Gammelmedias annalkande död

Bara hindra sidan från att spara cookies ^^, så kan man fortsätta läsa precis som vanligt utan att behöva göra något alls. Snacka om fail på sydsvenskan .

Litet oväntat att Sydsvenskan är först ut och väljer att begå harakiri.
Bara till att ändra NoScript till att förbjuda sydsvenskan.se så stängdes javascript av. Däremot tror jag alla äldre kommer välja bort sydsvenskan.

Här är en artikel om hur det är att vara frilans-journalist:
http://magasinetneo.se/artiklar/10-000-f-skatt/
Jag citerar det jag tycker är relevant:

En tanke jag fick när jag läste detta:
Minskade redaktioner med bibehållna löner leder kanske till större konformitet inom tidningarna, eftersom de som vill in och de som riskerar att få gå blir mer inställsamma. Jag anar att de som småjublar över tidningsdöden hoppas på större variation, men det blir nog tvärtom.

Så är det absolut.

Innan var media en gigantiskt maktfaktor, som var väldigt politiskt färgad.

Men i takt med att media krymper, blir den extremt, ultra politiskt färgad.

Det beror nog mycket på att det är mindre plats bland de avlönade stolarna, och de som vill hänga kvar blir allt mer konformistiska. Men också ett utslag av desperation. Den som når ut med sitt budskap, och har förtroende, behöver inte skrika lika högt och hysteriskt.

Så frågan är vilken väg man ska hoppas på. Att media blir lika stora som tidigare, men inte riktigt lika extrema? Eller att de får fortsätta krympa, och bli allt mer extrema, tills de bara är en sekt för inbördes beundran?

Jag hoppas på det sistnämnda.

Visst, blir det lite mer nyanser om tidningarna kan sysselsätta hundratusen journalister istället för tiotusen. Men svensk media har inte varit nyanserad sedan 70-talet.

En återgång tio år bakåt i tiden skulle bara innebära en något mindre extrem media, men med ofantligt mycket större makt.

Bättre är att tidningshusen dör, och även att tv-tittandet fortsätter flytta ut på nätet. Det innebär nämligen att alla nyheter och budskap, alltid har en "second opinion" en google-sökning bort.

Nyhetsförmedling blir referat från en rad olika nyhetsbyråer. Debatt, opinionsbildning, fördjupningar sker på forum och bloggar.

Bonnier testar innan DN tar steget ut.

Det är faktiskt lite komiskt att man skall tacka facken för att gammelmedia dör ut. Men jag känner ingen tacksamhetsskuld, då de tar död på vettiga industrier på samma sätt.

Vem orkar läsa en tidning skriven av de kulturmarxistiska PK-extremister som radikaliserats ytterligare? Det spelar ingen roll om de är fradgatuggande och totalgalna och hatar allt och alla, så länge ingen tar del av deras bajs och påverkas av det så kan man skratta åt dessa åsnor och åsninnor. En gång chicka och moderna och trodde de var intellektuella och påverkade miljoner med sitt hjärndöa svammel snart hopplöst passé duger till ingenting får söka jobb som biljettkontrollant eller toalettvakt. Har de otur så kommer de längre fram få uppleva att bli satta i fängelse för den samhällsskada de har orsakat.

Hoppas resultatet blir att de stänger dörren efter sig och debatterar inför varandra och ekonomiskt kannibaliserar sig på varandra. Debatten äger rum utanför de stora tidningshusen.

Jag har sagt upp alla min tidningar och har aldrig mått bättre. Nu slipper man betala för att bli upprörd.

Kanske men jag tvivlar ändå. Bonnier driver inte DN för att tjäna pengar utan för att ha makt över den offentliga diskussionen. Åker DN bakom en betalvägg så minskar dess räckvidd och därmed dess relevans för konversationer vid middagsbordet och kaffemaskinen.

Betalvaggar ar intressanta. De exempel jag sett tyder pa att trafiktappen ligger runt 90%. Vilket ju ar groteskt mycket och innebar att annonsintakterna kommer att kollapsa. Samtidigt sa haller annonsintakterna pa att kollapsa anda sa for den som kan fa en vettig mangd manniskor att betala kan betalvaggen likval vara en bra grej (battre an inget).

