Varför älskar alla att hata lån?

Du skrev att du kunde välja bort mjölk om du ville. Jag kan välja bort mina lån om jag vill. Risken att marknaden är så dålig att jag måste sälja med en så stor förlust att jag inte kan betala tillbaka lånet är extremt liten. Jag kan ju också välja att bo kvar.

Med en så riskavert inställning som du har tror jag att man riskerar att göra dumma val. Det mesta här i livet innebär någon form av risk. Att sitta i källaren med hjälm på och njuta av att ha en miljon på banken hela livet är inte min definition på lycka.

Jag tror inte alls att bankerna lånar ut pengar för att vara snälla. Det är klart att de vill tjäna pengar på sin verksamhet, precis som bensinmackar, bönder och snickare. Ingen är arg på, vägrar göra affärer med eller kallar dem giriga för det. Hur kommer det sig?

För att det är inne att tycka så. Det går mode i åsikter. Nuförtiden ska man undvika krediter, undvika lån, tycka att McDonalds är äckligt, tycka att mångkultur berikar, prioritera familj framför karriär, tycka att Svenskt är lika med pinsamt, tycka att återvinning är bra och så vidare.

Det är inget fel med lån eller krediter så länge som man har ordning på sin ekonomi och har marginal att betala tillbaka.
Håller dock med att det känns ganska dumt att använda bostaden som bankomat och låna till allt möjligt konsumptionskrafs.

Uppenbart är att något trycker dig, annars hade du inte startat tråden.

Jag är allt annat än riskavert, har tagit ganska friska risker på börsen, som i de flesta fall fallit mycket väl ut.

Jag gillar inte att vara belånad och framförallt gillar jag inte trädgårdsskötsel, snickra eller att skotta snö - det är min främsta anledning till att hyra en lägenhet.

Ingen större skillnad på att ha placeringarna på börsen än i bostäder, rörelserna är snabbare på börsen, det går snabbare att likvidera och avkastningen brukar vara högre på längre tid. Det faktum att jag inte behöver flytta bara för att jag vill omplacera är ännu ett tungt vägande skäl - förutom att jag slipper belåna mig.

Du tycker lån i stora lass är bra, riksbankschefen, Anders Borg mfl är mer inne på min linje och det är nog inte helt obefogat givet svenska folkets kreditexpansion i förhållande till disponibel inkomst.

Det är bara en mycket kort period som krediter har varit på modet, en sväng på 80-talet och så nu en sväng på 2000-talet. Resten av tiden har det alltid varit "på modet" att spara först och köpa sedan.

Då borde du klara att föra resonemanget vidare ännu ett steg, krediter kostar pengar alltså tar de stora delar av din framtida köpkraft. Med andra ord så är *alltid* alternativet att slippa låna mer fördelaktigt.

I vissa lägen måste man låna, då håller man dessa lån så låga som möjligt och lägger sig på en så låg belåningsgrad som möjligt är i syfte att minimera risk och räntekostnader.

Problemet uppstår när man belånat sitt hus till den grad att man inte kan ta någon värdeminskning. Det är mindre roligt att förlora jobbet och tvingas sälja huset man trodde man ägde, ännu mindre roligare är det när alla andra överbelånade gör det samtidigt på grund av att räntan höjts. Då kan det bli svårt att "välja bort sina lån", särskilt eftersom många har lån som de aldrig ens tänkt en tanke på att betala tillbaka.

Det som trycker mig är det faktum att folk tycker att lån är något dåligt utan att ha några vettiga argument för detta.

Eftersom du tidigare skrev att lån utgör en risk, som man kan sova gott på natten om man inte har, antog jag att du var riskavert. Om du nu inte har något emot risk, varför är just risken med lån något du inte gillar när du är villig att ta andra risker?

Finns det något läge där du skulle kunna tänka dig att låna även om det inte var helt nödvändigt? Vid två procents ränta? En procent? Noll? Om du fick betalt för att ta emot ett lån?

Jag har lånat, belånat min aktieportfölj för att skapa hävstång. Jag visste exakt räntesats och jag nollade kreditsaldot efter bara någon månad, föll väl ut.

Skillnaden mot husbelåning är att jag i detta fall kunde likvidera pappren på sekunder såfort börsen var öppen, försök göra det med en bostad, allra helst i nedåtgående marknad där folk börjar få lite panik

Jag är en spara, du är en slösa och aldrig kommer vi ha samma åsikt i frågan om ekonomi.

Du har nog en poäng där. Trendigt.

Jag tror också att det finns en grupp välbeställda men kanske inte så begåvade som tycker att de är lite finare än andra för att de har svartjobbat ihop en hög pengar, byggt sitt hus med hjälp av lika svartjobbande kompisar och nu sitter med små eller inga lån i villor som skulle ha kostat dubbelt så mycket för oss som utbildar oss, betalar skatt och inte har några kompisar som kommer över med grävmaskinen på söndag för en back öl.

Jag tror att ganska många skulle hålla med mig om att det är en betydligt större risk att belåna aktier än ett hus. Visst, en framtvingad försäljning går inte lika snabbt vid husförsäljning, men volatiliteten är inte heller densamma.

För närvarande sparar jag cirka 10000 i månaden, sätter av lika mycket till spenderkontot som jag har gjort sedan studentlivet och är mycket försiktig med småutgifter, TV-apparater och thailandsresor. Jag tycker att du drar en massa slutsatser utan att ha koll, men det är väl OK om man är en sanningssägare.

Sant, men jag tror att de allra flesta har en belåningsgrad som klarar rätt stora prisfall utan att lånet blir större än värdet på huset. Om man förlorar jobbet, kan man bli tvungen att byta bostad även om man bor i hyreslägenhet.

Skulle det allra värsta inträffa, så kan man bli stående med en restskuld, det är sant. Dock är det inte säkert att det är något egentligt problem så länge ens ekonomi i övrigt klarar av att betala tillbaka detta restlån.