Sexövergrepp i den svenska mediabranschen

I dagarna har vi läst om hur BBC mörkat hur deras numera hädangångna galjonsfigur Jimmy Saville våldfört sig sexuellt på kvinnor och barn under många decennier utan att någon på BBC ingripit. "Den legendariske tv-stjärnans omfattande sexövergrepp har seglat upp som det största hotet mot BBC:s trovärdighet på decennier", skriver den svenska slaskpressen.

I Sverige har SVT fortfarande Bajs-Elvis som en "folkkär" nyhetsuppläsare, och den förment frikyrklige kristdemokraten Sivert Öholm som satte på 12-åriga barnflickor i Umeå (https://www.flashback.org/t71167) kunde ostört hålla låda i Svar Direkt under många år i den regimkontrollerade statstelevisionen. Kändis- och skvalleravdelningen på Flashback innehåller fler exempel än jag orkar nämna så låt mig istället gå över på några personliga erfarenheter.

För inte så lång tid sedan satt jag bredvid en före detta Aftonbladetjournalist på middag. Jag hade inte träffat henne på länge och det visade sig att hon nuförtiden jobbar på en annan arbetsplats. Anledningen var enligt henne att miljön på Aftonbladet var "vidrig" och "översexualiserad". Hon menade att den stora majoriteten av de manliga anställda på Aftonbladet hade gjort oönskade inviter till henne. Hon nämnde ett specifikt exempel då hon stått vid en kopiator. En manlig journalist kom in och tryckte sin kropp mot henne och kopiatorn och ställde sig sedan i vägen för henne när hon försökte gå därifrån. Det hade till slut gått så långt att hon sagt upp sig.

Ett annat exempel är TV4, där jag själv hamnat på olika fester. Jag såg visserligen inga övergrepp men det jag definitivt såg var en hypersexualiserad miljö. Folk stötte vilt på varandra på ett sätt jag aldrig sett tidigare på företagsfester.

Sexfixeringen verkar vara legio i mediabranschen.
- Vad har ni för egna erfarenheter av de kåta och desperata sexdårar som verkar sätta sin prägel på SVT, TV4 och de stora tidningarna? Vad har gjort dem så sexuellt vrickade? Finns det vissa undergrupper som är bättre eller sämre än andra i media?
- Varför verkar mediacheferna hålla rena sexförbrytare bakom ryggen? Är det sannolikt att vi får se en ändring på den saken?
- Hur kommer framtida offentliggöranden av journalisternas perversioner att påverka vårt förtroende för dem och för branschen?

Jag är ganska säker på att mediebranschen inte är med sexualiserad än andra. Även om du råkade på en "hypersexualiserad" företagsfest.


Jag vet inte när din väninna var anställd på bladet men det var länge sedan det var en en stor majoritet män så vitt jag vet. Dessutom är andelen kvinnor i ledande positioner hög. Och frågan om sextrakasserier har varit viktig under i alla fall dom senaste 10 åren.
Men visst finns det svin som kanske trycker sin kropp, vid kopiatorn (jag undrar varför det alltid är vid just kopiatorn). Men det gör det nog på flera arbetsplatser.

Så lite skvaller och kompisars kompisar och en firmafest(där inget hände) räcker nog inte riktigt för att bekräfta ditt påstående.

Det finns många frågor som är viktiga när det skall skrivas en policy. När policyn väl är skriven och något faktiskt skall göras så brukar intresset dock snabbt avta.

Kopiatorer står oftast lite avskilt jämfört med t.ex. kaffeautomater eller skrivare som av någon anledning oftast placeras mer centralt än en kopiator.


Har du aldrig läste en kvällstidning? De är oftast fylld med mer snusk än vad de så kallade herrmagasinen är. Det behövs ingen feminist för att konstatera att kvällstidningar objektifierar kvinnor.

Av egen erfarenhet vet jag att kvällstidningarna har varit en extremt misogyn och kvinnoförnedrande miljö.
Kombinationen grabbiga superjournalister, strikt hierarki med huvudsakligen män i toppen och en kader av kvinnliga, unga praktikanter och vikarier vars högsta dröm är en fast anställning på redaktionen, har lett till en mycket sexualiserad arbetsplats.

