Avskaffa Israel?

Om Israel kan ha 20% arabiska invånare, så bör det inte vara något problem om en arabisk palestinsk stat har färre judiska invånare än så.


Nej, några sådana specifika uttalanden finns inte. Det innebär dock inte att exempelvis Netanyahu har uteslutit att gränserna man genom förhandlingar kommer fram till kan komma att likna 1967 års stilleståndslinjer. Så för att vända på frågan: Kan du visa några uttalanden från Israels regering som specifikt visar att Israel utesluter resultat av förhandlingar som innebär gränser som påminner om 1949-1967 års stilleståndslinjer?


Vad jag menar är följande. Det finns somliga (märk att jag medvetet säger "somliga" för att samtliga ska tvingas hålla med om detta påstående) judiska invånare som bor "bortanför" 1949-1967 års stilleståndslinjer som har lika stor rätt att bo där som de flesta araber har. Om man kommer fram till gränser för en arabisk stat som innebär att ovan nämnda judiska invånare hamnar i densamma, och den palestinska staten inte kan garantera rimlig grad av rättigheter för nämnda invånare, så är det ett problem. Eftersom det är uteslutet att deportera invånare som har rätt att bo där de bor, kan detta problem tills det lösts vara ett hinder för somliga gränsdragningar.


Jag har inte sagt att de är "lika goda kålsupare", det är ditt uttryck.
Israel kan inte lösa konflikten själv, och kan därför inte ensamt ha "yttersta ansvaret", utan det måste vara delat. De har ansvaret för sina omotiverade handlingar, men konflikten beror inte bara på Israels handlingar.


Jag försöker bara förstå hur du gör dina definitioner. De flesta moderna människor brukar vara negativt inställda till att deportera tusentals civila människor. Det innebär inte att man är ett monster om man inte ser något principiellt problem med detta, men man får åtminstone vara beredd på att svara på frågor om hur detta skall gå till och varför det kan vara okej.


Så du tycker inte att det finns någon bosättare som inte är en legitim invånare? Med legitim invånare menas då en invånare som har rätt att bo kvar, eller tycker du att jag använder ett felaktigt uttryck?


Och ditt krav om att man måste bevisa att man äger marken man bor på gäller således bara israeliska medborgare som bor i samhällena på listan ovan? Vilken sorts bevis godtas enligt dig? Jag antar att det även räcker om man har ett hyreskontrakt hos någon som äger marken man bor på?

Frågan är också om folkrätten överhuvudtaget tillåter att man ställer ett sådant specifikt nationellt grundat krav på en stor civilbefolkning.


Du missade resten av meningen. "Klart är att det finns bosättare som det vore ett brott att deportera, och om den palestinska förhandlingspartnern inte kommer att acceptera att de får bo kvar, så innebär det ett hinder för alla fredsavtal som skulle göra att just dessa bosättare hamnar i en palestinsk stat." Håller du inte med om detta? Märk att påståendet ovan bara gäller just bosättare som har en även av dig otvivelaktig rätt att bo där de bor, d.v.s. som uppfyller alla dina krav.

Bosättare som inte accepterar att bo under palestinsk kontroll är en så komplicerad fråga att den skulle kräva en lång särskild diskussion, så jag tänker hoppa över den om du inte misstycker. Det handlar ju om en framtida potentiellt våldsam separatiströrelse i sådant fall, och jag hoppas Israel tar ansvar för att hålla ordning på sådana.


Hamas stöds idag av nästan hälften av befolkningen i den presumtiva staten. Det är därför naturligt att Israel antar att ett fredsavtal kanske inte kommer att efterlevas från den palestinska sidan. Detta innebär ett problem, och helst skulle man komma fram till ett avtal som även Hamas kan acceptera. Eftersom Israels berättigade krav på ett fullt slut på konflikten kanske inte kommer att uppfyllas, kan man ha förståelse för att de själva tvekar att gå med på samtliga palestinska berättigade krav.


En enkel majoritet i en folkomröstning är tyvärr ingen garanti för framtida fred, även om det hade varit en mycket positiv signal.


Nu är jag ingen expert på vad som hände under 2006, men uppfattningen jag fått är att PLO tog makten på Västbanken delvis genom våld. Val har inte hållits sedan dess, så jag är tveksam till det stöd varmed man kan hävda att PLO är "den legitima representanten".


Definiera vad det innebär att ha "det yttersta ansvaret".