Mediaforetag av nyhetstyp brukade kunna fa $20-$30 CPM (for salda imps [annonsplatsvisningar], kanske 20%-30% av alla tillgangliga imps for manga) av. Nu ar manga glada for $10 och med tiden (3-5 ar max, RTB dubblar varje ar) kommer det att hamna nagonstans runt $1 eller var nu jamviktspriset kommer att hamna nar det mesta kops pa annonsborser. For manga kommer det att bli eCPM over hela natverket pa en bra bit under $1.

Ett genomsnittligt besok pa en nyhetssida ger, enligt Nielsen, 4 sidvisningar. Vi kan vara generosa och anta att samma person aterkommer tva ggr om dagen och saga 8 sidvisningar. Varje sidvisning innehaller runt 10 annonsplatser (det varierar stort och jag har inte sett nagon statistik, nan som vet?). En besokare ar da vard 80 x 30 = 240 imps manaden. Pa $1 CPM ar en regelbunden besokare alltsa vard ungefar $0,25 eller runt 1,50 SEK. En miljon fasta besokare skulle da vara varda 18 mille om aret. Det driver man ingen stor nyhetsredaktion pa. Sarskilt inte som det kostar en massa i overhead att ha siten och kommersialisera den osv. Vi kan dubbla intakterna (om de lyckas salja sponsorships, rich media och video) och det ar fortfarande en svar affar. Framtidsscenariot ar alltsa valdigt bekymmersamt for aven storre nyhetssiter.

Om man istallet for att fa 1,50 SEK i manaden for en gratisfluktare kapar 90% av dem sa behover man bara ta 15 SEK i manaden av de 10% som betalar for att det hela atminstone skall fa samma resultat. Om man kan ta mindre an halften av vad en tryckt tidning kostar, sag 5 SEK per dag eller 150 SEK i manaden, sa har man ganska habila intakter med bara 10% av besokarna kvar.

For den som idag driver en typisk tidning med 80%-90% av intakterna fran print och som ser vart det barkar med annonspriserna online ar en betalvagg med andra ord ingen dum ide alls att titta narmare pa och rakna pa. Newscorp, t ex, trampar pa i de har ullstrumporna globalt. Hur manga tidningar som kan halla styrfart i Sverige blir intressant att se men det blir inte manga i alla fall.

Det stora problemet kommer att vara att kunna producera tillrackligt mycket unikt material for att ens 10% skall vilja betala ens runt halften av vad folk betalar for papper. An sa lange ar det bara Wall Street Journal och liknande som verkar lyckas aven om det skall sagas att Aftonbladet ocksa ar duktiga med sin freemiummodell.


(Notera att ovan resonemang framst forsoker beskriva ett sorts medelscenario och en princip, det kommer naturligtvis att se annorlunda ut fran tidning till tidning och det finns ocksa en hel del andra mojligheter for en nyhetssite att dra in pengar men de stora intakterna har alltid varit avgifter och annonser i olika kombination).

...och just där stupar de svenska medieföretagen, som inte precis är kända för att producera kvalitetsmaterial eller unika scoop, man har helt enkelt för dåliga personalresurser. Att någon skulle betala pengar för de svenska dagstidningarna så som de ser ut på nätet idag är ytterst osannolikt, halva tidningen består ju av censurerade nyheter!

Upplägget med 20 artiklar gratis som New York Times kör torde få effekten för halvintresserade läsare (den stora massan) att de läser och klickar tills en ruta plötsligt kommer upp och kräver betalt, och då surfar de vidare till Youtube's 20 Funniest Bloopers eller så istället. Så har det i alla fall blivit för mig.

I ett väntrum nu i veckan så bläddrade jag i en kvällstidning (Expressen) för första gången på närmare 10 år. Jisses vilket junk.

Det verkade mest vara någon slags TV-tidning. Själv ser jag i princip aldrig på Svensk TV & därför var alla dessa artiklar om "kändisar" & deras silikonbröst helt obegripliga för mig.

Den enda artikel som till en början verkade intressant var en recension av Jörn Donners memoarer, men efter att ha läst första stycket som badade i feministfloskler så tappade jag intresset även för detta.

Det är för mig obegripligt att någon skulle vilja betala för detta skräp.