Star Wars Episode IX - The Rise Of Skywalker

Att Scenografin har naturligt förbättrats tack vare teknikens utveckling är väl inte obegripligt.

När vi talar skådespel tar jag tillbaka mitt påstående då det var länge sedan jag såg de gamla filmerna.

Huruvida de valts för sin snygghet eller inte får du nog fråga de som gjort filmen för att få svar på din fråga. Vet faktiskt inte vilka du tänker på som är max 22 år heller. Angående hoppandet och springandet så finns det såklart kvinnor som både hoppar högre och springer snabbare än dig och mig. Dessutom pratar vi Star Wars, om du har sett filmerna, vet du att folk kan använda sig av Kraften för att röra sig
snabbare och hoppa otroligt högt så jag ser inget konstigt eller överdrivet i din kritik där.

Det där kallas efterhandskonstruktion ungefär 40 år senare. Det finns inte något större politiskt budskap i de gamla filmerna. Finns det något alls är det definitivt inte progressivt.

Det var progressivt för sin tid.

Då landar i fortfarande i slutsatsen att i den gamla trilogin hade berättelse och karaktär större prioritet, medans i Disney-trilogin hade det politiska budskapet större prioritet medans berättelse och karaktär hade mindre.

Ett plågsamt slut för en mäktig filmserie. Filmen påminner mera om ett spel eller en serietidning än en film.

En hektiskt jakt över en massa planeter som vi redan har sett förut. Enda som piggade upp var att få se dödstjärnan igen. Annars en massa skåpmat och horribla stridscener. Kylo som moonwalkar och blockerar med svärdet på ryggen?!

Och Palpatine som en superskurk ifrån Marvel-universumet.... Han var perfekt i Episode 6. Man behöver inte göra honom till en karikatyr.

Egentligen förstörs filmen ifrån början när Palpatine annonseras redan i inledningstexten. Här förstörde man helt och hållet chansen att bygga upp stämningen för hans återkomst. Vad finns det mera att se fram emot när man redan har fått allt i början?

Filmen är en trött, oinspirerad och karaktärslös nostalgi flipp för att avsluta trilogin. Vi förtjänade bättre än detta.

hur är extramaterialet?

Bortsett då från att det handlar om kampen mot, i George Lucas ord, "space nazis".

Har inte sett de senaste filmerna. Är totalt ointresserad. Varför såg jag ens prequel-filmerna?

Även om Disneys skapelse är rent skräp vete tusan om någon, även ett genuint Star Wars-fan, hade lyckats med att göra några nya filmer som hade slagit, blivit älskade liksom de första tre filmerna blev.

Har länge varit inne på att en serie filmer man nästan kan göra hur många som helst av, det är Star Trek. Det fungerar inte för Star Wars, vet dock inte varför men tror att det är så, och det hela borde inte fått någon fortsättning efter 1983.

Ja visst. Det finns ett Kejsardöme och en förtryckande regim, och frihetskämpar som kämpar emot. Egendomligt nog gör den första av de nya Disney filmerna gällande att det inte finns något Kejsardöme, utan en Demokratisk republik.

Ett värdigt slut för den här skitsoppan till triologi, dvs filmen var det där bottenskrapet som fastnat i en gryta som har kokat för länge. Rey är förvandlad till filmhistoriens största Mary Sue och är numer en halvgud och handlingen verkar snarare skriven för ett datorspel än en film, vilket kanske är hela tanken.

Den här värdelösa filmen är kanske snäppet bättre än the Last Jedi, men det säger inte mycket.

Nu har jag slutligen bemödat mig (Ja, det var inget som lockade) att se den avslutande filmen i denna så kallade trilogi. Jag valde att se den med ett öppet sinne; även att jag redan på förhand visste ungefär vad den skulle innehålla och att jag med största sannolikhet skulle bli djupt besviken. Den påtvingade känslan att "ta filmen för var det är" löstes dock snabbt upp efter bara några få minuter in i handlingen... Eller handlingen? Fanns det någon sådan? JJ Abrahams regisserar ett plågsamt hoplappat manus för att försöka åtgärda de massiva skadorna som den fullständigt talanglöse Rian Johnson åsamkade med denna förra filmen. Abrahams misslyckas självfallet kapitalt. Det största problemet är att det nu inte återstår en enda karaktär som jag bryr sig det allra minsta om och av de få som finns kvar från de gamla filmerna återstår nu bara några trötta karbonkopior som inte ens funkar som nostalgi. "Hjältarna" far omkring i galaxen (som börjar kännas väldigt småskalig) i en rasande fart och letar efter ledtrådar och prylar som ska leda dem vidare till nästa actionscen. Leia/Carrie Fisher återupplivas digitalt med återanvänt oanvänt material och dödas sedan på samma meningslösa sätt som Luke Skywalker. Den återanvände kejsaren har fått en ny obegriplig agenda och en flotta med skepp som nästan täcker varenda kubikcentimeter i hela universum och givetvis är skeppen beväpnade med samma planetförstörande vapen som dödsstjärnorna hade...

Någonstans halvvägs in i filmen tappar jag koncentrationen och intresset fullständigt och överväger allvarligt att stänga av skiten, men plågar mig igenom resten av eländet. När sluttexterna äntligen rullar gläds jag mest av att inte en enda surt fördärvad krona från min plånbok gått till att finansiera folket som ligger bakom detta. Det sorgliga är alla potential som funnits till att göra något episkt av detta som aldrig kommer att få se dagens ljus. Disney har inte bara skitit på en älskad franchise som följt mig genom stora delar av min uppväxt, de har ätit upp fekalierna och skitit ut dem igen.