Detta löser dock inte konflikten. Checkpoints försvårar tillvaron för palestinier, men de existerar i grund och botten för att fylla ett säkerhetssyfte.


Världssamfundet är av historiska skäl i många judars ögon inte tillförlitliga.

Med rörelser som Muslimska brödraskapet på uppgång förstärks en politiskt situation i området där främsta skälet till att fred råder inte är att det finns stöd för att Israel skall få existera utan för att man väntar på ett tillfälle då man tror sig kunna vinna över dem i krig. Syrien är fortfarande formellt i krig med Israel, och om de hade förmågan hade de för länge sedan gått in i området och naturligtvis inte stannat vid 1949 års linjer. Denna verklighet måste beaktas, då vi i resten av världen har ett ansvar för att förhindra framtida omfattande folkmord.


Det finns två sidor av konflikten, och den försvinner inte för att man åtgärdar den ena sidan. Israel har det yttersta ansvaret för att åtgärda sin sida, men de kan inte åtgärda den andra sidan. Varje sida har det yttersta ansvaret att åtgärda sin sida, men endast i samband med att den andra sidan åtgärdar sin.

Jämförelsen med de arabiska invånarna i Israel fallerar då dessa inte bor på ockuperad mark. Så PA:s krav att vissa bosättningar måste upplösas är inte på något sett ett hinder.


Jaha, så du kunde inte komma med några sådana uttalanden. Jag har redan gett dig flera exempel på det motsatta, d.v.s. att Israel inte är redo för en palestinsk stat baserat på 1967-årsgränserna (bl.a. här och här). Du nöjde dig dock inte med dessa exempel och för att komma längre än så skrev jag i det inlägget du just citerade:


Eftersom vi inte kom längre då du inte accepterade mina exempel vände jag på frågan och återupprepade mig: kan du visa några uttalanden från Israels regering som specifikt visar att Israel är redo att acceptera en palestinsk stat baserat på 1967-årsgränserna? Du har inga svar, precis som då jag frågade dig sist, och vill nu att frågan ändras igen. Helt otroligt.


Det är inte "uteslutet att deportera invånare som har rätt att bo där de bor". De fåtal judar som har rätt att bo på Västbanken och inte kommer bli en erkänd del av Israel (d.v.s. att deras mark inte införlivas med Israel) ska inte stå i vägen för ett fredsavtal.

Förövrigt är Israel inte villiga att flytta på en enda bosättare.


Jag skrev "[d]u försöker beskriva en situation där både palestinier och israeler är lika goda kålsupare". Du verkar ha missförstått vad jag skriver då jag inte bara diskuterar varför ett fredsavtal ännu inte slutits. Jag talar om konflikten som helhet och jag står fast vid att Israel bär det yttersta ansvaret.


Som sagt, jag hade föredragit att alla (förutom i vissa exempel som inte går att lösa, t.ex. frågan om stöld av privatmark) bosättare hade varit kvar. Däremot ser jag inget principiellt problem i att deportera tiotusentals bosättare eftersom att bl.a. dessa står i vägen för en palestinsk stat.



Formuleringen "invånare som är legitima..." kan misstolkas för att jag anser bosättarna är t.ex. "olagliga människor" och eftersom sionistroll brukar gilla att förvränga ord undviker jag att kalla bosättare på det sättet. Däremot är bosättningarna illegala.


Ja, eftersom att israeliska (judiska) bosättare är det stora hindret är det dessa som ska bevisa att de äger marken. Det är klarlagt vilka bosättningarna är och det råder ingen kontrovers om detta. Bosättningarna är olagliga och därmed är det inte felaktiga att upplösa dessa. Större delen kommer som sagt kunna bo kvar där dem bor.


Jag upprepar det jag skrev uppe: de fåtal judar som har rätt att bo på Västbanken och inte kommer bli en erkänd del av Israel (d.v.s. att deras mark inte införlivas med Israel) ska inte stå i vägen för ett fredsavtal och därmed ser jag inga problem med att flytta på dessa. Givetvis måste de kompenseras ekonomiskt för att de förlorar marken. Och som sagt, det rör sig om en liten del som kommer få flytta på sig.


Det beror på hur man ser på saken. Att stöda ett parti är inte samma sak som att rösta på dem vid ett val. Jämför med Hizbollah i Libanon.