Jag har själv varit med om att det funnits vadslagning om vem av de grabbiga superjournalisterna som ska lyckas lägra flest av årets sommarvikarier.

Under en period var det till och med så illa att det nästan var omöjligt för kvinnor att ha en kvällstidningskarriär utan att ha en pojkvän på tidningen.

Situationen förändras nu mer till det bättre, men det kommer att ta tid innan fenomenet är helt borta, om det någonsin händer.

Policy mot sextrakasserier är bra, men det kräver att den utsatta faktiskt fattar att det är fråga om trakasserier. Det kan vara jävligt svårt när alla andra utsatta rycker på axlarna och säger "det är väl inte så farligt". Och grabbarna fattar ingenting… de har själva skolats in i den trygga lunken att "stämningen är rå men hjärtlig och om man inte palla ska man inte vara här".

Och detta sagt så älskar jag kvällstidningar; den kaxiga attityden och stämningen när det händer något stort på kvällen. Adrenalinruschen när man känner att man har något som kommer att platsa på första nyhetsuppslaget, eller löpet, ettan, mitten.

Men man ska inte blunda för att det länge har funnits problem på just kvällstidningsredaktionerna. Viktigt att komma ihåg är dock att det är ett problem som finns på många arbetsplatser, inte bara journalistiska, och att det inte är ett generellt problem för vare sig journalister eller redaktioner.

Både du och jag vet väl vad Gerdin gjorde

I övrigt så är det bara att läsa några gamla historier från #prataomdet-kampanjen. Den svämmade över av berättelser från snart medelålders mediakvinnor som mindes hur de haft sex med chefen/manlig kollega i ledande ställning, för 10-15 år sedan.

Multikultivurmande som bor och arbetar rasrent.

"Feminister" som pratar sig varma för jämställdhet samt sysslar med sexuella övergrepp och antastning.

Är det nån som är förvånad?

Det är ju bara vad man kan förvänta sig av dylika psykopater... Göran Lindberg och Johan af Donner typer.

Kan du utveckla lite för oss som inte vet vad Gerdin gjorde?

Men är det inte ganska symptomatiskt? Kvällstidningarna måste vara dubbelmoralens högborg. Eller är kvällstidningsmiljön bara full av psykopater?

Jag får inte ihop det där. Båda sakerna torde inte ske samtidigt!

Jodå… vadslagningsobjekt som vikarie — karriär som fastanställd…

Om jag förstår saken rätt har exempelvis Anders Gerdin begått sexövergrepp på Aftonbladet.

Och det verkar ha varit legio bland kända skjutjärnsjournalister att utnyttja sin position för att spänna på småbrudar.

Det borde ju ligga i mediakonkurrenternas intresse att hänga ut en person som Gerdin.

Varför har inte det skett tror du? Det känns ju som hela branschen är pervers och rutten.


Jag vill inte höra något jävla relativiserande här i tråden av typen "jo men sexövergrepp finner man på många ställen i samhället". Kvällspressen driver konstant olika kampanjer kring sexövergrepp och det borde definitivt finnas ett stort nyhetsintresse kring rikskända journalisters förehavanden som det inte finns kring anonyma individer på andra företag.

Jag är också förvånad över hur snabb du är att släta över vidrigheter i din egen bransch. Borde ni inte föregå med gott exempel?

För att den uthängde eller nån bekant till denne, ska hänga ut uthängarna nästa gång eller? Jag tror inte det. Istället hjälps man ju åt att tysta ner saker som man inte vill ska komma fram naturligtvis.

Det är inte så att dessa personer är ute efter sanningen som ett självändamål utan de vill i huvudsak sälja en bra story. Sanningar som inte passar en själv eller som kan slå tillbaka på en själv, via omvägar sopar man under mattan så gott det går.

Branschen blir som de som jobbar i branschen. Att branschen är "pervers och rutten" är därför förmodligen nära sanningen.