Varför älskar alla att hata lån?

Varför hungrig?

Eller du tror tydligen bara för att man en god ekonomi så har man missunnat sig saker och ting?

Om jag har tio tusen över varje månad efter att jag gjort allt jag vill så investerar jag dem och på så vis så får jag mer och mer pengar över varje månad för varje år som går!

När man har allt man önskar sig så går det ju inte spendera pengarna mer utan då växer "förmögenheten" av sig själv år efter år!

Är det ditt kriterium för en investering?
Då kan du varken kalla fonder eller aktier för investering.inte ens om du tex investerar i ditt företag kan du i så fall kalla det investering... Lotteri är väl närmare sanningen..

Jag äger en hyreshusfastighet och har en aktiedepå med utsdelningsaktier och bägge dessa är enligt mig en investering!

För det flesta av oss är det helt orealistiskt att spara ihop så mycket pengar att man har råd att skaffa utbildning och bostad utan att låna pengar.

Med ett par eller flera miljoner i skuld, krävs ganska rejält amorterande om man vill bli skuldfri. Tyvärr sammanfaller ju lånebehovet med en massa andra saker rent tidsmässigt, som att man är i början av sitt yrkesliv och därför har låg lön, familjebildande mm. Visst, jag kan lägga varenda sekin på att amortera istället för att åka på semester med barnen, men hur schysst är det egentligen?

Jag sätter inte likhetstecken mellan god ekonomi och frånvaro av lån. En god ekonomi tycker jag är en bra balans mellan tillgångar och skulder samt ett kassaflöde som tillåter mig att leva bra och spara en slant.

Det jag inte förstår är den närmast hatiska inställningen till lån som många verkar ha nu för tiden. Visst, jag betalar en hel del räntor till banken, men inte fan skäller jag på rörmokaren för att han vill ha lite vinst på jobbet han gör och för att han föreslår att jag ska passa på att fixa lite extra när jag ändå håller på. Man har väl ett eget ansvar för att se till att man inte lånar mer än man kan hantera.

Spara 10000 per månad är väl jättebra, men varför? Något ska väl pengarna användas till någon gång, eller ger det bara en skön känsla att titta på kontoutdraget och tänka att vi som lånat är losers?

Tror jag svarade på det tidigare!?

Om jag redan har allt jag behöver för den månaden och har 10 000 över så sparar/investerar jag/man det eller menar du att man skall kasta pengarna så man dör med plus minus noll på kontot?

Och naturligtvis är det väl roligare att titta på ett kontotutdrag där det står plus än där det står minus?

Varför inte? Du får knappast ta med dig stålarna till himlen. Om du har precis allt du behöver och inte känner något behov av att resa, köpa en båt eller att använda dem till något annat kan du väl skänka dem till barncancerfonden eller någon överbelånad vän?

Människor har lite olika preferenser, eller läggning. En del gillar tanken på att vara skuldfri och även ha reserver att ta till vid oförutsedda händelser där en betalningsförmåga kan underlätta och ge bättre handlingsmöjligheter.

Andra vill ha här och nu. Och spenderar så mycket de kan för stundens tillfredsställelse. För dessa är det kvalificerat vansinne att vara skuldfri (t ex ha en obelånad villa) när man dör. Eller "onödigt sparade" som vissa mer diplomatiska formulerar det.

Och så finns det en skala mellan ytterligheterna. De som befinner sig en bit från mitten tenderar att se sina preferenser som de enda sanna och rätta. Andra har fel.

Beroende på i vilket sällskap man råkar befinna sig kommer de ena eller andra att lyckas hävda sina preferenser (och rationaliseringar) mest högljutt.

Konstigare än så är det inte.

Välformulerat, men det jag inte förstår är varför så många tycks befinna sig på den ena sidan av skalan (den lånefientliga) just nu när det dessutom är rekordbilligt att låna...? Hela penningpolitiken riskerar ju att bli verkningslös eller kontraproduktiv när folk lånar och investerar mindre när räntan sänks. Tanken är ju att efterfrågan ska öka, eller hur?

Busenkelt, de flesta (men tydligen inte du) inser att räntorna inte kommer vara låga för evigt och att kalaset skall betalas någon gång, när räntorna rör sig uppåt så kommer priserna ofelbart sjunka då prissättningen på bostäder idag sätts av hur mycket banken lånar ut, inte hur mycket folk är beredd att betala.

Människor har tappat begreppen och budar glatt 100k i stöten, samma människor som gnäller och knappt klarar att spara samma summa...

Jo, jag inser att vi kan få högre räntor i framtiden och då kommer jag förmodligen att öka mina amorteringar eftersom det då blir dyrare att låna. Nu tror jag iofs inte att räntorna kommer tokstiga de närmaste åren eftersom även långräntorna är låga. Om de flesta tycker att det är smart att sälja billigt och köpa dyrt, så visst...

Håller dock med om att folk verkar väldigt oförsiktiga i vissa budgivningar.

Snabbskola:
-Konsumtion är något som är en ren kostnad
-Investering är något som har ett förväntat positivt kassaflöde
-Spekulation är när man hoppas på framtida prisrörelser som går i rätt riktning

Alltså är boende antingen konsumtion eller konsumtion med inslag av spekulation. Det är definitivt ingen investering (såvida du inte köper för att hyra ut med vinst). En aktiedepå kan vara spekulering om den består av aktier utan utdelning eller investering om den har utdelning.

Om jag bygger upp en bra aktieportfölj tex så kan mina barn ärva den och förvalta den!

Jag har hus på Phuket så reser relativt ofta!

Om någon överbelånat sig så får de faktiskt skylla sig själv, inte meningen att jag skall jobba och investera för att rädda dem!

Hör ofta resonemang att man inte kan ta med sig pengar eller investeringar efter sin död och förstår inte hur folk tänker, det är ju redan bevisat att människor med bra ekonomi lever längre och mår bättre, hur jävla kul är det att sitta i slutet av varje månad och inte klara av att betala sina räkningar, eller ännu värre att ens ungar går halvhungriga.