Citat:
Ursprungligen postat av LaScala
I det gymnasium hon enligt uppgift inte gått menar du då?
Jag vill inte f ö inte att du smutsar ner mina inlägg genom att svara på dom.
Varför förstår du nog.
Jag vill inte på något sätt lägga mig i erat "quarrel" (tänk så jag fick till det!), men de flesta som är i 50-årsåldern klarar minst "semesterengelska" - gymnasium eller ej. Jag är själv 50+, har iofs gått gymnasiet och jobbat i nästan 20 år på ett amerikanskt IT-företag där koncern-språket var engelska. Skriver och läser engelska nästan som en infödd (det där lät kanske skrytsamt?), men har svårare med att prata
vardagsengelska (t.ex artighetsfraser och "chit-chat"), där känner jag mig osäker beroende på att jag inte har bott i ett land där engelska är huvudspråket. Jag tror inte att Tuula hindras i sin odyssé genom världen med sina tiotals miljoner, av någon språkbarriär.
60-åringar? Det är en helt annan femma. Det finns många som är jätteduktiga, även bland dem som inte har bott en längre eller kortare tid i UK/USA. De övrigas uttal brukar vara lite "knackigt", men grammatiken och ordförrådet är helt OK.
70-åringar? Då får man leta. De få i den generationen som pratar/läser/skriver hyfsad engelska har i stort sett alla tillbringat tid i England eller USA.
80-åringar? Hälften av dem lärde sig tyska som andraspråk, den andra hälften engelska. Det var en "brytningstid" (av förståeliga skäl). Min pappa pratar riktigt hyfsad engelska, och läser tämligen obehindrat. Främst beroende på att mycket av hans kurslitteratur på tandläkarhögskolan var engelsk. Det som gör mig lite avundsjuk är att han kan göra sig förstådd på tyska också, och förstår skriven tyska - men med visst besvär. Där ligger man i lä!