Drivs religiösa människor av rädsla?

Att indoktrinera någon till att bli ateist bör föregås av premissen att barn föds troende alternativt att barns andliga sökande undermineras.

Det finns flertalet studier, varav vissa är korskulturella som påvisar att barns syn på gud är oberoende av dess omgivning. Att barn tolkar tro, intentioner, begär, kunskap olika om det handlar om mänskliga agenter eller en gudom.

T.ex. Children’s attributions of beliefs to humans and God: cross-cultural evidence
Nicola Knight a,b,∗, Paulo Sousa b, Justin L. Barrett c, Scott Atran c,d

Utifrån det perspektivet så kanske det föreligger om man hårdrar det ett visst berättigande i att det kan förekomma en medveten- eller omedveten ateistisk indoktrinering.

Hmm, ja, att 'ateistisk indoktrinering' skulle innebära ett underminerande av barnets andliga sökande kan vi nog vara överens om. Jag tror det faller sig naturligt att förälderns disposition gentemot den religiösa uppfattningen lätt förmedals till barnet genom ton och attityd även om man försöker förhålla sig neutral.

Att barn skulle ha en tro på Gud, med stor bokstav, verkar långsökt för mig. Jag tvivlar på att någon studie utförts där ett barn helt undanhållits alla influenser från potentiell religiös uppfattning och barnet ändå haft en tro på just Gud. En tro på övernaturligheter eller mysticism av något slag kan nog vara naturligt däremot.

Att indoktrinera någon till att bli ateist bör föregås av premissen att barn föds troende alternativt att barns andliga sökande undermineras.

Det finns flertalet studier, varav vissa är korskulturella som påvisar att barns syn på gud är oberoende av dess omgivning. Att barn tolkar tro, intentioner, begär, kunskap olika om det handlar om mänskliga agenter eller en gudom.

T.ex. Children’s attributions of beliefs to humans and God: cross-cultural evidence
Nicola Knight a,b,∗, Paulo Sousa b, Justin L. Barrett c, Scott Atran c,d

Utifrån det perspektivet så kanske det föreligger om man hårdrar det ett visst berättigande i att det kan förekomma en medveten- eller omedveten ateistisk indoktrinering.

Hmm, ja, att 'ateistisk indoktrinering' skulle innebära ett underminerande av barnets andliga sökande kan vi nog vara överens om. Jag tror det faller sig naturligt att förälderns disposition gentemot den religiösa uppfattningen lätt förmedals till barnet genom ton och attityd även om man försöker förhålla sig neutral.

Att barn skulle ha en tro på Gud, med stor bokstav, verkar långsökt för mig. Jag tvivlar på att någon studie utförts där ett barn helt undanhållits alla influenser från potentiell religiös uppfattning och barnet ändå haft en tro på just Gud. En tro på övernaturligheter eller mysticism av något slag kan nog vara naturligt däremot.

Det finns dock studier som påvisar att barn kan till skillnad från Piagets artificialism behandla/uppfatta/se andra agenter än människor med betydande skillnad. Det är dock inget entydigt bevis för en medfödd gudstro.

I dom flesta komplexa (~d.v.s. självorganiserande) kulturer finns det ett stort 'kunskaps-gap's område för barn, som barnen lär sig att 'fylla' efterhand som ackumulerad kunskap överförs till dom via inlärning.

Tills dessa 'gap' är fyllde är det en del av människans almäna karaktär att hitta-på inslag skapas. Vilket varken bevisar det ena eller det andra, särskild inte som barn öht inte har någon gransknings-metodologi.

Jag håller faktiskt inte det för helt otroligt att det ligger någonting i detta. Naturligtvis inte som gudsbevis eller att bebisar har en 'gudstro'. Däremot kan det ligga något i att barn föds med en uppfattning om att omvärlden är skapad för dem. Som far kan jag intuitivt relatera... Jag vill minnas att Dawkins har skrivit eller intervjuats om detta som en aspekt på varför barn är så känsliga för religiös indoktrinering. Kan finnas kopplingar till den hypotetiska gudsgenen, vilken iofs är massivt kritiserad trots att inte den hellerr är ett gudsbevis. Känner att jag måste lämna en feg liten brasklapp i frågan då jag inte har ståndpunkt som riktigt är färdigformulerad.

EDIT: jag skulle vilja tillägga att det säger mer att bebisar födda i olika samhällen i världen så småningom växer upp och blir religiösa i en uppsjö av olika trosuppfattningar säger mer om tanken på en personlig omnipotent, allvetande gud än att bebisar skulle ha en medfödd böjelse att tro på en PappaMamma med stort P och M.

I dom flesta komplexa (~d.v.s. självorganiserande) kulturer finns det ett stort 'kunskaps-gap's område för barn, som barnen lär sig att 'fylla' efterhand som ackumulerad kunskap överförs till dom via inlärning.

Tills dessa 'gap' är fyllde är det en del av människans almäna karaktär att hitta-på inslag skapas. Vilket varken bevisar det ena eller det andra, särskild inte som barn öht inte har någon gransknings-metodologi.

Du har nog inte riktigt förstått vad vetenskap egentligen handlar om:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskap

Jag håller med om vad ni bägge skrev i den här frågan.

Vill bara tillägga att oavsett orsaken bakom barns tro på agenter utanför människan så innebär en uppfostran som motsäger deras tro en form av indoktrinering. Sedan kanske de flesta tycker att det är positivt.

Det har jag aldrig påstått. Däremot är jag övertygad av att den religion som förnekar naturlagarna inte är sann. Kan vi enas?

Jaaa..? Du menar som att kräva av bäbisar att inte vara så barnsliga och självupptagna utan se verkligheten för vad den är? Ja, det vore kanske inte så lyckat...

Ungefär så ja...

Mer seriöst, jag brukar själv inte slänga mig med ateistisk indoktrinering utan försökte främst hitta en eventuell grund för ett sådant påstående.