Om PLO hade haft t.ex. 90% av alla röster hade ni fört liknande argument: "tänk Hamas får makten några år senare". Man kan aldrig garantera att ett fredsavtal efterföljs men Hamas sagt har att man kommer respektera palestiniernas vilja om en tvåstatslösning, omvärlden stöder Israels existens o.s.v. Jag tror alltså inte det är något problem i det här fallet och ska man vända på det kan man lika gärna ifrågasätta Israels vilja i det här fallet.

Jag känner redan till vad som hände efter att Hamas vann valet år 2006 där bl.a. USA och EU vägrade att acceptera Hamas seger. Det ändrar dock inte faktum att PLO är fortfarande är "sole legitimate representative of the Palestinian people", oavsett valutgång - på gott och ont.


Israel har begått överlägset flest immoraliska och kriminella handlingar om vi kollar på antalet palestinska offer, bosättningarna och dess effekter (sämre vattentillgång, avspärrningar, minskad chans till ett respektabelt liv), arresteringar m.m.


Jag svarade på "[f]örvärrande aktioner bör naturligtvis undvikas. Som läget ser ut, och om Hamas får ökad makt, är det dock svårt för Israel att göra läget bättre på egen hand ---".


Det som spelar roll är om staten Israel kan lita på världssamfundets garantier. Bättre garantier än världssamfundets är nog inte möjligt.

Intressant, nu skriver du "--- där främsta skälet till att fred råder inte är att det finns stöd för att Israel skall få existera utan för att man väntar på ett tillfälle då man tror sig kunna vinna över dem i krig ---". Det var en simpel - för simpel - historiebeskrivning du gav på en flera decennier lång konflikt. Det där med delat ansvar, det gäller inte här, eller?

Syrien har sedan länge deklarerat att man är villiga att nå ett fredsavtal. Israel är inte det. Även om Israel hade varit tveksamma på Syriens intentioner hade de inte behövt totalförstöra Quneitra, bygga bosättningar på det ockuperade Golanhöjderna, använda vattenresurserna i Golanhöjderna (en tredjedel av Israels vattenförsörjning kommer från Golanhöjderna), exploatera mark för vinodling o.s.v.

Vad menar du med att bosättningar upplöses? Vad jag är intresserad av är inte främst vilken jurisdiktion bosättningar tillhör, utan vad du vill göra med deras invånare. Om somliga bosättningar exempelvis skulle uppgå i en palestinsk arabisk stat, kan man ju inte påstå att deras invånare bor på "ockuperad mark". Det vore alltså inget hinder för att staten i fråga skulle kunna vara "viable and sovereign"? Precis som arabiska samhällen i Israel proper inte gör att Israel är mindre "viable and sovereign".

Förstår ärligt talat inte varför man skulle vara mot en sådan lösning, så länge det handlar om sådana bosättare som uppfyller dina krav på vem som ska få bo kvar.


Vi har ju gått igenom det här flera gånger nu, men inte helt otroligt så fortsätter TKD_1337 upprepa sig.

Som jag tidigare sagt (http://www.flashback.org/sp35144830):
"inga av uttalandena utesluter att man skulle kunna komma fram till ett slutresultat där gränserna i mycket påminner om stilleståndslinjerna 49-67."

Efter att jag skrev det ovan återgivna, krävde du av mig att jag skulle hitta ett citat där Israels regering uttryckligen klargör att de kan tänka sig gränser baserade på 1967 års stilleståndslinjer. Bara för att ett sådant uttalande inte finns kan man dock inte, som du gör, dra slutledningen att ett sådant resultat av förhandlingar är uteslutet för Israel. Det är du som har ett påstående att bevisa här, inte jag. Dina hänvisade citat visar bara att Israels regering inte vill ha exakt "1967 års gränser", men dem vill du ju inte ens själv ha. Vad "baserat på 1967-årsgränserna" betyder mer exakt är fortfarande oklart.


På vilket sätt står de som har en även av dig erkänd rätt att bo där de bor i vägen för ett
fredsavtal?
Om man ställer det orimliga kravet att folk måste deporteras från sitt rättmätiga hem på etnisk grund, anser jag att man ställer hinder i vägen för fred - naturligtvis är det uteslutet med etnisk rensning. I första hand handlar ju allt om att skydda oskyldiga människor - det är därför vi eftersträvar fred.


Det går att lösa frågan på annat sätt, exempelvis genom att man erbjuder invånarna i fråga (d.v.s. inte dem som stulit privatmark) att bli fullvärdiga medborgare i den nya staten. På det sättet behöver de inte alls "stå i vägen".


