Drivs religiösa människor av rädsla?

Jag 'förklarar' gärna, men väljar själv på vilken tråd jag finnar denna 'förklaring' lämplig.


Säkert, som ett referenspunkt som jag inte anser denna tråd lämplig för en fördjupning av.

Tv betraktar jag din irrationalitet som axiomatisk (i ordets vardagsbetydelse) och ser därför för tillfället inga andra förklaringer på din missions-besatthet än din egen rädsla (om du nu inte är hjärntvättat från tidig ålder).

Anser du att din frågeställning var rationell och logisk?
Säg till gärna när du vill ge förklaing till det.

Jag har 're-aktiverat' den tidigare nämnde tråd för ändamålet. Det är bara att sätta igång.

Det finns utan tvekan många saker som leder människor till att "dyrka" olika religioner, men rädsla är väl ett av många religioners trumfkort att spela på. När ett frö av rädsla har såtts i offret, påbörjas en långsam hjärn-tvätt genom studier av bibeln och framför allt hängivelse till religiösa samfund/sekter.

I många fall handlar det väl om att försöka lösa något problem, t.ex. den känsla av tomhet och existensiell ångest som gärna infinner sig i längre kontakt med verkligheten.

Hur jag vet? Hela vetenskapen vet, detta är inget konstigt alls. Levande organismer är självreproducerande, den kumulativa selektionen är sedan länge fastställd.
Det finns inga som helst tvivel angående denna process.
Bevis för medveten design är de kännetecken som normalt INTE finns i naturen, och därför är det omöjligt att bevisa att naturen är designad.
Får en liten känsla av att du ändå på något sätt inser detta, men att en gudomlig kraft startat allting från början och gett upphovet till livet. Men faktum är att utvecklingsläran är helt oförenlig med bibelns gud. Tänk dig en gud som skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Vi får en blodtörstig gud, en riktig sadist med andra ord.
När sen denna gud sätter sina fötter på jorden (Jesus) och uppmanar till kärlek och omsorg om svaga, då blir guden även schizofren. Varför plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Hela skapelsen är grunden som kristendomen vilar på. Har evolutionen ägt rum, fanns döden långt innan människan utvecklades. Isåfall, om döden inte är ett reslutat av Adams synd, finns synden bara i fantasin. Om synden bara är fantasi behöver vi ingen frälsare. Därför pulveriserar evolutionsläran kristendomens kärna och stjärna, Jesus.


Precis, samma sak med den liknelsen du om och om nämner. Det faller ju på sin egen orimlighet.
Tycker det är onödigt att vilseleda med sådant här, därav anledningen till mitt exempel med bollen för att ge dig en vink.


Nu kommer vi in på planetär geologi inom astronomin. Vetenskapen säger att jorden bildats [notera, INTE skapats av någon gudom] ur en nebulosa för ca 4,6 miljarder år sedan. Skapelsetroende inbillar sig att stjärnor skapas av en gudom, men så är inte fallet. De föds istället i enorma molekylmoln dvs nebulosor som finns utspridda i hela vintergatan. Dessa moln består till absolut största delen (över 95%) av grundämnena väte och helium (gas), men har även en liten del tyngre grundämnen och molekyler. De grundämnen som är tyngre än helium bildas genom fussion (sammanslagning av atomer till större atomer) när stjärnor exploderar. Ju fler stjärnor som har exploderat i anslutning till en nebulosa, desto större andel tunga grundämnen kommer det finnas i nebulosan. Det betyder också att ju längre tid som går, desto större andel tunga grundämnen kommer det samlas i nebulosan, något som är viktigt för att planeter också ska kunna bildas tillsammans med stjärnan (en planet kan inte bestå av enbart väte och helium - på jorden är det tyngsta naturligt förekommande grundämnet uran). Tänk på att vi alla består av resterna av exploderande stjärnor! De flesta teorier om hur planeter bildas bygger på att det i nebulosorna bildas områden med tätare material, som i sin tur genom sin gravitation (dragningskraft) drar till sig ytterligare material. Till en början kommer det interna gastrycket att motstå gravitationen (gas utövar alltid ett tryck på sin omgivning - läs mer om detta i fysiken), men med allt större ansamling av materia kommer systemet till slut kollapsa och bilda en tät "protostjärna", dvs ett förstadium till en stjärna, med ett omgivande moln av gas och damm. I stjärnans ekvatorplan bildas en förtätning av material, samtidigt som stjärnstormar "blåser" bort material på under- och ovansidan av denna skiva. Kvar blir till slut ett skivformat förstadium till planetsystem (även kallat insamlingsskiva eller ackretionsdisk) bestående av gas och stoft. Det är ur denna skiva som planeterna bildas. Ingen oförklarlig, mirakulös gudom inblandad således


