problemet på än via den feministiska positionen, men det inte sagt att den feministiska positionen exkluderar dessa problem (då positionen alltså symboliserar en ståndpunkt snarare än forskning på kvinnor per se).
Vad majoriteten feminister anser om feministisk forskningssynpunkt ser jag faktiskt som mestadels irrelevant. Ur ovan nämnda ståndpunkt skulle också själva problemformuleringen vara öppen för kritik; e.g., varför är det ett problem att kvinnor åker buss? Varför ligger felet - här - hos kvinnan, att kvinnan inte åker bil. Problemet kan lika gärna vara ett annat (e.g., varför ser samhället ut på ett sådant sätt att bilåkande premieras över kollektiva lösningar).
(Nb: Jag är ingen expert, varför mitt problematiserande antagligen är lite väl ytligt. men den kvalitativa skillnaden torde framgå ändå. Feministisk forskning är inte bara ett annat sätt att lösa problem, utan också ett sätt att formulera problem annorlunda).
Varför skulle det vara löjligt att se till hela befolkningen i konstruktionen av ett samhälle? Det löjliga i sammanhanget vore väl att exkludera halva. I den mån kvinnor och män är lika spelar det ju heller ingen roll - då är ju feministisk arkitektur till fördel för män i samma utsträckning som kvinnor. Tycker också det är aningen naivt att reducera problemet till estetik. Som påpekat handlar feministisk arkitektur mer om process än om produkt (inte vad man kommer fram till, utan hur man kommer fram till det).
Då jag inte är särskilt insatt i feministisk arkitektur vet jag inte vad de tittar på för problem. Där får du hjälpa dig själv helt enkelt. Feminist architectur på scholar borde väl ge dig en och annan träff.
Citat:
Ursprungligen postat av twaxxable
Japp, det är den svenska feminismen jag diskuterar. Vårt samhälle har för små klyftor mellan könen för att städer ska planeras om, men för övrigt hade det inte löst något 'kvinnoproblem' om man gjorde det i något annat land heller.
Här blir du motsägelsefull. Å ena sidan medger du att arkitektur har politisk konsekvens, och att denna kan slå mot kvinnor. Å andra sidan förnekar du att samma arkitektur skulle kunna förändra situationen till det bättre (ur den missgynnades perspektiv).
Citat:
Nu handlar det inte om nån annan grupp än kvinnor när man snackar feministisk arkitektur, men du har rätt i sak där du säger att i ett samhälle med stora klyftor där fattiga som inte har råd med bil missgynnas ännu mer ifall de inte kan tillgå kollektiv trafik och cykelbanor inte finns. Men då är man inne på något helt annat. Något helt annat.
Detta påstående är - vad jag kan förstå - kontrafaktiskt. Feministisk forskning har givetvis grund i kvinnoforskning, men i nuvarande tappning tycks det centrala inte kvinnan utan snarare "en" given onto/epistemo/metodologisk position; alltså, ett visst sätt att göra forskning. Det sagt riktas stor del av den feministiska forskning fortfarande mot kvinnor, och kvinnors problem (jag skulle bli förvånad annars), men det är så att säga inte något som följer ur positionen. Feministisk arkitektur skulle alltså lika gärna kunna riktas mot att förbättra situationen för rullstolsbundna.
Mot denna bakgrund ser jag därför inte att man nödvändigtvis är inne på något annat. Däremot finns givetvis fler sätt att angripa problemet på än via den feministiska positionen, men det inte sagt att den feministiska positionen exkluderar dessa problem (då positionen alltså symboliserar en ståndpunkt snarare än forskning på kvinnor per se).
Citat:
Men om vi mot förmodan tar ett samhälle där kvinnor har betydligt lägre lön och därför tvingas använda kollektivtrafik för att ta sig till jobbet löser man inte det med att göra kollektivtrafiken bättre, man jobbar för att samma jobb ska ge lika lön för både kvinnor och män. Helt ärligt vem av oss tror du majoriteten feminister håller med nu?
Vad majoriteten feminister anser om feministisk forskningssynpunkt ser jag faktiskt som mestadels irrelevant. Ur ovan nämnda ståndpunkt skulle också själva problemformuleringen vara öppen för kritik; e.g., varför är det ett problem att kvinnor åker buss? Varför ligger felet - här - hos kvinnan, att kvinnan inte åker bil. Problemet kan lika gärna vara ett annat (e.g., varför ser samhället ut på ett sådant sätt att bilåkande premieras över kollektiva lösningar).
(Nb: Jag är ingen expert, varför mitt problematiserande antagligen är lite väl ytligt. men den kvalitativa skillnaden torde framgå ändå. Feministisk forskning är inte bara ett annat sätt att lösa problem, utan också ett sätt att formulera problem annorlunda).
Citat:
Jag kan vara helt med dig på att det finns privilegierade grupper i ett samhälle dock inte män-kvinnor (ja, i sverige alltså), du måste ändå se hur löjligt det blir att en stad ska planeras för att passa kvinnor bättre? Så olika är vi inte i smak, estetiskt ideal. PUNKT!. Något som kan skilja är lön och vilka som har råd att använda vilket transportmedel till jobbet, men då ska fokus hamna på att båda könen ska behandlas lika, lönemässigt, allt annat är trams. Annat än sånt som transport och bättre belysning har ej tagits upp vad jag vet så är det något annat radikalt den feministiska arkitekturen kan förändra får du gärna upplysa mig om vad.
Varför skulle det vara löjligt att se till hela befolkningen i konstruktionen av ett samhälle? Det löjliga i sammanhanget vore väl att exkludera halva. I den mån kvinnor och män är lika spelar det ju heller ingen roll - då är ju feministisk arkitektur till fördel för män i samma utsträckning som kvinnor. Tycker också det är aningen naivt att reducera problemet till estetik. Som påpekat handlar feministisk arkitektur mer om process än om produkt (inte vad man kommer fram till, utan hur man kommer fram till det).
Då jag inte är särskilt insatt i feministisk arkitektur vet jag inte vad de tittar på för problem. Där får du hjälpa dig själv helt enkelt. Feminist architectur på scholar borde väl ge dig en och annan träff.
