Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Inte alls men majoriteten har det inte så kul vilket stämningen bland personalen på de många företag jag varit på vittnar om. Till en början verkar alla må bra men efter en tid kryper det ena och andra fram och folk sliter som djur för att sen spendera det de fick för det på meningslösa saker som alla andra gör bara för att det är så det ska vara.

Jag får väl erkänna att det med tiden krupit fram ett visst förakt för de som arbetar men bara om de är livegna wetbacks. Folk tror de är så jävla duktiga men de är en belastning som någon ingenjör försöker uppfinna en ersättare för som inte är en människa.

Ditt sätt att arbeta kallar inte jag för arbete om du ursäktar för det handlar om management och att leda styrkorna där du har en massa möjlighet att spela golf och träffa dina horor. Man ser såna som du i amerikanska program också som menar att de arbetar fast de har naglar som gör att de inte kan ta i ett papper ens för alla vet att deras version av att jobba skiljer sig kraftigt från andras uppfattning om det.

Jag ger mig fan på att du studerat som den och blev bitter av det och nu slår på en massa timmar i din kalkyl över arbetad tid som inte alls stämmer med verkligheten. Om du kan sluta jobba och låta andra göra det men inte gör det ändå så kan inget hjälpa dig. Du är bara rädd för Reinfeldt och gick på hans snack.

Du har lyckats med att delvis bygga ditt liv på en lögn?! Kan vara en smart lösning. Alternativet kasnke hade varit att endast umgås med personer, som befinner sig i en liknande situation som du själv. Jag gillar för övrigt resonemanget om ilska, 80+ och win-win-situationen...

Sättet du skriver på visar hur socialit handikappad du är. Kom upp ur sandlådenivån så kanske vi kan diskutera. Du svarar inte på någonting av det jag skriver, utan du fortsätter bara med ditt meningslösa dravel och försöker väl övertala dig själv genom att skriva här. Ja ditt vänlösa ensamma liv är mycket bättre än att jobba, få uppleva saker, få känna samhörighet, få känna på framgång, nöjet av att få lön och kunna disponera den hur som önskas. Ditt liv måste vara grymt, fortsätt så i 50 år till och sen så dör du, vad mycket mer du har åstadkommit än de som arbetar, får vänner familj och saker som DE värdesätter, som kanske inte du värdesätter. Vi har olika prioriteringar här i livet vet du. Men, nu tycker jag att du ska svara inlägget med någonting negativt som handlar om någon mikrosak jag skrev och ignorera det stora hela.




Det är skillnad på arbete och arbete, men det är fortfarande arbete. Bara för att han inte utför ett fysiskt arbete t.ex. skruva på korkar på ett löpande band, betyder inte att han inte arbetar. Bara för att du hittar på egna definitioner av arbete betyder inte att det är så i verkligheten.

Nu är det ju dock du som låter bitter. Jag skulle inte kunna bli mer nöjd med min tillvaro än jag varit de två senaste åren då jag började jobba aktivit i bolaget. Har innan varit delägare och medlem i styrelsen, företaget startade vi 2003. Spelar ingen roll vad du kallar det, det är mitt jobb och din ursprungliga fråga var hur vi som jobbade kände att livet gick oss förbi. Och jag srkiver att jag inte känner så, tvärtom. Sen kan jag erkänna att min situation frihetsmässigt kanske är lite bättre än någon som står längsbandet på en fabrik, det sticker jag inte under stol med. Men jag skäms inte för det, de allra flesta jobbar för att tjäna pengar och jag har bara lyckats tjäna lite mer än de flesta. Va du menar med att du sett såna som mig i amerikanska tv-program vet jag inte, du kanske tittar för mycket på tv och läser för lite DI. Golf spelar jag inte men visst är det härligt att man har tid över för hororna.

Inse att folk är olika, en del gillar att jobb och stimuleras av det. Du gillar inte att jobba, fine skit i det då. Att du inte kan förstå det säger ju mer om dig än om mig.

