Tråd för alla författaraspiranter

Kan vi få en sådan, nålad? Tack.

Det börjar svämma över med frågor om hur man blir bästa författaren någonsin.........

Jag har också tänkt på det ett antal gånger, att det vore välkommet med en tråd för alla med författarambitioner.

En tråd för generella frågor, tips, inspiration, pepp och ångest. Dock inte en samlingstråd där alla frågeställningar kring författarskap klumpas ihop. Ibland är specifika trådar klart att föredra. Men en allmän tråd för alla aspirerande författare att samlas och umgås i, det vore verkligen fint!

Ja, det vore bra med en nålad tråd där man kan få instruktioner över hur man får en bok publicerad!

Jag tror det är ganska enkelt. Man skriver en roman, novellsamling, essäsamling, diktsamling, dagboksanteckningar, faktabok, barnbok, etc, som är tillräckligt bra.

Allt det där med publiceringen tänker ju förlaget på. Och de är intresserade av publicera det som är tillräckligt bra, helst spektakulärt, nog för att publiceras.

Så enkelt är det inte, då hade man enbart kunna köpa bra böcker och så är det verkligen inte idag. Att skriva bra är en väldigt liten del av det hela. Till största del handlar det om vem du är och vilka du känner, det avgör om de ens kommer läsa det du har skrivit.
Sen handlar det om vad du skriver om, det existerar ingen direkt mångfald på marknaden så man måste anpassa sig till det som förlagen vill ha. Helst ska det vara direkt riktat till någon värdelös grupp, t ex innerstadsfeminister eller korkade medelsvenssons.
Om man tror att man endast behöver skriva bra så kommer man bli besviken.

Någon som kommit en lång bit på vägen som kan komma med lite tips, inspiration och pepp?

Kanske behöver vi en tråd som bidrar med tips och trix, hjälpmedel etc. hur man skriver bra text inom olika genrer istället för att fastna i drömmar och aspirationer.

Om man vill bli läst som författare av faktaböcker finns några tips. Det ena är att skriva artiklar till tidskrifter för att bygga upp en auktoritet. Det andra och viktigaste är att skriva om sånt som man har fördjupade kunskaper i och unikt intresse av.

Det undrar jag. Tycker att det vimlar av slätstrukna böcker i boklådorna.

Ett litet tips från mig till alla författaraspiranter: När motivationen dalar och det går trögt att skriva, brukar jag plocka upp en bok av någon riktigt duktig författare. Det brukar räcka med att läsa några sidor för att inspirationen ska flöda igen.

Ja det finns dålig litteratur publicerad. Men vad nytta gör det för den som har aspirationer att acceptera att man skriver på en sådan nivå? Skriver man tillräckligt bra kan förlagen och läsarna inte ignorera en. Det jag värjer mig emot är hustlermentaliteten, där man ska fuska på kvaliteten och fokusera sitt tänkande på alla som lyckades med olika knep när de inte var bra. Så vad nytta gör det? Inte för författaren, och inte för läsarna eller kulturen eller.

Det där håller jag absolut med om. Att allt bara skulle handla om "tur", som vissa skriver, tror jag inte ett ögonblick på. (Nu räknar jag inte med kändisar som får skönlitterära verk publicerade.)

Det här bäddar för ännu ett tips: Ett sätt att höja nivån på sitt eget skrivande är att läsa böcker av riktigt, riktigt duktiga författare. Exempelvis kan man botanisera bland nobelpristagarna.

För att få igång diskussionen lite grann: "passion/lust" (a.k.a. "fan-vad-jag-vill-srkiva-min-roman/novell/dikt/whatever-just-nu-för-den-är-så-djävla-bra stunder i era liv, ni vet vad jag menar) vs "schema"; eller "hobbyskrivande" vs "heltidsskrivande".

Jag har alltid tyckt om att skriva, allt från noveller och diktsamlingar till skoluppsatser i engelska och svenska. Det finns en ide som jag har känt passion för under snart sex år, en sådan ide man bara vet att man måste få ner på papper (eller datorskärm) innan man lämnar denna värld. Den passion har nu kulminerat i att jag tagit uppehåll från mina universitetsstudier (halvvägs in på en kandidatutbildning inom programmering & IT) och gjort upp en realistisk plan på att skriva färdigt min berättelse på ca 4-6 månader och förhoppningsvis få den publicerad till hösten/årsskifte. Detta innebär alltså att jag har tagit det som i många år varit hobbyskrivande till en annan nivå, nämligen åtta till fem, måndag till fredag.

