Citat:
Ursprungligen postat av
Pung
En liten personlig grej om hur tidningsdöden kan fungera på mikronivå.
I den här tråden är vi ju egentligen helt främmande för de som kortfarande köper en Aftonbladet. Hur kan man vara så dum, liksom.
Faktum är att jag har varit och är fortfarande lika dum, fast med en annan tidning. Det är nämligen så att jag alltid har tyckt det varit höjden av livskvalite att köpa ett spelmagasin. Jag har gjort det i 15 år och bryr mig inte om att jag kan läsa recenssioner gratis på nätet. Det är relax att lägga sig i soffan och läsa om de senaste spelen. Även fast jag ALDRIG spelar längre.
Det är bara en vanesak. Jag minns när jag var yngre och tidningen var proppat med sakliga recenssioner av spännande spel. Ett magasin gav njutning i en vecka efterssom det var så fullproppat med kul text.
Idag finns LEVEL.
Emellanåt köper jag tidningen, för jag minns känslan av hur glad den brukade göra mig. Men varje gång händer samma saker.
1: Tidningen ger inte njutning i en vecka. Det är fortfarande lika tjock, men sidorna är fyllda med... ja... sidfyllnad. I senaste numret utlovades 30 sidor spelnostalgi. 8 sidor av dessa bestod av att någon fotat åtta olika arkadmaskiner mot en konstnärlig bakgrund. Dessa tog upp varsin sida. På en annan sida hade någon målat en stor svamp, med undertexten "Super mario i perspektiv".
2: Recenssionerna blir allt färre. Oftast bara några stycken. Istället är det megalånga intervjuer (10-12 sidor), reportage om någon som syr luigidockor, recenssioner av konserter med spelmusik.
3: Av de få recenssionerna är det mest så kallade "indiespel" som tävlar i att vara mest konstiga. Ungefär som att tro siog gå på popkonsert, och upptäcka att man köpt biljett till en proggfestival.
3: Texterna allt mer uppblåsta. Tillgjorda försök att vara poetiska och hippa. Skribenten verkar mer intresserad av att få sig själv att framstå som en medveten snubbe snarare än att berätta om spelet.
4: I dessa försök att visa att man minsan inte är några nördar, utan häftiga och medvetna, går det inte ett nummer utan politiska ställningstaganden som bara känns malplacerat och inklämt. Sims är homofobiskt för man kan inte rövknulla varandra, bröststorleken för varje spelhjältinna måste påpekas med avsmak. Det ska visst föreställa jämlikt, men man vill bara ruska om nörden och skrika åt honom att tjejer faktiskt har bröst. Den enda sexfixerade verkar vara nörden själv som hela tiden måste påpeka dessa. Ständiga försök till trendmedvetna lustigheter "gameplayet är så enkelt att till och med en Sverigedemokrat skulle kunna lära sig det... höhöhö..."
Ändå fortsätter man köpa skiten. För man har ju det där minnet av hur bra tidningen brukade få mig att känna. Men det blir längre och ängre mellan tidningsköpen. Längre innan man glömmer hur dålig tidningen faktiskt är.
Så nu slutligen har jag bestämt mig för att bojkotta skiten. Någon procent som politisk protest. Men det är inte huvudsaken. Likt de flesta andra struntar man i vilket när andan faller på. Jag skulle kunna ta lite SD-dissar för att få ha det där läsnöjet en gång i månaden. Men tidningen har blivit så dålig att det blivit så enkelt att bojkotta.
Jag kan demonstrativt sluta köpa LEVEL för deras tramsiga PK-flams, för det är ingen uppoffring längre. Det är så dåligt att jag inte tvingas avstå något jag gillar.
Ungefär så här tror jag det är för kvällspressens läsare också. De köper ibland på grund av minnet av vad tidningarna brukade väcka för känslor. Men det blir allt mer sällan, och det blir allt lättare att bojkotta.
Får väl instämma även i denna, för min del handlade det om DMZ, var prenumerant i omgångar när ekonomin tillät, önskades prenumeration i julklapp med har jag svagt minne av. Hur som var det en glädje den gången i månaden ett nytt nr kom ut, och precis som du säger handlade artiklarna om spel eller produkter inte ett försök att framhäva någon personlig image på skribenten som idag verkar ha blivit norm. Man sträckläste ett nytt nummer och bläddrade tillbaka och läste vissa artiklar man hoppat över senare och man sparade även samtliga nummer.
Jag slutade dock läsa DMZ i samband med att man övergav Amigan till förmån för PC, man körde ett tag med 2st olika delar i samma tidning halva för Amiga o halva för PC vilket i princip halverade de relevanta artiklarna om man nu inte tillhörde nischen som satt på maskiner i båda läger, detta höll inte någon längre tid och förbättrades knappast av att Amigan gick mot sitt slut, man bytte helt till PC vill jag minnas. Vet inte om dom existerar ännu idag, och gör dom det gissar jag att det ser ut som de andra tidningarna i "dator/teknik/mobil" nischen.. som ett raklamblad från coolstuff.
Vilka som köper dessa idag har jag svårt att förstå, behöver du läsa i en tidning vilken app du ska tanka, tja vad säger man...
