2012-10-22, 11:50
#1
Trots att det är en stor del av fotbollen så har jag inte hittat någon bra tråd i ämnet. Kort och gott skulle man kunna säga att det rör sig om en hel vetenskap. Därför existerar det i princip lika många filosofier som det finns fotbollsklubbar, således borde det finnas ett underlag till diskussion. Jag tänkte sammanfatta det generella tillvägagångssättet i några punkter som innehåller exempel från kända klubbar.
När?
Det här är väl den enklaste punkten att reda ut. Den mesta av spelarscoutingen görs när det finns ett behov av en viss spelartyp. I skolboksfallet sker själva grundarbetet en längre period innan förhandlingarna ska ske. Mer om antalet matcher eller tillfällen som krävs under Hur?. Sedan har vi slumpmomentet som är rätt vanligt, där scouterna egentligen följer en spelare, samtidigt som en annan briljerar och skapar ett större intresse. Därför kan man ta det med en nypa salt när media skriver att scouter från den och den klubben är där för att kolla på en viss spelare.
När det kommer till ålder så är det egentligen ett kapitel för sig. Traditionellt har det krävts att spelaren är i övre tonåren (15-16-17 år) för att göra en bra bedömning. I det globala kommunikationssamhället har dock den åldern sänkts, då det är lättare att resa runt men även lägga ut videos på sina barn. Ett klassiskt exempel som "upptäcktes" tidigt är dock Totti som Stefano Caira plockade till en fotbollsskola redan vid 5-6 års ålder, där han fick spela med nioåringar. Senare skrev han på för Roma in bianco (han valde 12.5 miljarder lire i lön) tidigt och resten är historia.
Var?
Numera finns det egentligen inga gränser, särskilt inte för dom kapitalstarka klubbarna men även dom mindre har det lättare i och med utvecklandet av programvaror. Idag existerar det en uppsjö av databaser med helt sanslöst detaljerad och träffsäker data som i ett exempelfall sammanställs av ett 30-tal observatörer i lite drygt 130 länder. Där kan man ta del av all spelardata ner på reservnivå och det presenteras även makrotrender på en högre nivå. Det vill säga, från land A och B sker det mycket import samtidigt som det är något lägre med land C. Du kan i princip få en kurva på vad fan som helst.
Det här leder oss in på nästa punkt. Kategoriseringen av olika länder och marknader, Udinese är en av många klubbar som sysslar med det. När du koordinerar dina scoutuppdrag så väger du in en hel uppsjö av karaktärsdrag (prisnivå, kvalitet, konkurrens, tidigare track record etc.) som kännetecknar marknaden. Brasilien är exempelvis en A-marknad då i princip alla klubbar har ett öga på den. Udinese var tidiga i Colombia som dom B/C-klassade och nu har många andra fått upp ögonen. Det är klassiskt, när klubbar med god scoutingrenommé (Udinese, Porto, Arsenal med flera) entrar en marknad så följer gamarna.
Gällande Sydamerika så kan jag väl säga som så att mycket pekar på att Ecuador blir det nya Colombia, inte fullt ut då dom har en mycket bättre teknisk skolning i sistnämnda land men ni fattar poängen. Och Peru det nya Chile inom några år, där hittar man många små, tekniska och kvicka spelare. Vilket vissa bra klubbar fattat och satt under luppen dom senaste två säsongerna.
Nu snackar vi inte att utvecklingen sker redan till nästa säsong men över en period om tre-fyra år beroende på om någon inhemsk spelare breakar etc.
Helt plötsligt så rann all min tid iväg och eftersom jag inte vill hafsa mig genom den viktigaste punkten - Hur? - så skjuter jag upp den posten lite. Jag tror den kommer innehålla en kort tillbakablick (Liverpool) och ställa det i relation till klubbar som är framgångsrika idag (Porto och Arsenal) men använder helt olika perspektiv. Till dess kan jag väl slänga ut några frågor.
Hur ser ni generellt på dagens talangscouter? Var går gränsen? Och hur ser ni på era egna klubbar? Tycker ni ens det är viktigt att er klubb hittar spelare innan andra klubbar, eller är ni nöjda med höga prislappar så länge spelarna presterar? Sist men inte minst, på vilka grunder bedömer ni en spelare när ni säger att han är dålig, medioker eller fullkomligt briljant?