Men bosättningarna är relevanta framförallt i egenskap av att de innehåller bosättare. Det som är mest intressant är vad du anser om bosättningarnas invånare, och det är därför jag frågar dig om du anser dem vara illegitima. Om man förespråkar deportation av en viss invånare, så måste det rimligen vara för att man anser att denne bor där den bor illegitimt?


De är ett hinder på vilket sätt då? Vad innebär det när du säger "upplösa" bosättningar?

Ditt krav på deportation av en civilbefolkning blir inte bättre av att "större delen" får bo kvar.

Är det inte mer rättssäkert att villkora deportation av civila invånare på om någon kan visa att de faktiskt äger marken denne bor på? I stället för att varje invånare skall bevisa att denne har rätt att bo kvar. Det kan bli svårt att få ett sådant krav att gå ihop med folkrätten.


Jag upprepar det jag skrev längre upp: På vilket sätt står de som har en även av dig erkänd rätt att bo där de bor i vägen för ett fredsavtal? Varför kan de inte erbjudas att bo kvar?


Jag menade stöd just i betydelsen röstunderlag. Hamas fick uppemot hälften av rösterna i senaste parlamentsvalet.


Nej, 10% kan sannolikt underkuvas om resten av samhället är villiga att bekämpa deras extremism. Min poäng är dock att denna risk, som grupper som Hamas innebär, gör att Israel kan ha vissa förståeliga krav på hur den nya staten skall se ut. Oslo-avtalen var ett sätt att åstadkomma en stegvis lösning, där den palestinska ledningen får ta över mer och mer makt och på så sätt visa att de har vilja och förmåga att följa ingångna avtal. Delar av det har fungerat bra, men attackerna mot civila i Israel fortsätter ju ifrån det Hamas-styrda Gaza (för att inte tala om den katastrofala intifadan). Hamas erkänner såvitt jag vet inte Oslo-avtalen, och överhuvudtaget inga ingångna avtal.
Det är ett stort problem - Hamas med sitt stora inflytande i det palestinska samhället måste på något sätt vara en del av fredsrörelsen och respektera den, annars blir det bara en fred med halva det palestinska samhället, och det innebär inte nödvändigtvis en förbättring ens för den halvan som ville ha fred. Det ser man exempelvis i Gaza, där en stor del av befolkningen lider på grund av att Israel och Hamas inte kan sluta fred.

När det gäller Israel kan man iaktta hur väl de efterlevt andra fredsavtal, exempelvis det med Egypten och det med Jordanien. Du har förövrigt själv uttryckt att det inte är någon "avgörande risk" att Israel exempelvis ensidigt skulle gå in och bygga nya bosättningar i en arabisk palestinsk stat.


Det kan uppenbarligen objektivt ifrågasättas. Var kommer uttrycket du satt i citationstecken ifrån?


Nu handlar det dock inte om det yttersta ansvaret att göra gjorda handlingar ogjorda, utan om ansvaret att uppnå fred. Israel kan inte uppnå fred själva, utan man måste sätta sig i förhandlingar och göra det tillsammans. Du anser kanske att Israel självmant kan gå tillbaka ända till 1967 års stilleståndslinjer och fred därmed uppstå, men bland annat p.g.a. en mängd judiska invånare bortanför de linjerna, samt de religiösa platserna samt risken för att konflikten inte därmed nödvändigtvis upphör (eftersom det finns palestinska krav som går utöver detta), är det ingen lösning. Varje sida har det yttersta ansvaret för att uppfylla sin del av ekvationen. Israels del må vara större, då de måste ge ifrån sig en massa fysisk mark, men de har också uttryckt sig beredda att ge bort en massa fysisk mark. Och det gör inte kraven på den palestinska sidan mindre viktiga för fred.

Läget i fredssträvandena tänkte jag på då, vilket borde ha preciserats.


Militär närvaro i Jordandalen vore också en sorts garanti.


Du håller inte med om att Israel är hotat till sin existens och att somliga grupper i arabiska samhällen skulle skrida till verket om de hade möjligheten?


Syrien har också krigat mot Israel flera gånger, och hade de haft chansen så hade de tillsammans med övriga arabiska arméer inte stannat vid 1949 års stilleståndslinjer.
Jag talar om en väldigt speciell allmän säkerhetssituation kring Israel, där fientliga rörelser har ökande makt i närområdet och vid förmåga inte skulle dra sig för att anfalla Israel. Denna verklighet måste som sagt beaktas, då vi i resten av världen har ett ansvar för att förhindra framtida omfattande folkmord.