Nu, tre veckor in i mitt skrivande som (tillfällig) yrke, så har jag i retrospekt börjat tänka på en sak, som har aldrig hänt mig förr. Varje gång jag tar mitt morgonkaffe, sätter mig ner framför tangentbordet, knäcker fingrarna, tänker "jaja, nu kör vi" och sätter igång med skrivandet, så kan jag inte låta bli att känna... hur ska man egentligen förklara det... att jag "grindar". Jag tycker att det är svårt att beskriva, men jag ska försöka bäst jag kan.

Det är inte så att jag nu plötsligt tycker att det är trist att skriva, tvärtom, jag ser fram emot det varje morgon när jag vaknar; det är inte heller så att jag tycker att min historia börjar kännas tråkig, eller dålig. Jag saknar varken ambition eller inspiration att skriva. Däremot saknar jag känslan "fan vad min ide är bra, måste verkligen skriva den, måste skriva NUUUUU". M.a.o. så har jag inte förlorat känslan att det är roligt att skriva, jag har förlorat känslan att jag måste skriva. Det är som sagt fortfarande riktigt kul att skriva, men nu känns det som att jag skriver för skrivandets skull och inte för att jag faktiskt vill berätta en historia.

Sen, på kvällen, när man redan skrivit på i 3-4, ibland uppemot 6-7 timmar i sträck, så känner jag lusten att skriva, fast då tänker jag "men vafan, nu orkar jag inte, har ju redan skrivit 10-20 sidor, dessutom läst igenom dessa 3-4 gånger, minst, kollar på Star Wars istället, var ett tag sen man såg det". Kombinationen av att det känns för metodiskt, samt att man efteråt inte riktigt orkar skriva, trots att man vill/känner för det, ger mig en obekväm känsla, nästan som om jag "slösar bort" min berättelse/passion.

Jag har faktiskt funderat på att testa skriva efter "hur jag känner" i någon vecka, alltså att vakna upp och bara sitta o läsa en bok/tidning, eller kolla på tv, eller surfa på internet och helt enkelt vänta in "det" och då sätta mig ner och skriva i några timmar, för det var så jag brukade skriva förr. Eftersom jag har alltid tagit mitt skrivande på allvar så lyckades jag få ut noveller på 20-30 sidor utan att det tog mig fem år (dock tog det mig givetvis längre tid än vad det gör nu) även utan ett fast schema. Frågan är dock: hade min historia varit bättre annars? Hade jag kunnat förmedla mina tankar och känslor och fått "mer ut av det" om jag bara väntat på det "magiska ögonblicket" istället för att göra mitt skrivande metodiskt? Fast då bemöter man ju problemet att man kanske inte "känner för det" i längre än ett par dagar, man kanske inte känner för det i flera veckor. Är det dock värt det för att sedan skriva i en vecka som en galning när man verkligen, verkligen tycker att man har det på g?

Teoretiskt, så ändras ju inte min historia eller vad jag vill ha med i den oavsett när jag än skriver, men gör den det praktiskt? Man vill ju inte att läsaren ska tycka det är konstigt att författarens still ändras en tredjedel in i boken, bara för att man ville prova en annan skrivarteknik. Jag är dessutom nöjd med det jag skrivit och vill inte skriva om det.

Jag har läst flera böcker om hur man skriver, men ingen av dessa verkar ta upp känslan av "grinding" och/eller obehag av att man vill skriva, men inte orkar för att man redan har skrivit (observera att jag inte menar ångest). Detta är kanske bara trams och ni som har skrivit en del och läser detta tycker säkert "... noob". Men som sagt, jag har aldrig känt så här om mitt skrivande förr, trots att jag har skrivit sedan jag minns mig själv. Jag vet inte om ni andra har upplevt något liknande, men nu får ni i alla fall läsa om hur det känns för någon som har satt stop för sin utbildning/karriär/jobb för att hålla på med skrivande "på riktigt" (iaf under kommande året).

Aja, kanske blir det en intressant diskussion ändå. Vad tycker ni? Kan man berätta samma historia lika bra även om man inte känner att "man bara måste göra det nu/snart", eller bör man vänta tills man faktiskt känner på detta vis? Hur brukar ni skriva? Har ni schema, 1-2 timmar om kvällen efter jobbet/skolan? Eller går ni vidare med era liv tills ni känner lust? Har någon här inne någonsin satt sig ner och försökt skriva på heltid (kanske när ni hade semester eller något, inte nödvändigtvis att ni skrev yrkesmässigt)? Hur upplevde ni skiftet från hobbyskrivande? Har ni ens upplevt någon skillnad? Någon som upplevt känsla av "grinding"?


Mvh
bov930527