Har vi en moralisk skyldighet att hjälpa de fattiga? Hur mycket isåfall?

Att ge pengar till Unicef och liknande organisationer är ju bra tycker väl de flesta. Som fattig student tycker jag dock inte att jag kan ge pengar just nu. Ändå får jag lite dåligt samvete när jag kastar breven de skickar. Jag har råd att köpa en mobil för 2k men inte att skänka 700 kr till svältande barn? Men går man i de tankegångarna finns det väl ingen gräns för hur mycket man bör självuppoffra sig? Varför sitter jag vid datorn när jag hade kunna sälja den och ge till alla fattiga barn? Varför lever jag inte med endast ett par byxor, en t-shirt och en tröja jag tvättar varje dag? Jag hade kunna hjälpa folk som nu dör istället. Mitt eget välmående är mer värt för mig än andras liv (i praktiken).

"Men man kan ju hjälpa lite". Vad är poängen när du hade kunnat hjälpa mer, och mer, och mer? Har ni några moraliska kval inför situationen? Jag tycker ju ändå att man bör hjälpa lite, men då tar ju logiken över enligt ovan. Objektivt sett har vi ingen skyldighet naturligtvis. Men känner ni att vi/ni har det? Hur mycket bör offra av sitt eget välmående?

Ens eget välmående är alltid viktigare än andras. Så är det med alla djur, inklusive människan. Man har ingen moralisk skyldighet att alltid hjälpa andra. Skänk pengar när du kan/vill.

Läser du på lite om österrikisk ekonomi och kollar upp om fördelning av resurser verkligen skapar välstånd så inser du nog att du ställer fel fråga.
Vill du försöka bekämpa fattigdomen så gör du nog bäst i att spara dina slantar i stället. Varför inte satsa på att starta eller hjälpa företag och fabriker som skapar jobbtillfällen och gör samhället mer produktivt och låter folk handla med varandra?

Faktum med att de allra flesta och största välgörenhetsorganisationer; Unicef eller Röda Korset o.s.v. ständigt anklagas för korruption och i dag skänker staten redan bort flera miljarder av skattebetalarnas pengar i bistånd till olika länder, biståndet går till stater och staterna använder sedan pengarna till att bl. a. köpa vapen från andra stater som de sedan kan använda för att förtrycka deras egna folk ännu mer.
Med Sverige och EU:s onödiga jordbrukssubventioner så undergräver man även utvecklingen genom att ha handelsavtal som bara gynnar europeiska företag och slår ut småproducenter i Afrika till exempel.

Du förstår, människor i tredje världen behöver inte vår välgörenhet, de behöver inte hjälp. Vad de behöver är att vi slutar beväpna deras diktaturer, slutar dumpa mat på deras marknader och döda deras ekonomier. Så att jobba för att minimera vår egen stat i stället för att finansiera totalitär ondska där borta är nog ett mycket mer produktivt och intelligent sätt att hjälpa fattiga på än att ha några 100 snubbar med blå kläder i djungeln som petar sig i näsan. De blir ju inte heller rikare av att du blir fattigare och inte kan knappa med din iPhone eller vad du nu håller på med.

Så nej, jag ''känner'' absolut inte att jag har en moralisk skyldighet till det.

Haha, ja du har nog rätt. Tack för infon!

Lyssna inte till alla dessa egoister - de hittar alltid en orsak att inte dela med sig. Lyssna till ditt hjärta. Lyssna till visa män (och kvinnor): "Fattigdomen skapades inte av Gud. Det är vi, jag och du, som har framkallat den med vår egoism" - Moder Teresa.

Hur mycket? Bibeln, den viktigaste "bruksanvisningen" till våra liv, föreskriver tiondet. Om du inte kan ge pengar, volunteera - det finns så många som behöver hjälp, även i Sverige. Den smartaste investeringen av gåvor eller volunteersinsatser är internationella organisationer/rörelser som jobbar med transformation av vårt medvetande: att transformera vår egoistiska natur, vilken är roten till allt elände på jorden. Denna transformation kommer att kunna lösa världens problem inom alla områden: ekonomi, miljö, rättvis fördelning av jordens ressurser, hälsa mm.
Det finns redan några av de rörelser jag nämnde etablerade i Sverige.

