Man kan tro på Gud utan att veta om det

Hur många olika typer finns det? Ange gärna systematisk metodologi som den samlande referens-punkten (~alltså t.ex. vetenskapens metod, filosofins etc).

Man vet mycket litet om "hela universums naturlagar". Många överraskningar återstår, så facit är ju ännu ganska ofullständigt. Det okända är ännu inte helt utforskat, om man drar till med en ganska kraftig understatement.

Det gör du definitivt också. Vart kommar 'synd' annars ifrån?


Om du föredrar 'dogmatisk' istället för frälst går det säkert lika bra.

Det har de ju försökt med rätt jäkla länge?
Tor, Zeus, div. regngudar, osv osv

Men visst, det mesta lutar mot att iesho trollar, men när det kommer till religiösa tokstollar är det svårt att veta. Spelar inte så stor roll heller i slutändan.

Så med andra ord vet du inte om din gud står över naturlagarna eller inte.

Med andra ord, du valde alternativet: "Jag är en idiot eftersom jag påstår att en massa folk inte vet att de tror på en gud som jag vet väldigt lite om". Eller?

Förstår, men forfarande om man ska ge sig på definitioner så ingår du i den religiösa skaran, markören är bibeln, jesus och gud, vad jag hittills kunnat läsa av dig.
Du talar dessutom i termer av godhet och ondska med religiös passion, varför jag befarar att du även kan vara något dogmatisk, ja det går inte att utläsa här men jag gissar, religiösa kan vara enormt naiva och döma galet, detta eftersom källan är en figur som figurerar i en sammansatt bok, utan relevans för nutid mer än lite godtrogna fraser.
Men tro kan man! om man ser mening med det, men du när framförallt ditt inre, det är DIN tröst - inte generellt!

så tjatig jag är nu, detta har jag ju redan skrivit ha haaaa

Jesus är vad du sagt en mästare, alltså är du religiös.
Alla religiösa har bibeln som underlag, varför skulle denna liksom definition vara fel uppfattad?

Du är ett koncept, men Gud är det inte.

Ber ödmjukast om ursäkt. Trodde att jag uttryckte mig glasklart, men sanningen är värre, som vanligt

kristendomen handlar främst om tro? Och tro är delvis motsatsen till vetande, alltså nåt man bara kan göra utan bevis? Om man vet så tror man ju inte längre.

Visst kan man tro på något som inte finns. Det är faktiskt till och med ett villkor för att man ska kunna tro på någon.

När ordet tro används i bibeln, handlar det nämligen inte alls om tro i bemärkelsen sanning.
Mycket lämnas utrymme för tvivel, ungefär i stil med "jag tror att det blir sol i morgon, men... utan om förtröstan, om em personlig övertygelse, om förvissning, ha tillit till", "tro på" - dvs en övertygelse, visshet, lita på.

Och när Jesus talade om att "tro på Gud", så handlade det över huvud taget inte om att tro på Guds existens. Guds existens var en självklarhet för hans åhörare. Vad det handlade om var att tro på hans ord. Hur ska någon kunna "ha tillit till" Gud, lita på utan att veta det? Även om man inte ens vet att han finns?

Det är naturligtvis inget fel i att tro utan bevis. Jesus säger ju själv:

"Lyckliga (saliga) de som inte har sett men ändå tror"
Men hur många kan tro utan att se? Och om man inte kan göra det - ska man då nöja sig med att förbli i sökandet. Ska man nöja sig med att inte veta? Om vissheten om Guds existens är avgörande för tron på hans ord, så kan ju beviset för Guds existens utgöra skillnaden mellan evigt liv och evig död?

Om jag över huvud taget ska kunna lyssna på någon, lita på någon, tro på det någon säger eller har sagt - så måste jag först och främst veta att personen i fråga alls existerar!

Är det där sista verkligen sant? Kan man inte ha förtroende för Jesus gode Herre utan att veta att han existerar? Jag uppfattar Jesus som en bro för oss som har svårt att tro på Gud, men som har fått förtroende för Jesus och genom honom kan tro på Gud.

Det verkar som att du tror på Naturlagarna, medan jag tror på Jesus. Kanske har vi något gemensamt i alla fall?

Nej, du har rätt. Jag formulerade det lite tokigt.