Vad är det som är oklart med "vissa bosättningar måste upplösas"? Man river dem helt enkelt, som man gjorde med de judiska bosättningarna på Gazaremsan, eller låter de stå kvar om Israel accepterar det men flyttar på befolkningen.

Läs vad jag skrev: "[j]ämförelsen med de arabiska invånarna i Israel fallerar då dessa inte bor på ockuperad mark". Jag talar alltså om hur situationen ser ut nu, d.v.s. att marken är ockuperad.

Jag kan förstå PA:s krav på att vissa bosättningar måste upplösas, bl.a. för att göra plats för palestinska flyktingar. Det är ett fredshinder att Israel inte vill flytta på en enda bosättare, även om du nu inte håller med om att Israels krav är ett fredshinder.


I inlägget du länkar till har du där besvarat mitt inlägg:


Det inlägget var en upprepning av flera tidigare inlägg där vi diskuterat Israels åsikt om 1967-årsgränserna, vilket jag även belyste här: https://www.flashback.org/sp35078084. I det här inlägget, daterat 12 januari, ställde jag frågan (och jag fick inget svar på min fråga): "[k]an du visa några uttalanden från Israels regering som specifikt visar att Israel är redo att acceptera en palestinsk stat baserat på 1967-årsgränserna?". Detta var alltså innan du skrev inlägget med adressen sp35144830.

Jag har genom mina exempel visat att Israel inte är redo för en palestinsk stat baserad 1967-årsgränserna för att de bl.a. inte vill dela på Jerusalem. Du menar att mina exempel är fel och du har skrivit, och skriver det även ovan, att Israel inte vill ha "exakt" 1967-årsgränserna. Nu talar vi dock om en palestinsk stat baserad på 1967-årsgränserna och det är inte oklart vilka dessa är. Hur dessa kommer se ut exakt är upp till parterna att förhandla om.

Däremot har jag ännu inte sett att Israel är villiga för en palestinsk stat som är baserad på dessa gränser. Du håller inte med om detta och för att ta diskussionen ett steg längre då du inte anser att mina exempel duger, frågade jag om du kan ge mig ett par uttalanden som visat att Israel är redo för en sådan palestinsk stat. Du har nu klargjort att såna uttalanden inte finns.



Jag har tidigare skrivit att det inte beror på deras judiskhet, så jag vet inte varför jag måste upprepa mig. Bosättare kommer inte flyttas p.g.a. deras etnicitet utan för att de i egenskap av israeler bor på mark som ockuperats.

Om t.ex. några bosättare med erkänd rätt att bo där, bor bland en majoritet bosättare som är byggt på ockuperad mark ser jag inga hinder i att flytta på alla dessa för att få till ett fredsavtal.

Det är som sagt ett hinder för freden att Israel inte är villiga att flytta på en enda bosättare.


PA har dock sagt att de inte vill ha kvar bosättare i sin stat och eftersom att invånarna bor på ockuperad mark, är det ett förståeligt krav att vissa av bosättarna får flytta på sig för att göra plats för bl.a. palestinska flyktingar.

Det hjälper dock inte att Israel redan deklarerat att inte en enda bosättare kommer flyttas.


Ja, bosättarna bor illegitimt då det rör sig om ockuperad mark.


Bosättarna som bor i bosättningarna är ett stort hinder eftersom att bosättningarna, områdena runt om och avspärrningarna på Västbanken upptar runt 40% av Västbankens yta.

Givetvis förenkla situationen av att hundratusentals bosättare kommer kunna bo kvar men att tiotusentals kommer få flytta på sig.

Angående ditt tredje stycke. Jag har ju sagt att de bosättare som äger marken ska bli kompenserade om de förflyttas, förutsatt de kan bevisa det. Eftersom du länge tjatat om bosättare som äger mark, vill jag veta om du har någon form av statistik att visa gällande detta? Ditt sista stycke har jag kommenterat ovan.


Okej. Frågan är om man kan påstå att "Hamas stöds idag av nästan hälften av befolkningen" baserat på ett sex år gammalt val...

Hamas har som sagt deklarerat att man är villiga att acceptera en tvåstatslösning samt att man kommer respektera det palestinska folkets åsikter om ett ev. fredsavtal om det blir en folkomröstning av detta. Det är dock inte tillräckligt men det är möjligt att situationen blir bättre vid valet i maj (fast det är inte helt klart om det kommer genomföras ett val då).

