Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Du talar om att blanda ihop begreppen du, tillåt mig asgarva.

Big brother!!!!

Inte alls men majoriteten har det inte så kul vilket stämningen bland personalen på de många företag jag varit på vittnar om. Till en början verkar alla må bra men efter en tid kryper det ena och andra fram och folk sliter som djur för att sen spendera det de fick för det på meningslösa saker som alla andra gör bara för att det är så det ska vara.

Jag får väl erkänna att det med tiden krupit fram ett visst förakt för de som arbetar men bara om de är livegna wetbacks. Folk tror de är så jävla duktiga men de är en belastning som någon ingenjör försöker uppfinna en ersättare för som inte är en människa.

Ditt sätt att arbeta kallar inte jag för arbete om du ursäktar för det handlar om management och att leda styrkorna där du har en massa möjlighet att spela golf och träffa dina horor. Man ser såna som du i amerikanska program också som menar att de arbetar fast de har naglar som gör att de inte kan ta i ett papper ens för alla vet att deras version av att jobba skiljer sig kraftigt från andras uppfattning om det.

Jag ger mig fan på att du studerat som den och blev bitter av det och nu slår på en massa timmar i din kalkyl över arbetad tid som inte alls stämmer med verkligheten. Om du kan sluta jobba och låta andra göra det men inte gör det ändå så kan inget hjälpa dig. Du är bara rädd för Reinfeldt och gick på hans snack.

Ja det skulle aldrig gå att tala om det här med folk bland folk och hemligheten ligger i att inte andra vet att man inte jobbar. Idag kan man jobba hemifrån med dator så det är lätt att få andra att tro att man faktiskt jobbar.

Nej, skulle jag säga som det är skulle folk omkring mig bli så avis och nedstämda och se på sina liv som skit och det vill jag bespara dom. Jag försöker med denna tråd förstå hur folk får ihop det och hittills har jag lärt mig att det är deras ilska som driver dom och mycket adrenalin är bra för hjärtat så de kan nog jobba tills de blir 80 nånting och dör vilket är bra för såna som mig som parasiterar på överskotten på många olika sätt eftersom det styr börserna och en rad andra saker. Det är med andra ord en win-win situation för mig och några andra.

Hur ser en vanlig vardag ut för TS?

Du har lyckats med att delvis bygga ditt liv på en lögn?! Kan vara en smart lösning. Alternativet kasnke hade varit att endast umgås med personer, som befinner sig i en liknande situation som du själv. Jag gillar för övrigt resonemanget om ilska, 80+ och win-win-situationen...

Detta är jag också nyfiken på.

För att svara TS fråga. Nej, det känns inte som att livet går mig förbi. Jag har turen att ha ett riktigt roligt jobb med riktigt bra arbetskamrater. Men visst kan jag förstå vad du menar. Särskilt på hösten, åker till jobbet under stjärnorna, kommer hem under stjärnorna.

Och jag tycker det är skönt när det blir helg. Tror jag hittat en bra balans mellan arbete och allt det andra. Om jag vunnit på lotto så att jag inte behövt jobba mer för pengars skull så tror jag att jag fortsatt jobba två dagar i veckan.

Men så är det inte, och pengarna jag tjänar behövs för att göra livet lite ljuvare. Resor med familjen, tanka bilen, köpa kamera, äta mat &c &c.

Det är intressant det du säger om att livet skulle "gå en förbi". För mig är arbetet en del av livet så en mer relevant fråga (enligt mig) hade varit om man slösar bort tid på något man inte gillar.

Där är det spilltiden som du talar om som är tjyven. att lägga 80-90 minuter om dagen åt att pendla är ingen höjdare. Kunde den tiden tas bort hade jag varit glad.

Många arbetskollegor spelar varje vecka på antingen Trav, Stryktipset eller Lotto. En sak jag noterat är att ingen vill erkänna att man faktiskt vill sluta att arbeta om man blir ekonomiskt oberoende vid eventuell spelvinst. Det hela beror på att ett sådant erkännande är lika med att man avslöjar att man faktiskt inte gillar sig jobb, att man är "lat" och egentligen saknar den där naturligt starka arbetsmoralen man vill ge uttryck för att man besitter. I sig är detta spelande på slump-spel ett uttryck för att man innerst inne inte tror att man kan förändra sin tillvaro, att man saknar innovationsförmåga, kreativitet och entreprenörskap. Man känner att man är fast där man är, och bakom alla leenden och snack om teambuilding finns en känsla att man skulle vilja vara helt fri. Bara slumpen kan förändra ens lott i livet.

Den enda stora fördelen med att arbeta är att man lär känna andra människor (både de man vill ha kontakt med och de man inte vill kännas vid), man får access till fler sociala dimensioner och lär sig om livet hela tiden. Utan arbetslivet hade jag aldrig haft dessa enorma möten med olika människor; rika, fattiga, hemlösa, sjuka, friska, dumma, smarta, korta, långa, tjuvar, hederliga osv osv.

