Sven Hassels böcker är ju tveklöst kultlitteratur, att någon grådaskig bibliotekstjänsteman censurerar bort Hassel är väl snarast att betrakta som en indirekt kvalitetsstämpel.

Många år sedan jag läste volymerna, men de är klart värda att botanisera i. Krigsromantik är det inte heller, snarare en samling extatiska, fantasmagoriska, melankoliska, kärvt kamratnostalgiska och ibland humoristiskt softpornografiska besvärjelser på ett befriande "olitterärt" språk över krigets brutala vanvett och meningslöshet.