En sorglig tanke

Som jag har förstått verkar det allmänt accepterat att universum till slut kommer att försvinna helt och hållet, även svarta hål. Men om tid och rum skapades när universum skapades, kommer tid och rum försvinna när universum försvinner? Kommer det återgå till att vara intet?

Intet... kom nyss själv på namnet på grund av att jag inte vet vad man kallar det som var innan Big Bang. Så vad är alltså intet? Det måste ju ändå varit någonting, eftersom energipricken som utlöste Big Bang fanns där i. Jag förstår att detta är omöjligt att svara på, och tråden är inte skapad för att diskutera detta, eftersom det är omöjligt att säga något FÖRUTOM detta:

Utan universum finns inte tid, alltså är avsaknaden av universum(intet) evigt. Och utan universum finns inte rum, alltså är intet även oändligt. Om intet är både oändligt och evigt så innebär detta att allt som någonsin hänt(Big Bang och allt vad det innebär) redan har hänt ett oändligt antal gånger på ett oändligt antal platser. Det mina damer och herrar, är en sorglig tanke.

Det är en underbar tanke som är mycket mer värd att tänka på än riktigt sorgliga tankar. Som vilket nagellack som är trendigast och vad Victoria Beckham gör om dagarna. Ja.. du förstår.

Du skapade denna tråden i ett annat universum. Jag svarade och bad dig komma hem till mig och äta mitt bajs vilket du gjorde och tyckte om. Kom och smaka igen.

Menar du att utan tid är allt evigt, i vår bemärkelse, och att utan rum är allt oändligt, återigen i vår bemärkelse? Jag ser inte hur det kan stämma, 'där' varken tiden eller rummet existerar. Hur kan någonting inom tid och rum existera utanför dessa element?

Varför skulle universum (samt "tid och rum" med det) försvinna, menar du? Vi vet i princip ingenting om det yttre kosmos, det som den vetenskapliga samtiden påstår sig veta (eller marknadsföra som korrekt och lämplig kunskap) är nästan alltid spekulation eller bara felaktiga konstateranden som uteslutande dementeras efter vidare utveckling av forskningen i framtiden.

Men om du rent hypotetiskt förutsätter att "universum" kommer försvinna så måste vi ändå vara på samma plan vad gäller definitionen av både tid och rum, vad universum har med dessa att göra, samt vad "försvinna" innebär.

För stunden ligger diskussionen liksom mer på en terminologisk basis än någonting annat, men visst kan man väl spekulera för det...

Vi människor är inte kapabla till att förstå universums alla gåtor (gåtor ur vårt perspektiv), så enkelt är det.

Det är just det som är poängen, utanför elementet tid existerar inte tid, därför är det evigt. Tid har en början och ett slut om man accepterar Big Bang. Ursäkta om jag är otydlig men det är så himla svårt att tänka om och ännu svårare att skriva om.

Jag är inte väldigt påläst om all forskning kring universum men av det jag fått fram på mina googlesökningar samt dokumentärer jag sett har jag uppfattat det som att de flesta vetenskapsmännen påstår detta.

Mm ja definitionerna på tid och rum, det är dem som gör allt svårt att snacka om. Men de definitioner jag tänker på här är vad de använder när de snackar om Big Bang i dokumentärer. Med Big Bang så skapades universum, tid och rum. Jag själv har extremt svårt att tro på allt som forskning som du sa marknadsför som fakta, men denna tråd bygger ändå på det.

Evigt är något som beskriver tid som aldrig slutar, alltså borde inte någonting utanför tiden kunna vara evigt. Istället är det något långt ifrån vad vi i dagsläget kan föreställa oss. Redan nu när vi börjat nosa på förståelse för kvantmekaniska fenomen handlar det om skeenden utanför det vi kan jämföra med vår egen existens.

Men om du vill lära dig om teorier kring hur big bang kan tänkas ha uppstått föreslår jag att du läser på om t ex strängteori.

Du kan ta det lugnt i några miljarder år till, vi är i princip fortfarande i expanderingen efter big bang

Både ja och nej. Jag har under flera år grubblat på existentiella frågor, och jag skulle inte våga påstå att min livskvalitet förbättrats - snarare tvärtom. Så många frågor, så få svar.

För att bidra till tråden så levererar jag här min syn på det hela: allt rörande Big Bang och pre-Universum/post-Universum är så oerhört svårt att greppa, och även om jag är sämre insatt än gemene lekman så vågar jag påstå att förklaringarna som ges inte låter rimliga nog. Jag tror helt enkelt på en allmäktig Skapare, eller någon sorts livsenergi som fungerar likadant. Buddhism och Karma är väl silvermedaljör på min lista om inte Gud existerar...

Du tycker inte du borde sätta dig in mer innan du förkastar teorierna då? Hur motiverar du att det är rimligare med "någon sorts livsenergi"?