Det stämmer, vi är inte skapta. Det finns ingen skapare bakom livets uppkomst. Samvete och vilja har formats av samhället, värderingar, lagar och regler, vad som anses rätt och fel i den miljö där man befinner sig. Jag ser ingen problematik med detta.


Förhastat felaktig och oerhört märklig slutsats. Det enda korrekta i dina spekulationer är att, syftet kommer från en hjärna. Men det är vår egen! Vi behöver absolut ingen gud som skapat oss för att ha ett syfte, och göra en slags mening med våra liv. Varför leva överhuvudtaget? Kan det bero på att vi har en självbevarelsedrift inom oss? Varför äta mat? Kan det bero på att vi blir hungriga (kroppens biologiska uppbyggnad). Självbevarelsedriften vi har inom oss kommer helt enkelt från naturen, lika mycket som att vår hjärna håller på att förändras. Meningen med livet kan helt enkelt vara olika saker för olika människor. För många kan den vara att bilda familj och leva väl. För andra tycks meningen vara att skaffa bra karriär och tjäna mycket pengar. Eller så är det kombinationer av saker och ting. Ledsen att göra dig besviken, men meningen med livet är verkligen INTE allmängiltig och universal. Tittar vi sedan vidare på moralen är den naturligtvis inte heller beroende av en gud. I dagens samhälle är normen beroende av folkets vilja (demokrati) och förändras i enlighet med människans utveckling. Personligen tycker jag det är ett ganska bra system!
De lagar vi blivit tvungna att följa, och den samtid vi lever under, alla är högst normgivande.
Visste du ens om att moral är långt äldre än monoteismerna? Därför känns det än mer skumt när kreationister nämner att moral skulle vara sammanflätat med en gud.
Grunden är medfödd; känslan för ditt och mitt, rätt och fel. Miljön utvecklar den. Om brottsstatistik är ett mått på moral ser just det sekulära Nordvästeuropa ut att vara den bästa miljön. Det är i varje fall inte de s k religiösa länderna eller miljöerna.

Universum kan inte bevisas om den är icke-skapad eller skapad. Som vetenskapsmänniska kan man inte utesluta möjligheten att universum är skapad. Men, det finns både vetenskapsmänniskor som tror och inte tror på en Skapare. Eller anser du inte detta...?

Människan är ofullkomlig på grund av Adams fall. Både synden och döden kom in i människans liv. Detta har och påverkar människor. Detta betyder att dödande kan ske.
Gud visar sin kärlek i hela bibeln. Gud ser helheten men detta gör inte människan. Gud har ofta valt de svaga eller yngsta i familjerna.

Hur avgör du en vilseledning?
Är alla i vetenskapen överens att 4,6 miljarder år sedan? Har någon skrivits ned från denna tid eller hur avgör man detta? Låter som man har dragit en slutsats av någon information av något.


Anser du att samhället ska ha värderingar, lagar, fri vilja, samveten? Jag anser att Gud har lagt ned saker inom oss som vi kan märka av. Ex: vårt samvete som blir utvecklat. Men, synden skadar också samvetet.

Varför försökar du då konstant att pseudo-bevisa det i alla fall?


Vad vetenskapspersoner 'tror' ..... parallelt med sin vetenskap, är irrelevant.


Postulat.


GT 'guden' är en avskyvärd sociopat.


Postulat.


