Citat:
Ursprungligen postat av Sepiritz
Med fantasi och konstrukt menar jag att Ondska är ett koncept skapad i sagor för att måla en karaktär som osympatisk och en godtagbar måltavla eller objekt för att kanalisera hat och syfte för gruppen. Som satan och andra filurer.
Jo så kan jag också förstå det, gamla arketyper, finns massor skrivet om detta och det är då psykologi.
Mycket har ju dessutom förvaltats av religionerna fast på ett betydligt löjligare plan iom man dessutom vädjar om att tro på det
Fast sedan finns det vardagliga realistiska planet där alla befinner sig oavsett vad de vill tro på och sådana spiraler, som när t.e snorvalpar ägnar sig åt fanskap eller inbrottstjuvar länsar hem med mera..
Det bottnar ju i otillfredsställelse och avundsjuka, en hel del okunskap och att ha förlorat spärrar, samt... när det dessutom ignoreras... då kan man säga att ondskan eller jävelskapen får acceptans och sådant kan smyga sig på successivt tills ett samhälle till slut baxnar och ojar sig över huu vad mycket ondska vi är drabbade av.
För att anknytna till det religiösa i tråden, skulle jag vilja säga att ju mer man svävar i det blå med hopp om goda fruktgivande samtal med store guden via dem som känner gud bäst, desto mer tätnar skygglapparna, eftersom man ser sig som så frälst att man till slut svävar förbi allt skit som man inte vill befatta sig med, det blir en slags passiv latent ignorans som väl inte är ondskefull men otroligt blasé.
Barn och ignoranta vuxna är inte så jättebra kombination, om man vill ta itu med ondskefulla förlopp.
Så frågan är om det verkligen handlar om gud.... en religiös någon?
Ordnar verkligen bibelläsning alla problem?