Nu diskuterade jag dock inte specifikt nya bosättningar utan att man aldrig kan vara säker på att fredsavtal efterföljs och det gäller även palestinierna som inte kan vara säkra på att Israel följer ett ev. avtal. Du diskuterar bara det omvända och jag ville få dig förstå att både parterna har rätt att vara suspekta. Att Israel efterföljt fredsavtalet med Egypten och Jordanien eliminerar knappast palestiniernas förståeliga misstänksamhet, precis som att Israel är oroliga över deras fredsavtal med Egypten trots att både parterna efterföljt den.



Det är samma uttryck jag och du nämnt förutom att den du hängde upp dig vid är på engelska.


Det palestinska valet, Hamas stöd o.s.v. nämns också i artikeln. Av rättighetsskäl kan jag inte infoga mer än så.


Vad sägs om att istället börja läsa det jag skriver istället för att skriva att jag "anser kanske..."? Jag har sagt att både parterna måste nå fram till ett fredsavtal genom att förhandla.

Kan du utveckla det du skriver i parentes om de palestinska kraven?


PA har sagt att man kan acceptera militär närvaro i Jordandalen av utländska makter men inte Israel.


Nej, jag håller inte med om att Israel är "hotat till sin existens". Detta eftersom att man har fredsavtal med Jordanien och Egypten samt inte är hotat av Syrien, Libanon och palestinierna. Självklart finns det "somliga grupper" i vissa arabiska stater/samhällen som skulle vilja se Israel upplöst, precis som det finns i såna grupper i Israel och andra länder som önskar liknande saker om araber.

Israel (samt de judiska ledarna i området innan Israel uppkom) är också skyldiga till att krig uppstått.

Vad jag vände mig mot var din beskrivning: ""--- där främsta skälet till att fred råder inte är att det finns stöd för att Israel skall få existera utan för att man väntar på ett tillfälle då man tror sig kunna vinna över dem i krig ---". Den är förenklad och ger inte en rättvis bild av konflikten.

Och libanesisk närvara i Galiléen vore också en garanti för Libanon. Det är bara det att militär ockupation av områden som inte tillhör det egna landet bryter mot internationell lag. Så precis som det inte kommer att vara libanesisk militär närvaro i Galiléen ska det inte heller vara israelisk närvara i Jordandalen.


Israel kanske är hotat till sin existens, men Palestina har ingen existens. Att förtrycka ett folks existens för att ett annat folk teoretiskt kanske under vissa omständigheter kunde vara hotat är moraliskt sett helt förkastligt. Ja, Israel ska existera men inte på bekostnad av Palestina.


Båda sidor var lika goda kålsupare i det landet. Araberna ville ta så mycket judisk mark som möjligt, judarna ville ta så mycket arabisk mark som möjligt. Israel kunde ha stannat vid de gränser som FN hade tilldelat det, men gjorde det inte utan erövrade så mycket de kunde. Menar du att Israel på något sätt uppförde sig moraliskt bättre än araberna i det kriget?

orm-

din sionistiska propaganda stinker och har varken några logiska resonemang eller någon anknytning till verklighetsbilden. "Israels existens är hotat", men när man bombar skiten ur ett civilt folk, misshandlar civila vid checkpoints och smutskastar med ord, de är "försvar". Åk dit till västbanken och se hur araberna blir behandlade. En valp i Sverige mår bättre än en arab där nere. Vad har du och säga om israelernas rasism mot araberna som bor inne i 48 gränserna? De får varken flytta eller bygga om sina hus och får betala extrema skatter. Dag in dag ut hör de rasistiska kommentarer. Sånt där hör du inte på fox new va?

"Israel kanske är hotat till sin existens, men Palestina har ingen existens. Att förtrycka ett folks existens för att ett annat folk teoretiskt kanske under vissa omständigheter kunde vara hotat är moraliskt sett helt förkastligt. Ja, Israel ska existera men inte på bekostnad av Palestina."

Asso va? e du ett jävla skämt? Palestina är inget land, har aldrig varit, du vet ju inte vad du snackar om! Palestina är ett område, israel ligger i Palestina och de gick med på att det skulle få vara en judisk/israelisk stat där år 1947.

Hänvisar ALLA på denna tråden till http://ilyameyer.com/svenska/ här finns konflikterna i mellanöstern i ett annat perspektiv, allt har säkra källor såsom tidningar, böcker och inspelningar.