Det är bra att börja med verkligheten som utgångspunkt.


Vetenskapen drar slutsatser; dock inte på samma virriga sätt som du gör.



Ja.


Anse så mycket du vill. Ingen vill ta den rätten ifrån dig.



Postulat.

Jo du förstår lille Stef att de visar detta genom handlingar, reella handlingar som får mig att dra den slutsatsen. Jag inser att det är svårt att relatera till när man som dig bara har en imaginär aktör som genom en löjlig bok påstår att du är älskad!

I ditt fall skulle jag köpa en hund tex, det är en bra början för känslomässigt handikappade.

Du vet väl mycket väl vad motsatsen till rationalitet är, det är ju ett idealistiskt förhållningssätt mot livet, att betrakta skeenden och händelser ur idealiserad religion där andar änglar innehar huvudrollerna och du själv försätter dig i en underposition, där utgången ständigt kretsar kring ödesmättad "det är bara så det är" och "aldrig gå till botten" och "ansvarslöshet med handlingsförlamning".

Du glorifierar ju otroligt framgmentariskt luddigt till en önskan om gudomlighet att matcha vad du läser dig till i den gamla bibeln.. som bygger på total imagination.

Det oformliga icke-rumsliga, flyktiga men dramatiska förtätade, utan början eller slut och tolkningsbart precis hur du vill.. det ger dig stämning... men... så länge du kan förstå att det är en flyktväg att ha som förtröstan för dig själv när världen går dig emot eller förbi, okej.. men det är inte hållbart i de konkreta sammanhangen, iför vuxet ansvarsfullt och seriöst deltagande i en reell värld av reella människor.

Ha det som din drömvärld i en parallell-fantasy-värld-mys-pys, det är allt.. längre än så kommer aldrig religion hur som helst.

Tyvärr tror jag att många som vi ser som ordentligt religiösa lever ett liv i fruktan.
Och som alla andliga mästare mycket riktigt har påpekat så är rädsla som känsla motsatsen till kärlek och rädsla direkt motarbetar all form av andlig utveckling. Rädsla är också det en pervers känsla eftersom den visar att A: den person som innehar den är såpass fäst vid den materiella världen att han fruktar allt annat och att B: personen valt en usel religiös övertygelse som inte lyckats övertyga honom att Gud är en alltigenom kärleksfull kraft

Skulle tro man använt två metoder, radioaktivt sönderfall och beräkningar på de processer som sker i solen. Radioaktivt sönderfall ger isotoper som gör att man med i sammanhanget stor säkerhet kan bestämma ålder på en mineral.

(Lite osäker på denna. Och för lat just nu att googla fram infon, ta det som du vill)
Reaktionerna i solen och processerna när det gäller vilka grundämnen som produceras känner man väl vad jag förstått, du kan se genom ett spektra vilka ämnen som finns, och sedan räkna tillbaka vilken ålder vår sol har.

Att slaviskt idka blint förtroende för texter vilka är dramaturgiskt förtätade, kräver viss öppenhet istället för lydnad, att vilja göra religiösa texter till lagar blir ju snarare ett slags våldförande på intellekt och det eventuella djup som kan dölja sig i djupet av religiösa avgurndsbeskrivningar med flera bottnar - att dessutom applicera det till verklighetens ytor är höjden av dumhet som klumpigt bara täpper till kreativitet och andlig och sinnlig mognad - så naivt... liksom att sätta på sig ett par taffliga tofflor till en snygg kostym.
Religion är ju faktiskt bara konst.. och konstlande, det borde stanna vid avkoppling!

De som har källorna som inspiration åt reflektioner däremot, för att finna fler klangbottnar, för att de kanske saknar något essentiellt oavsett vad.. tror jag kan ha nytta av inte enbart orientering av "religiös" litteratur utan litteratur öht, att vidga lyhördhet eller tämja spretigt sinne eller något.... så sett att det kan upplösa fastlåsta föreställningar om att livet enbart är vad man kan se höra och ta på och därmed köpa.. där människan bakom fasaderna är så mycket rikare och där framförhållning inte är något fult eller svagt.