Nja, så extrema är nog inte mina exempel, men självklart finns det olika sätt att uttrycka sej och få bekräftat att man finns. Att det sedan också finns de som är skadade av olika skäl är en annan sak, jag försökte beskriva "normala" personer och vad som driver "oss" att gå till ett trist jobb.


Nja, naturligt i den mån att allt vi människor gör är naturliga eftersom vi ju också är en del av naturen, möjligen.

Men, naturligt i meningen att vi alltid gjort detta, knappast. Vår "naturliga" tillvaro bestod i att skaffa mat, äta, sova, skita och knulla. Den allra största delen av vår historia har arbete varit något väldigt främmande. Det var väl först när vi började med jordbruk som vi började arbeta på riktigt.

Jag har drömmar och visioner och ser resultat av mitt arbete. Därför arbetar jag.

Dessutom får man ett helt annat socialt sammanhang, ställs inför utmaningar, känner sig behövd och ja, människan är byggd för att arbeta både kroppsligen och med att lösa problem. Vi mår bra av det.


Du däremot verkar rätt tråkig och verkar inte göra nåt med dina pengar heller mer än att leva av dem. Du verkar även i dina svar rätt bitter. Borde inte du med alla dina pengar och all din fritid må väldigt bra?

Varför har du inga roliga projekt och resor på gång? Varför sitter du hemma och låtsas inför omgivningen att du "jobbar med datorn". Luktar ju livslögn lång väg.

Tippar på att du egentligen är långtidsarbetslös. För inte blir man så trist och bitter som du av att ha sitt på det gröna?

För mig är det helt tvärtom, skulle aldrig klara av att leva ditt liv som för mig är helt meningslöst. Jag valde att vara hemma ett år efter studierna för att fundera på vad jag ville göra med mitt liv. Efter ett år kände jag mig så sjukt oproduktiv, fanns ingen mening med vardagen alls och jag blev stressad av att jag ville komma igång med att bygga en karriär. Jag har alltid siktat mot att en dag ha ett arbete som spelar roll.

Jag jobbar, jag går på gym, och ett ytterligare jobb på krogen, jag umgås med vänner, tvättar, lagar mat, åker iväg på roliga grejer. Jag har ett meningsfullt och underhållande liv och gör helt enkelt precis det som jag vill göra. Jag tycker snarare synd om dig som går hemma hela dagarna och ser ner på dem som är aktiva och vill arbeta. Hur mår DU, egentligen?

Arbetet är en av mina drivkrafter i livet, och det blir vad man gör det till. Jag trivs på jobbet som fan, med mina kolleger och med mina arbetsuppgifter. Men jag har fler mål i horisonten som jag ska uppnå, och det känns förjävla bra! Att ställas inför utmaningar, pusha på sina egna gränser, att läras och ständigt utvecklas. Det är svårslaget.

Du antar felaktigt att jag känner ett behov av att bevisa något eller övertyga någon. Så är inte fallet, jag är så pass trygg i mig själv att det behovet inte finns, vilket inte kan sägas om flera som på ett aggressivt sätt försöker bevisa hur fantastiskt mycket bättre deras liv är för att de inte behöver arbeta.

(news flash, de flesta i Sverige skulle klara sig hyfsat även utan arbete så möjligheten finns men de flesta väljer att inte leva med den av en anledning som inte har med pengar att göra.)

Jag däremot berättar bara hur jag tänker - mitt liv är säkert inte bättre än någon annans och passar säkert inte alla, men det passar mig och jag är nöjd med hur drt ser ut. Och då min vän, är man både rik och fri.

Sättet du skriver på visar hur socialit handikappad du är. Kom upp ur sandlådenivån så kanske vi kan diskutera. Du svarar inte på någonting av det jag skriver, utan du fortsätter bara med ditt meningslösa dravel och försöker väl övertala dig själv genom att skriva här. Ja ditt vänlösa ensamma liv är mycket bättre än att jobba, få uppleva saker, få känna samhörighet, få känna på framgång, nöjet av att få lön och kunna disponera den hur som önskas. Ditt liv måste vara grymt, fortsätt så i 50 år till och sen så dör du, vad mycket mer du har åstadkommit än de som arbetar, får vänner familj och saker som DE värdesätter, som kanske inte du värdesätter. Vi har olika prioriteringar här i livet vet du. Men, nu tycker jag att du ska svara inlägget med någonting negativt som handlar om någon mikrosak jag skrev och ignorera det stora hela.



Det är skillnad på arbete och arbete, men det är fortfarande arbete. Bara för att han inte utför ett fysiskt arbete t.ex. skruva på korkar på ett löpande band, betyder inte att han inte arbetar. Bara för att du hittar på egna definitioner av arbete betyder inte att det är så i verkligheten.