Sen kan ni ju svara på varför israel e så elaka som byter EN fånge (som var vakt vid gazaremsan, på israels mark) som de inte ens vissta om han levde, ingen fick träffa honom, ingen fick prata med honom, de sa att han inte fått se solljuset, emot 1027 gripna självmordsbombare/terrorister som alla var gripna inne på israels marker. Alla fick skjysta vilkor, läkarvård, internet, besök av familj och FN. De fick 3 måltider om dagen och fick utbilldnignar i t.ex NO, matte (inte i so ämnen för att undvika konflikter).

Och varför har arabländerna UNHCR när ALLA andra länder har UNRWA som är till för att skapa jobb för de egna anställda. Inget annat. Definitivt inte för att lösa de 3-4 miljoner (av ursprungliga 700 000) palestinska flyktingarnas situation. UNHCR, som har samma budget som UNRWA men som har hand om mångdubbelt fler flyktingar i hela resten av världen, har som uppgift att lösa deras flyktingstatus – och lyckas med det.

Är det för att UNRWA inte kan arbeta lika effektivt som UNHCR? Eller är det för att UNRWA inte vill? I vilket fall som helst bör den stängas med omedelbar verkan för att ersättas av en organisation med helt andra mandat: att lösa situationen. Inte att förlänga den i ytterligare 60 år.

Någon har med utsökt elegans och enkelhet liknat arabvärldens inställning till Israel som att köpa en lott med hopp om att vinna en miljon kronor – men att när det visar sig vara en nitlott, kräva tillbaka insatsen. Efter att Palestinamandatet delades, 80 procent till araber (Transjordanien, sedermera Jordanien, där 80 procent av befolkningen är palestinska araber) och 20 procent till judar, och efter att judarnas del delades ytterligare en gång 50-50 för att skapa det arabiska Palestina och det judiska Israel, anföll arabvärlden ändå den judiska staten.

Anfallet misslyckades. Nu kräver arabvärlden att allt ska gå tillbaka till utgångsläget för att möjliggöra ytterligare ett anfall. Iran står beredd, dess kärnvapen är snart färdiga att tas i tjänst. När arabvärlden inte kammade hem storvinsten, kräver de alltså lottpriset tillbaka för att kunna spara till en ny insats.

Den arabiska flyktingströmmen orsakades av arabvärldens misslyckade anfall mot judarna. Arabvärlden har ändå konsekvent vägrat ta hand om sina arabiska bröder. Istället är det omvärlden, via främst UNRWA men även en mängd andra organ finansierade av världssamfundet, som får betala notan för att bevara deras flyktingstatus – nu i tredje och även fjärde generation.

Den judiska flyktingströmmen, dock, som orsakades av att samma arabländer kastade ut sina judiska medborgare, fick absorberas på egen bekostnad av den judiska staten Israel. Inga FN-pengar här inte.

Hur var det nu man kallar särbehandling av judar?

Arabvärldens avoga inställning till judar har historiska anor. Se här en artikel och film från SvDs ledarredaktionsblogg, som behandlar det sätt på vilket stora delar av arabvärlden, med Jerusalems Stormufti i spetsen, ivrigt anammade nazism och stödde Hitler under Andra världskriget. Arabvärldens negativa inställning till judar har inte vuxit i ett vakuum, det har heller inte kommit till efter Israels återskapande 1948, utan hade en stark inre drivkraft långt innan.

UNRWA är förstås inte ensam om att missbruka enorma summor donerade medel för att föreviga flyktingproblemet, utan att ägna minsta tanke på de mänskliga tragedierna som utspelas i hopplöshetens spår. Det är många organisationer, nominellt klassade som biståndsorgan, där missbruk av finansiella medel, ofattbar slöseri, total avsaknad av finansiell transparens, korruption, samt inte minst en kultur där många biståndsgivare på olika sätt tillskansar sig fördelar har blivit praxis. SIDA dras med enorma finansiella och etiska problem, likaså Rädda Barnen. Arabvärldens minimala hjälpinsatser blir föremål för allt öppnare och intensivare kritik – även i arabvärlden. Framför allt ifrågasätter man allt tydligare arabvärldens eget ansvar för problemets uppkomst och dess fortsatta existens, 60 år senare.

USA, EU, Kvartetten – de kan lägga fram vilka förslag de vill, inget kommer att förändras för det. Förändringen kommer endast när omvärlden en gång för alla rensar upp i biståndsträsket och istället börjar använda bistånd för att lösa problem, inte att föreviga dem.

Israelerna och deras arabiska grannar förtjänar hjälp och incitament till fred, till lösningen av sina problem. Det de inte behöver är skandalöst stora investeringar specifikt ämnade att bevara ett existerande problem.