När?
Det här är väl den enklaste punkten att reda ut. Den mesta av spelarscoutingen görs när det finns ett behov av en viss spelartyp. I skolboksfallet sker själva grundarbetet en längre period innan förhandlingarna ska ske. Mer om antalet matcher eller tillfällen som krävs under Hur?. Sedan har vi slumpmomentet som är rätt vanligt, där scouterna egentligen följer en spelare, samtidigt som en annan briljerar och skapar ett större intresse. Därför kan man ta det med en nypa salt när media skriver att scouter från den och den klubben är där för att kolla på en viss spelare.
När det kommer till ålder så är det egentligen ett kapitel för sig. Traditionellt har det krävts att spelaren är i övre tonåren (15-16-17 år) för att göra en bra bedömning. I det globala kommunikationssamhället har dock den åldern sänkts, då det är lättare att resa runt men även lägga ut videos på sina barn. Ett klassiskt exempel som "upptäcktes" tidigt är dock Totti som Stefano Caira plockade till en fotbollsskola redan vid 5-6 års ålder, där han fick spela med nioåringar. Senare skrev han på för Roma in bianco (han valde 12.5 miljarder lire i lön) tidigt och resten är historia.
Var?
Numera finns det egentligen inga gränser, särskilt inte för dom kapitalstarka klubbarna men även dom mindre har det lättare i och med utvecklandet av programvaror. Idag existerar det en uppsjö av databaser med helt sanslöst detaljerad och träffsäker data som i ett exempelfall sammanställs av ett 30-tal observatörer i lite drygt 130 länder. Där kan man ta del av all spelardata ner på reservnivå och det presenteras även makrotrender på en högre nivå. Det vill säga, från land A och B sker det mycket import samtidigt som det är något lägre med land C. Du kan i princip få en kurva på vad fan som helst.
Det här leder oss in på nästa punkt. Kategoriseringen av olika länder och marknader, Udinese är en av många klubbar som sysslar med det. När du koordinerar dina scoutuppdrag så väger du in en hel uppsjö av karaktärsdrag (prisnivå, kvalitet, konkurrens, tidigare track record etc.) som kännetecknar marknaden. Brasilien är exempelvis en A-marknad då i princip alla klubbar har ett öga på den. Udinese var tidiga i Colombia som dom B/C-klassade och nu har många andra fått upp ögonen. Det är klassiskt, när klubbar med god scoutingrenommé (Udinese, Porto, Arsenal med flera) entrar en marknad så följer gamarna.
Gällande Sydamerika så kan jag väl säga som så att mycket pekar på att Ecuador blir det nya Colombia, inte fullt ut då dom har en mycket bättre teknisk skolning i sistnämnda land men ni fattar poängen. Och Peru det nya Chile inom några år, där hittar man många små, tekniska och kvicka spelare. Vilket vissa bra klubbar fattat och satt under luppen dom senaste två säsongerna.
Nu snackar vi inte att utvecklingen sker redan till nästa säsong men över en period om tre-fyra år beroende på om någon inhemsk spelare breakar etc.
Helt plötsligt så rann all min tid iväg och eftersom jag inte vill hafsa mig genom den viktigaste punkten - Hur? - så skjuter jag upp den posten lite. Jag tror den kommer innehålla en kort tillbakablick (Liverpool) och ställa det i relation till klubbar som är framgångsrika idag (Porto och Arsenal) men använder helt olika perspektiv. Till dess kan jag väl slänga ut några frågor.
Hur ser ni generellt på dagens talangscouter? Var går gränsen? Och hur ser ni på era egna klubbar? Tycker ni ens det är viktigt att er klubb hittar spelare innan andra klubbar, eller är ni nöjda med höga prislappar så länge spelarna presterar? Sist men inte minst, på vilka grunder bedömer ni en spelare när ni säger att han är dålig, medioker eller fullkomligt briljant?
__________________
Senast redigerad av 4522 2012-10-22 kl. 12:02.
Senast redigerad av 4522 2012-10-22 kl. 12:02.