Upp till män att ta tag i mansproblem?

Jag har funderat över varför feminister, så fort det påpekas att även män diskrimineras, säger att det inte är deras problem och att män får lösa sina egna problem själva.

Är det bara jag som ser det ironiska i detta? Varför skulle män engagera sig i kvinnofrågor i så fall, som feministerna pratar om att det är så viktigt? Och hur kan de kräva att män ska släppa fram kvinnor i yrkeslivet, det är ju inte männens problem? Eller?

Snälla kan någon feminist förklara hur de tänker? Hade varit väldigt uppskattat för jag kan inte förstå resonemanget.

Bonusfråga:
Kan jämställdhet i ett samhälle uppnås om inte både kvinnor och män har samma mål med jämställdhet?

Jag är inte feminist men jag vet ändå hur de tänker.
Deras grundprincip är "Allt som gynnar kvinnor är bra, allt som missgynnar kvinnor är dåligt". Vilket innebär att inkvotering av kvinnor är bra, inkvotering av män är dåligt. Att lösa kvinnors problem är bra, att lösa mäns problem är meningslöst. De kan kräva att män ska släppa fram kvinnor eftersom det är helt överensstämmande med grundprincipen.

Tydligare än så kan man väl knappast vara?? Hur kan du inte förstå något så enkelt?

https://www.flashback.org/t1919074

Enligt denna tråd så är det så, ja. Det är konstigt, när feminister säger att de vill ha ett jämställt samhälle. Men ett samhälle där kvinnor och män har samma fördelar, men inte samma nackdelar, är väl ändå inte jämställt? Eller?

Nu så är det väl, till skillnad från vad diverse antifeminister på Flashback kommer att säga dig, väldigt få seriösa feminister som menar att feminismen inte alls ska beröra mansfrågor. Bland de som existerar skulle jag tro att det rör sig om en tro att den feministiska rörelsen om den lade för stort fokus på mansfrågor skulle förglömma sitt ursprungliga syfte, dvs kvinnans likställande med mannen på de områden där kvinnor i dagsläget är underställda männen. Alltså att just feminister inte bör avsätta tid till mansfrågor då det skulle innebära att de blir distraherade från sitt egentliga syfte.

Om män och kvinnor har inkompatibla visioner om vad fullständig jämställdhet innebär, kommer vi naturligtvis aldrig att enas om när samhället är jämställt.

Se mitt inlägg ovan. Huvudprincipen är "Allt som gynnar kvinnor är bra, allt som missgynnar kvinnor är dåligt". Att prata om jämställdhet är bra, inte därför att man gillar jämställdhet utan därför att man kan gynna kvinnor genom att göra det. Svårare än så är det inte!

Ja, det stämmer som du säger. Fruktansvärt att de kommer undan med det egentligen.
micro113, Flashbacks absolut mest ivriga debattör på den feministiska sidan (som dock själv inte kallar sig feminist), säger att det helt är i sin ordning att som feminist inte kämpa för mäns rättigheter.

https://www.flashback.org/sp38385512

Vad vill du konstatera? Du vet lika väl som jag att Micro113 är ett tjockskalligt fån som besitter dismala kunskaper om så gott som alla ämnen hon väljer att uttala sig om. Att i ett sådant läge referera till henne enbart för att hon råkat göra ett uttalande som backar upp din världsbild bevisar absolut ingenting och får dig att framstå som intellektuellt ohederlig.

Detta sagt så vore det kanske inte helt ointressant om Micro kunde utveckla sina tankar lite i den här tråden.

Ursäkta men feminismen har inte berört mansfrågor de facto. Vad som nu menas med "seriösa feminister". Spelar roll, feminister bryr sig inte ett skit om mansfrågor, tvärtom antingen förnekar de helt eller så försöker rättfärdiga mansdiskrimineringen inom alla områden tom lagstiftningen(!) som de ofta själva har sett till.

Med det sagt så kan det väl knappast finnas något intresse för att jag utvecklar mina tankegångar här i tråden faktiskt.

Man börjar inte med att diskvalificera någon och försöka slänga den av banan för att sedan låtsas att man är intresserad av höra vad den andra egentligen har att säga om man vill uppfattas som seriös i sitt intresse.

Men det kanske DU är för tjockskallig för att förstå.

Dock - om du vill försöka hävda att feminism handlar om, eller kan omfatta, mansfrågor då är du inte intellektuellt ohederlig, utan bara genuint korkad och möjligen ett stänk naiv.

Det är inte så mycket för min skull som för TS. Då du tillhör en, av vad jag har uppfattat, minoritetsgrupp som menar att feminismen inte bör ägna sig åt mansfrågor så är det just dina åsikter som egentligen efterfrågas, inte de teorier som jag eller andra tidigare skribenter har. Det sista stycket var snarare ett sätt att konstatera att även om jag inte på något sätt godkänner dig som en representant för feminismen och inte har mycket till övers för dina åsikter, så vill jag inte avskräcka dig från att skriva här. Vilket tyvärr tycks vara vad jag har lyckats åstadkomma.

I DN for nagra dagar sen stod det om den moderna feminismens problem. Summan av kardemumman ar att de gatt fran 60-70 talens jamstalldhetskamp till att bli grininga snorungar som med rent fula medel forsoker armbaga sig fram till egen vinning. Egen i betydelsen de sjalva personligen, inte alls jamstalldhetens, eller ens alla kvinnors pa mannens bekostnad. De skriker och brakar bara for sakens skull, inte ett uns battre an uppmarksamhetssokande fjortisar. Se bara haxan Schymans forslag gallande opinionsundersokningar i artikeln

Inom vilka feministiska teorier så framhåller man mannens perspektiv eller anser det viktigt att lyfta mäns problematik?

Vilken majoritet talar du om?

Jag menar att man måste skilja på när en människa talar ur ett feministiskt perspektiv och ur ett annat. Att någon är feminist hindrar inte att personen ser annan problematik - men att lyfta mansfrågor ingår inte i det feministiska perspektivet.

Att alla parter däremot måste göra eftergifter för att uppnå vinster i långa loppet, det är en annan sak - men det är skilt från uppdraget att driva frågorna.

Edit:
Jag definierar mig inte som feminist, och struntar faktiskt blankt i vad feministiska organisationer vill ägna sig åt - men börjar de driva mansfrågor så förlorar de givetvis sin trovärdighet som feministiska organisationer.