Problemet har visserligen skapats av arabvärlden. Men det är ändå människor som blir lidande, människor i andlig misär under 60 långa år. Att kallsinnigt använda finansiella medel som ett slags vapen och därigenom förlänga deras misär, att odla hopplöshet som ett politiskt verktyg istället för att lösa problemet, ligger på världssamfundets samvete.

Valuta för pengarna. UNRWA, SIDA, Rädda Barnen – alla förevigar de problemet via våra pengar.

Gör nu plats åt problemlösare. Använd pengarna ansvarsfullt. Till att lösa – inte föreviga – problemet.


Kolla:http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=g_3A6_qSBBQ
http://www.youtube.com/watch?v=XWK-NAVfjcg&feature=player_embedded
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=j1N1zhUm84w
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=xU9CauJP4Pg

Varför skrivs inte artiklar som denna http://www.israelpolitik.org/2012/03/10/israel-under-fire/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaig n=Feed%3A+Israelpolitik+%28IsraelPolitik%29 i svensk media, men om det hade varit åt andra hållet hade det varit på vartenda förstasida idag!

Jadu zion judar håller på att utöka ockupation av Palstinskt mark och de vill ta över Libanon Jordanien Syrien samt endel utav Irak och en liten bit utav Turkiet och kartan ska se ut så här

http://theuglytruth.wordpress.com/2011/12/20/israeli-leaders-are-also-advocates-of-greater-israel/



Ni kanske minns när man kom med propagandan att Irans president hade uttalat sig om att "israel" ska raderas från kartan ... Det Irans President ordagrant sa var :

So what did Ahmadinejad actually say? To quote his exact words in Farsi:

“Imam ghoft een rezhim-e ishghalgar-e qods bayad az safheh-ye ruzgar mahv shavad.”

The full quote translated directly to English:

“The Imam said this regime occupying Jerusalem must vanish from the page of time.”



Men vad har zionist netanyahou sagt :


At a news conference in Switzerland, on the occasion of the building an Israeli railway there, the German newspaper Die Zeit interviewed Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu:

“Congratulations Mr. Netanyahu, my first question is that does the beginning of the large train line’s construction confirm the announcement of the dissident Syrian Intelligence Office that you will strike Lebanon?”

In reply, Netanyahu stated:

“Yes, and it is not a secret that it will happen with U.S.-Gulf support and that is why they have been warned, but before you ask, you have a look at the new map of the world and see that there is no nation with this name.”



Hela texten :
http://www.thetotalcollapse.com/netanyahu-announces-israels-plan-to-wipe-lebanon-from-the-map/

Vi får aldrig glömma bort att Iran har all rätt till kärnkraft och inga bevis finns för att man skulle bygga på kärnvapen därimot har ockupanterna utav Palestinskt mark över 300 kärnvapen laddade missiler.

The sorry state of American journalism is on full display in the coverage by the corporate media of the ongoing crisis surrounding Iran’s nuclear fuel program.

The leaders of both Israel and the U.S. have publicly threatened to attack Iran — Israel saying it could do so within weeks, President Obama warning that he would consider attacking Iran militarily if he were convinced that that nation was building an atomic bomb.

Not once, in reporting on these threats of aggressive war by Israel and/or the United States, has any major U.S. news organization, in print or on the air, included any reference to the U.N. Charter or to the fact that what is being contemplated is an invasion by Israel or the United States of a country that has not even been shown to be producing or planning to produce a nuclear weapon, much less to be in possession of one.


The law itself is crystal clear. Under the UN Charter it is the ultimate war crime for a nation to initiate an aggressive war against another country that has not attacked it or that does not pose an “imminent threat” of attack. And given that even Israeli and US intelligence officials concede that Iran is not at this time making a bomb, and thus cannot hope to have a working one even a year from now were they to begin a crash program, there is simply no imminent threat.



Even when a perfect opportunity arrived for making this point — a public statement Feb. 27 by Brazil’s Foreign Minister Antonio Patriota, at the United Nations, reminding UN Secretary General Ban Ki-Moon that an attack by Israel or the US on Iran would be “contrary to international law,” and urging Ban to address the issue — this trenchant and news-worthy warning was totally blacked out by the U.S. corporate news media.


no similar demand is made of Israel, which has some 300 nuclear weapons, and which has never allowed in any inspectors.

http://www.veteranstoday.com/2012/03...edia-and-iran/