Förberedelse till undersökning av begreppet "sinnessjuk"

Är det någon som har en tillräckligt djup förståelse för vad det innebär att befinna sig i dubbla referenssystem, för att kunna uttrycka det i ord?

Själv kan jag inte.

Om någon till exempel använder ett ord
så kan jag antingen ignorera ordets obegriplighet, och ägna mig åt att begripa det,
eller så kan jag ignorera ordets begriplighet, och ägna mig åt att inte begripa det

är det närmaste jag kan komma, för tillfället.

Jag tror att frågan är mycket viktig då det gäller frågan om argumentation, och huruvida det är någon mening med att två personer, som inte redan är överens, försöker komma överens om någonting genom att framföra argument baserade på ord (utan att något tvångsmedel opererar i bakgrunden).

Om jag klart kunde förstå hur idiotiskt det är att argumentera, så skulle jag kanske sluta göra det?

Tillägg :
Vad menar jag med "att befinna sig i dubbla referenssystem"?
Något i stil med att om jag säger A så får jag veta att jag skulle sagt B, och om jag säger B så får jag veta att jag skulle sagt A

eller
frågan om huruvida stearinljus brinner upp, eller om dom brinner ner?
(Jag antar att den frågan kan bara lösas genom krig?)

Nej. Jag tror inte att jag skulle sluta bara för att det är idiotiskt.
Men plågsamt. Om jag klart kunde inse hur plågsamt det är, så skulle jag kanske sluta?

Dubbla referenssystem
kan möjligen ha någonting att göra med att

1. Det finns två olika sätt att förhålla sig till ord
2. Det slarvas med bruket av citationstecken
(Inte minst då det talade ordet används blir detta problem akut (Och skrivet ordande tycks ha en tendens att sträva efter att efterlikna talat ordande))

Citationstecken, korrekt använt, skulle kunna avhjälpa problemet,
men jag tvivlar på att "korrekt användande av citationstecken" är förverkligbart
varför troligen endast ett delvis avhjälpande av problemet kan uppnås.

Vi ska nu göra ett besök i Citationsteckenslarvistan.

- Säg något om Freud!

1. - Freud grundade psykoanalysen
2. - Freud består av fem bokstäver

Man skulle kunna säga att 1 och 2 talar om två olika Freud.
Jag misstänker att det skulle vara svårt att hävda att 1 och 2 talar om samma Freud.

När människor ordar
har det inte fastställts om det ordas enligt 1 eller 2,
det kanske inte ens kan fastställas.
När människor ordar, hoppas det hit och dit mellan 1 och 2
på ett sätt som jag uppfattar som oförutsägbart,
kanske rentav planlöst.
Säkerligen till största delen omedvetet, eller i alla fall oavsiktligt.

När människor ordar, är det fullt möjligt
att hoppandet mellan 1 och 2
inte är inom någon av dom ordandes kontroll.

Har noga läst igenom dina två inlägg och tänkt en del kring det hela.

Du har ju byggt upp någon slags tes som du väldigt bildligt beskriver i inlägg nummer två angående hur man uttrycker sig kring begreppet Freud utifrån två helt olika synsätt.

Jag har en annan väldigt bildlig variant av ditt problem.

"Jag hoppade över ån".

Vad innebär den meningen för dig?

Om vi ska skapa bilder av ovanstående text, och samtidigt inkorporera texten i bilden så kan vi föreställa oss att jag springer som en vettvilling genom ett landskap av skrifter och hoppar så fort jag ser ett "å" i texten.

Eller, så hoppade jag helt enkelt över den fåra i jorden som är fylld med vatten (så länge ån inte är för bred det vill säga).

Eller, eftersom vi inte har tillgång till en kontext, så skulle vi kunna säga att jag hoppade över ån i min utläggning kring landskapen runt mitt hus, för jag vill hellre tala om något annat.

Att ständigt använda citationstecken för att avhjälpa problemet tror jag inte håller, då jag spontant känner att det inte går att applicera till vad som helst på ett rättvist sätt.

Om vi skulle orda om nyss nämnda "ån" i detta läge så kan vi för att avhjälpa problemet fastställa ,innan varje gång man påbörjar ett skriftligt eller verbalt uttalande, helt enkelt förtälja sin samtalspartner om vilken av varianterna som avses. Men att komma ihåg det och att kontinuerligt uttrycka det blir nog svårt. Åtminstone i ett verbalt sammanhang.

I frågan kring stearinljuset så tänker jag såhär. Eftersom det inte tycks finnas något klart bevis på vad som är upp och vad som är ner i Universum, så kan vi anta att båda stämmer. I övrigt så talar man ju om att ett papper (etc.) brinner "upp" när något helt enkelt långsamt förkolnar och blir till mindre beståndsdelar. Att stearinljuset istället skulle brinna ner kommer nog av tanken att ljuset var längre, men sen blev kortare och kortare i takt med tidens gång. (En person som är längre än en annan ser neråt för att se personen).

Det var nog allt tills vidare. Tack för fin läsning.

