Citat:
Ursprungligen postat av MoLoK
Här är vi överens!
Dessutom får det räcka med att hålla fram flickan framför tevekameror nu. Börjar bli lite väl...
Kolla på intervjun med fostermamman i AB-länken. Jag tolkar hennes ordval och kroppsspråk som att hon inte alls vill lämna bort fosterflickan till den biologiska mamman och att hon kommer att kämpa som fan för att det inte ska ske. Hur tolkar du det?
Jag tolkar det som att fostermamman av någon anledning vet, eller tror sig veta, att flickans liv är i fara. Om det är korrekt kan jag inte ta ställning till. Hon är en människa av hjärta och blod, och ingen robot. Det är svårt att inte fästa sig vid fosterbarn, och hålla balansen kan jag tänka mig, men hon borde kanske vara mer professionell?
Samtidigt kan det vara just professionellt att ingripa när man förstår att ett barn är på väg att skickas ut ensam i världen! Fostermamman har gjort en mycket viktig insats.
Hur som helst, finns det forskning på att barn i just denna ålder inte får slitas upp från sitt sammanhang, då det kan orsaka livslånga trauman. Därav min ståndpunkt. Flickan måste stanna tills vidare, tills situationen är löst. Återfinns mamman får det bli tal om att långsamt lära känna varandra och att franska och svenska myndigheter samarbetar under en längre tid. Mamman kan komma till Sverige och knyta an till dottern. Så gör man med barn som hämtas av adoptivföräldrar, man skickar aldrig iväg barn ensamma, aldrig! Man ser först att anknytningen fungerar. Vad är det för vansinniga personer som ägnar sig åt sådana här frågor? Ska verkligen en byråkratjurist vara den som
ensam har sista ordet? Näppeligen.