Psykisk ohälsa och feminism

Likt mig har många blivit så orättvist behandlade och diskriminerade på grund av sitt kön att man väljer att aktivt visa sitt missnöje på ett eller annat sätt. I min värld innebär sådana här erfarenheter att man ofta utvecklar empati för andra i samma situation och tillsammans försöker uppnå förändringar. Detta är tydligt hos exempelvis jämställdisterna som visar den grundläggande empatin som validerar jämställdhet genom att inkludera samtliga kön och etniciteter i sitt arbete.

Feministerna tycks dock sakna denna grundläggande empati som blir ett stort problem när de får makt över samtliga resurser från staten, som ska gå till att främja jämställdhet och istället används till feminism. Ofta är det pojkar, män och kvinnliga invandrare som har det allra, allra värst som råkar mest illa ut på grund feministernas ensidiga och diskriminerande handhavande över resurserna. Hade exempelvis jämställdister fått de hundratals miljoner vi betalar för att främja jämställdheten så skulle feminismens diskriminerande politik troligen inte skörda så många liv.

Jag har märkt av hos de feminister jag har stött på att denna brist på empati, logik och medmänsklighet, ofta leder misstankarna till psykisk ohälsa. I min bekantskapskrets bekräftas detta också då feminister, eller som ofta uttalar sig feministiskt, har en diagnos.

Vad är era erfarenheter när det gäller psykisk ohälsa och feminism?

Feminister har tolkat världen helt fel från början, (Könsmaktsordningen, patriarkat) och agerar därefter.

Alla grupper blir mer eller mindre diskriminerade, men feministerna vill lägga allt krut på kvinnor och om några resurser blir över så kanske män också kan hjälpas. Fast de tror ju män glider fram på en räkmacka så de behöver inga resurser. Allt ska de förtryckta kvinnorna ha.

Jämställdisterna vill hjälpa alla, feministerna slåss med tänder och klor för att jämställdister inte ska få något inflytande. Varför?

Nej, feminister är faktiskt inte intresserade av mäns, utan av kvinnans ställning i samhället.

Skall det verkligen vara så svårt att få in det?

feminister är ungefär som små ettriga hundar som skäller så jävla mycket och ska bita en med deras små rått-tänder, de har ett temperament som bara kan uppstå hos kvinnor eftersom de är fysiskt harmlösa - annars hade den stamtavlan blivit beskuren dit det var påväg innan det nådde dit det har nått med de feminister idag.

"psykisk ohälsa" verkar i många fall handla om att man misslyckats att ge dem ett vettigt intryck av vilka de är i världen och vad de kan förvänta sig av den under barndomen - det passar in som handen i handsken på feminster och andra radikala pajasar - så du har nog rätt där.

Det är underligt, eftersom de säger att de vill ha jämställdhet.

Det har många inklusive undertecknad fattat för länge sen. Det är därför det är så idiotiskt att feminism beblandas med jämställdhet.

Skönt att du inte förnekar dig Micro.

Feministerna kollar på några promille män som har det bra i toppen och kommer fram till att resten av de ca 99% män inte behöver ingå i "jämställdhet". Det är viktigare att hjälpa en kvinna som redan är stenrik att få företräde till en styrelsepost än att hjälpa pojkar på glid i plugget eller en hemlös man.

Det är jämställdhet det, och så undrar feminister varför de får mothugg

Inte ett dugg underligt. De lyfter de frågor som rör kvinnorna, någon annan får ta tillvara männens rättigheter.

Precis som hundägare många gånger är för djurens rätt men koncentrerar sig på de frågor som specifikt rör hundar -- deras intresseområde, någon annan får hantera minkar och hästar...

Förstår du...

Nej, feminister ställer kvinna mot man på varje enskild nivå.

Ni som inte förstår det tittar gärna mot toppen och känner er orättvist behandlade -- lite glömska om att ni just låst in frun i garderoben där hemma... Men det är frun ni skall viktas emot.

Varför säger de då att de kämpar för jämställdhet? Det är inte alltid bäst att vara man i alla situationer.

Nej, då får ni väl skapa organisationer som tar tillvara era rättigheter eller vända er till DO som hanterar alla form av diskriminering.

Du går banne mig inte till fotbollsklubben och kräver att de skall lära dig åka skridskor.

Feminismen tar tillvara kvinnans rättigheter, är till för att lyfta frågor där kvinnor får stå tillbaka - inte att leka mamma åt alla andra grupper i samhället.

Edit:
Är det en fråga där kvinna är förfördelad och de uppnår rättvisa på området så har de uppnått just jämlikhet/jämställdhet på det området.

Nej feminister är blinda inför mäns problem, de behöver utbildas i mäns situationer och bli medvetna om att myntet har två sidor.

Visst är det så. Den totala frånvaron av empati och förmåga till inlevelse i andra människors situation är samhällsdestruktiv. Jag ser gärna fler inlägg på den biten då jag själv inte kan förklara hur de kan vara så självuppslukade och berusade på iden om dem själva som högsta prioritet i samhällets alla verksamheter.

Psykisk ohälsa ja. På individnivå och inte minst kollektiv psykisk ohälsa där de trissar varandra bortom verklighetens proportioner.

Kvinnans biohistoriska roll har bla varit att larma och varna flocken från yttre faror. Nu i brist på yttre faror vänder sig funktionen mot första närmsta mål, mannen. Som reumatism där immunförsvaret attackerar den egna kroppen. Frågan är om den kvinnliga hjärnans kollektiva psyke klarar av nutidens informationssamhälle. Deras hjärna tar medias brottsrapportering från haparanda till usa och slår ihop till ett krisläge. Förglömt att folkmängden i sverige fördubblats på bara 100 år och medias nyhetsrapportering på brott gått upp flera hundra 100% på bara några få år.

För bara några hundra år sedan var det hemskaste en kvinnohjärna fick höra på ett år kanske ett mord och resten fylldes ut med tomtar och troll. Nu bombas kvinnohjärnan dagligen om brott och hemskheter från alla världens hörn. Ett riktigt hemskt brott repeteras dessutom flera ggr och dagar av media tills varje nyhetsöre är urvridet. Detta gör att feministhjärnan upplever ett krisläge som inte är verklighetsproportioneligt och de ställer krav på åtgärder som inte är verklighetsproportioneliga