Skriver, du har rätt att sådant undviker vissa missförstånd. Men jag tror att TS undrar hur man kan framföra icke-cirkulära argument. Om jag anser att det mentala har något relation till eller rentav består av själssubstans, men någon annan anser att det är neurologiska tillstånd (som uppfyller vissa ekstra krav), då kan jag säga: nä, i så fall finns inte det mentala. Hur kan man diskutera begrepp. Hur kan man vara oeniga om, vilka egenskaper en egenskap har? Det är faktiskt riktiga problem. Men inte såna som förhindrar filosofisk diskussion. Man måste helt enkelt ge "förankringsprinciper", som fastställer ämnet, t.ex. genom analytiska värktyg från språkfilosofin. Inom färgteori förankrar man debatten genom vissa grep som lånar från Kripkes Rigid Designator teori. Det är mera komplicerat än så. Fast det spenderas under alla omständigheter tid på såna frågor. Och det handlar alltså inte bara om triviala slarv med citationstecken - även fast sådant slarv ledar till tvetydighet.

Så du undrar egentligen om det finns folk som är intelligenta nog att förstå alla betydelser av en referens? Det är klart att det finns.

Tack för dina vänliga ord. Det är en kärleksförklaring. Vet du, vi blev båda medlemmar Nov 2009.

Jas, du hoppar över n? Ngt sdant skulle jag nog inte kunna göra.
Men, skämt sido, när jag läste "Jag hoppade över n" s tänkte jag p vattendraget.

Det pminner mig om en annan problemställning :
Antag att en av tangenterna p ditt tangentbord inte fungerar.
Skriv ett mail till Alan och tala om vilken det är (som inte fungerar)!
Det mste i s fall göras indirekt. Du mste kunna tänka ut ngon sorts kunskap som du känner dig övertygad om att Alan har, med hjälp av vilken du kan ange vad du menar.
Ett sätt är att f Alan att först vad det är som inte är där.

En av mina tangentbordstangenter har slutat fungera.
abcdefghijklmnopqrstuvwxyzäö
Jag antar att du ser vilken!

För att kommunikationen ska lyckas är det nödvändigt att Alan har en kunskap om alfabetet som fullständigt överensstämmer med din kunskap om alfabetet.

En annan mycket viktig faktor är att den bokstav som slutat fungera inte har en alltför vital betydelse i språket (förekommer alltför ofta), så att det blir möjligt för dig att i oskadad text utforma instruktioner som medföljer det reducerade alfabetet, och ger anvisningar om hur det ska tolkas.

Fyr v mn tngtbordstngntr hr slutt fungr.
bcdfghjklmnopqrstuvwxyzäö
Jg ntr tt du sr vilk!

Det är fortfarande möjligt att begripa, men vi närmar oss katastrofen.
(Det är intressant att notera, att ju större skada som finns på kommunikationsapparaturen, desto högre intelligens krävs det hos dom kommunicerande för att kommunikationen ska kunna fortgå.
Det vill säga : För att sändaren ska kunna konstruera ett rekonstruerbart meddelande, och för att mottagaren ska klara av att rekonstruera det (Räkna ut hur sändaren har tänkt).)

(Jag har tydligen slutat att hoppa över ån. Det skedde av bara farten. Jag fick annat att tänka på än att simulera funktionshandikapp.)

Din första mening antyder möjligheten att du blandat ihop användarnamn. Men stunt i det.

Hur man kan framföra icke-cirkulära argument?
Jag är inte säker på om det är det jag undrar, men det låter onekligen som en intressant undran, det också.

Nej, jag tror mer att jag försöker få tag i någon trådända kring frågan : Vad händer i psyket på en människa som försöker agera rationellt i ett icke-rationellt system (kontext, sammanhang...)?

Frågeställningarna har onekligen beröringspunkter, inte sant?
I båda fallen handlar det om att hitta en väg ut ur någonting fördärvsbringande?

Eller, bättre uttryckt : Hur agerar man rationellt i ett icke-rationellt system?
Eller, bättre uttryckt : Hur agerar man rationellt i ett pseudo-rationellt system? (Ja, det var mycket bättre. Nu börjar det likna något.)

Bättre och bättre : Hur agerar man (bör man agera) i ett pseudo-rationellt system?
Eller : Finns det något sätt att nå fram till uttryckandet av meningsfulla utsagor, i ett system, sådant, att man dessutom måste övervinna systemet samtidigt?

Eller (ännu bättre!) : Kan man uttrycka en meningsfull utsaga i ett system, om systemet kollapsar på kuppen?
Det vill säga : Kan man förstöra ett system inifrån genom att uttrycka den utsaga, vars undertryckande systemet är skapat för att upprätthålla?

Antagligen. Och sen tillkommer naturligtvis den intressanta aspekten om moral.


"Förankringsprinciper" låter intressant. Går det att ge en hyggligt kortfattad introduktion till företeelsen i fråga?

Du talar med en som inte är intelligent nog att förstå vad "intelligent nog att förstå alla betydelser av en referens" betyder.
Jag har förståelse för om du inte orkar försöka förklara, men annars får du gärna göra det.

"Det är klart att det finns."
Du klargör alltså att det står klart för dig att det finns (folk som är intelligenta nog att förstå alla betydelser av en referens)?
Dock får det inte mig att sluta undra.

Det finns inget att förklara. Du är lite galen helt enkelt.


Det är inte speciellt svårt att lära sig alfabetet, speciellt inte att lära sig bokstäver när man har sitt tangentbord framför sig.

Säg det till dom nyanlända.

Hur skall jag säga det om de inte förstår alfabetet?

Använda dig av en tolk kanske? För även om de inte kan alfabetet så kan de nog prata. Eller? Jag är osäker.