Hur ser en vanlig vardag ut för TS?

Detta är jag också nyfiken på.

För att svara TS fråga. Nej, det känns inte som att livet går mig förbi. Jag har turen att ha ett riktigt roligt jobb med riktigt bra arbetskamrater. Men visst kan jag förstå vad du menar. Särskilt på hösten, åker till jobbet under stjärnorna, kommer hem under stjärnorna.

Och jag tycker det är skönt när det blir helg. Tror jag hittat en bra balans mellan arbete och allt det andra. Om jag vunnit på lotto så att jag inte behövt jobba mer för pengars skull så tror jag att jag fortsatt jobba två dagar i veckan.

Men så är det inte, och pengarna jag tjänar behövs för att göra livet lite ljuvare. Resor med familjen, tanka bilen, köpa kamera, äta mat &c &c.

Det är intressant det du säger om att livet skulle "gå en förbi". För mig är arbetet en del av livet så en mer relevant fråga (enligt mig) hade varit om man slösar bort tid på något man inte gillar.

Där är det spilltiden som du talar om som är tjyven. att lägga 80-90 minuter om dagen åt att pendla är ingen höjdare. Kunde den tiden tas bort hade jag varit glad.

Många arbetskollegor spelar varje vecka på antingen Trav, Stryktipset eller Lotto. En sak jag noterat är att ingen vill erkänna att man faktiskt vill sluta att arbeta om man blir ekonomiskt oberoende vid eventuell spelvinst. Det hela beror på att ett sådant erkännande är lika med att man avslöjar att man faktiskt inte gillar sig jobb, att man är "lat" och egentligen saknar den där naturligt starka arbetsmoralen man vill ge uttryck för att man besitter. I sig är detta spelande på slump-spel ett uttryck för att man innerst inne inte tror att man kan förändra sin tillvaro, att man saknar innovationsförmåga, kreativitet och entreprenörskap. Man känner att man är fast där man är, och bakom alla leenden och snack om teambuilding finns en känsla att man skulle vilja vara helt fri. Bara slumpen kan förändra ens lott i livet.

Den enda stora fördelen med att arbeta är att man lär känna andra människor (både de man vill ha kontakt med och de man inte vill kännas vid), man får access till fler sociala dimensioner och lär sig om livet hela tiden. Utan arbetslivet hade jag aldrig haft dessa enorma möten med olika människor; rika, fattiga, hemlösa, sjuka, friska, dumma, smarta, korta, långa, tjuvar, hederliga osv osv.

Jag har ingen vardag så som andra har vilket är ännu en fördel eftersom jag kan ta dagen som den kommer. Jag lever mer mitt liv i perioder där en period kan vara fylld med vissa aktiviteter för att sedan ersättas av en annan period där andra saker blir mer dominerande.

Däremot så njuter jag mer av helgerna nu än när jag jobbade eftersom de som jobbar är för trötta på Fredag och Söndag bedrivs med att känna ångest inför en ny vecka och att ens kunna somna på Söndag kväll då många menar att de är för utsövda för att få en bra sömn natten mot Måndag.

Det skönaste är att slippa ångesten på Söndagar som är en meningslös dag om man jobbar för det händer inte så mycket då. Att ta det lugnt en Måndag och låta den också bli som en helgdag är obeskrivligt skönt inte minst under årstider som inte är så sköna.

Din fråga som andra också funderar över visar på hur inrutat tänkande ni som arbetar har och det är en process som era hjärnor hela tiden är upptagen med och just den biten är skön att slippa.

Ledsen att göra dig besviken, men jag har ingen ångest på söndagar. Ser fram emot måndagarna på söndagskvällen Likadant så somnar jag som en stock så sömnproblem har jag inga heller.

Du verkar leva i en värld där allt är nattsvart och man drar alla över en kam. Dags att vakna upp kanske?

Känns helt ärligt talat som att du bara försöker gripa efter halmstrån som visar på att det är ok att du är arbetslös. Vem är det som har ångest, egentligen?