''A new community is being built in Germany and it is our most beautiful goal and aim. Those who can not see past their own nose deserve our pity more than anything else. It is the luck to help which rewards those who commit themselves to this socialist state, and this commitment must happen every new winter. Our social welfare system is so much more than just charity because we do not say to the rich people "Please, give something to the poor." Instead we say "German people, help yourself!" Everyone must help, whether you are rich or poor. Everyone must have the belief that there's always someone in a much worse situation than I am, and this person I want to help as a comrade. If one should say, "Yes, but do I have to sacrifice a lot?" That is the glory of giving! When you sacrifice for your community, then you can walk with your head held up high.''

- Hitler.

Hoppas ingen feltolkar mig nu, och tror att jag är nationalsocialist. Jag tyckte att Hitlers ord, i denna frågan var väldigt sund, något jag tror att många delar.

TS verkar vilja ha 'moralisk' stöd för att hjälpa de fattiga. Om vi använder en tång, och tar ut moralens pelare (oberoende av vilken moralisk system det gäller) - märker man att en av de största pelarna är vård av andra. Jag har faktiskt inte hört många etiska ställningstaganden som antyder att vi inte har en skyldighet att ge till de fattiga. Kanske Garrett Hardins "Lifeboat" modell skulle vara närmast en, men den låter inte övertygande alls.
http://en.wikipedia.org/wiki/Lifeboat_ethics


Plikt/skyldighet som ett normativt begrepp är meningslöst vill jag även hävda. Beskrivandet av det, är den skyldighet den sociala kraften som binder dig till handlingsalternativ som efterfrågas av denna kraft har. Och det är mycket uppenbart att skyldigheten att hjälpa de fattiga finns i samhället (detta är inte bunden till Sverige).

Främja denna skyldighet i samhället är rimligt och önskvärt eftersom:
- Det förbättrar välfärden för människor, som vi kategoriskt bryr oss om på grund av socialisering och psykobiologiska mekanismer.
- Det ökar vår egenvärde och sociala samhörighet som vi tydligen, värdesätter som människor, vilket förbättrar vår egna psykologiska välmående.
- Det förbättrar den ekonomiska välståndet genom att bidra till ekonomiska kapacitet hos andra individer och den statliga ekonomin gynnas av detta.
- Det gör vårt samhälle mer hållbart genom att förhindra de svårigheter som förknippas med fattigdom, såsom brottslighet och sjukdomar.

Således tror jag att frågan är bättre ställd med följande format ''I vilken utsträckning skall vi hjälpa de fattiga''? Personligen, tror jag att det förnuftigaste är att börja på sin egen kvarter, och fortsätta därifrån, fattigdom i andra länder etc har visat sig vara ineffektiv och det grövaste (när man skänker pengar till röda korset osv), tyvärr, därför skänker jag aldrig pengar till sådana organisationer, utan gör det på egen hand när jag är utomlands.

Ge bort tiondet låter ok. Problemet är VAR pengarna kommer mest till hjälp.

Rätt ner i den behövandes ficka?

I stora drag tänker jag att det bästa jag kan göra för att hjälpa t.ex. en region är att åka dit och gynna de verksamheter som tilltalar mig. Ren välgörenhet är det väl egentligen inte, men att äta på en restaurang där maten är god eller köpa produkter tillverkade i området (OM jag vill ha dem) är väl egentligen det mest långsiktiga.

I ren välgörenhet tänker jag mig egentligen att det mest effektiva vore kampanjer för preventivmedel. Alldeles för många barn föds oönskade i familjer som inte kommer att kunna försörja dem, på platser där det egentligen inte finns förutsättningar för mycket mer folk. Att stoppa spridningar av sjukdomar samt att kunna minska antalet oönskade födslar tror jag därför mycket på. Synd då bara att ett gäng fifflare i Vatikanstaten sitter och jobbar mot mig, antagligen lyssnar folk mer på dem än på mig.

Det finns ingen moralisk skyldighet att hjälpa någon. Att hjälpa någon är alltid frivilligt.

Betyder det att människan har en fri vilja?

Ingen skyldighet, nej. Men om du månar om att känna dig god och givmild underlättar det givetvis att skänka pengar som kommer korruptionen till del och försvårar riktig utveckling, i landet du "hjälper".