Skandiamannen

Jo, men det har ju inget med det här att göra. Är du full?

Den som tror att SE är GM har fantasi. Eller hjärnblödning. Enligt en känd spaningsledare.

Vittnena uppgav att GM var 30 - 45 år. SE var 52 år och hade reumatism. Dock inget vapen. Det var mer än 20 år sedan han använde ett vapen. SE bar en handledsväska. Inget vittne på mordplatsen uppgav att GM bar en handledsväska.

Han stämplade ut 23.20 i Timecons arbetstidsterminal i hisshallen innanför receptionen. Den registrerade tiden var 23.19. Den var en minut fel.

Sedan talade han med väktarna HO och AK i receptionen. I ett par minuter och ganska mycket. HO beskrev vad de talade om.

SE:s övertid stämmer inte med OP:s engagemang. SE slutade sent den 10 februari (23.52), den 19 februari (23.01) och den 20 februari (20.43). Det stämmer inte med OP:s engagemang. Som framgår av GMP och PH:s PM den 5 juni. OP hade inget engagemang på kvällen den 10 och 20 februari. Den 10 februari slutade arbetsdagen med ett sammanträde i Rosenbad 18.00. Den 20 februari var en vanlig arbetsdag.

Den 19 februari åt LOP middag på slottet. Livvakterna lämnade LOP vid bostaden 23.20. SE åkte hem för tidigt (23.01). OP hade engagemang på kvällen den 17 och 21 februari. Den 17 var SE sjuk. Den 21 använde han inte kortet. Vid båda tillfällena hade OP livvakter.

IM såg att GM stod strax söder om Dekorimas ingång och inväntade LOP. Fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan. SE kunde inte invänta LOP fem meter norr om Tunnelgatan om han upptäckte LOP när han kom ut från Skandia.

LP såg ingen som kom ut från Skandia.

Varken NF eller LP såg någon som gick framför LOP mellan Skandias entré och mordplatsen. De enda som NF mötte före LOP var BS och hennes döttrar i närheten av Apelbergsgatan.

NF såg bara AB som gick bakom LOP (enligt granskningskommissionen och många andra skäl).

Smällen som SE trodde att han hörde vid Götabankens kontor 20 meter norr om Tunnelgatan var inte ett av skotten. SE påstod inte att den måste ha varit ett av skotten.

Det tog inte 5 - 6 sekunder att sedan halvspringa 20 meter till mordplatsen. Det tog minst det dubbla. En felbedömning som vittnen brukar göra.

SE kom till mordplatsen en minut efter skotten.

Han såg HJ vid den vita taxin, AH och SG vid brottsoffret och LP och KJ i närheten.

SE såg att AH gjorde hjärtmassage och att SG gjorde konstgjord andning.

SE uppgav att AH satt med ryggen mot Luntmakargatan och att SG satt med ryggen mot Sveavägen. Det uppgav AH fem veckor efter mordet. Det kunde SE inte veta åtta veckor efter mordet om han inte såg det själv. SE såg att LJ stod vid Luntmakargatan och tittade mot Sveavägen. En stund senare såg SE att LJ var borta. Det kunde GM inte se från trappkrönet.

SE uppgav 13 timmar efter mordet att LJ var i 20-årsåldern. Det kunde SE inte veta 13 timmar efter mordet om han inte såg det själv. Det kunde GM inte se från trappkrönet när han gjorde ett snabbt ögonkast över höger axel och LJ gömde sig lika snabbt bakom skjulet med containern. LJ var tveksam om GM såg honom alls. Han såg att GM inte vände sig om förrän vid trappkrönet. LJ var 25 år.

LP såg att LJ stod vid Luntmakargatan och tittade mot Sveavägen 1 - 3 minuter efter skotten.

LJ uppgav att han tittade mot Sveavägen när GM hade försvunnit vid trappkrönet. Han trodde att någon skulle springa efter GM. När ingen sprang efter följde han efter själv. Ingen frågade LJ 1986 hur länge det dröjde innan han själv nådde trappkrönet.

SE uppgav att LP berättade för honom att GM hade en mörkblå täckjacka och flydde österut mot trappan till Malmskillnadsgatan.

SE uppgav att LP berättade för honom att hon också var sårad. LP uppgav i första förhöret att hon kände smärtan på ryggen efter andra skottet.

KJ uppgav att någon ville lägga OP i framstupa sidoläge. AH uppgav att någon ryckte i benen. Någon försökte att lägga OP i framstupa sidoläge.

JA talade med SE och pekade ut hans foto. En äldre man i 50-60-årsåldern. SE pekade ut AB vars namn och bild inte var allmänt kända förrän tre år senare. AB såg inte att GM såg honom. AB såg att LP såg honom efter skotten. SE pekade ut KJ och LJ, men inte HL.

Bland övriga vittnen tillfrågades bara LL, SG och LB om de såg SE. Inte LP, AH, KJ, HJ, JÅS, CV, PV, SK, UR, KE, GI och BP. Inte heller poliserna GS, IW, KÖ, LS, CP, LL, KB, UH och PB.

När polisen kom såg SE att GS var brysk mot LP när han försökte sätta henne i bilen. GS bekräftade i Svea hovrätt 1989.

När YN och AZ lämnade poliserna som de mötte vid Luntmakargatan och fortsatte västerut började SE småspringa österut. Efter en stunds tvekan. Först var han lite förtretad på sig själv. Han glömde att meddela poliserna att LP nämnde en mörkblå täckjacka. Alla visste inte 1986 att poliser till fots hade personradio. De fick personradio 1984. SE var på den södra halvan av Tunnelgatan när han började småspringa. Enligt brevet 1990. YN och AZ gick på den norra sidan av manskapsbodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte.

SE småsprang på den södra sidan av manskapsbodarna. I rätt tid för att möta YN och AZ ett tiotal meter väster om manskapsbodarna. Det var snömodd och nedförsbacke där också. YN såg att mannen ignorerade dem. SE var upptagen med handledsväskan. Han tänkte inte på vem han mötte. Inga parkerade bilar hindrade YN att se handledsväskan. Under de få sekunder som YN såg honom. Avståndet till mannen var inledningsvis tio meter. YN och AZ var 5 - 6 steg väster om manskapsbodarna när hon såg honom.

SE kan inte ha sprungit på den norra sidan av manskapsbodarna. Som han gjorde i Rapport den 6 april. Då var publiken i vägen och SE ville visa hur fort han kunde springa till Luntmakargatan. Om SE hade sprungit på den norra sidan på mordkvällen hade han inte tappat bort poliserna. Där kunde han följa poliserna med blicken ända till trappkrönet. Liksom taxiföraren HJ kunde.

SE stod en stund och såg sig omkring. Mitt i korsningen vid Luntmakargatan. Skjulet med containern skymde sikten mot trappkrönet. SE såg inte poliserna. Han vände och gick tillbaka till mordplatsen. På den södra sidan av manskapsbodarna.

Vid mordplatsen var pinsp KÖ upptagen med HJ och sedan med både HJ och YN. SE tolkade det som en avvisning. YN pekade ut KÖ i intervjun 1990. Det framgår av anmälan A1 och förhöret med KÖ 1993 att han antecknade HJ och YN. Hon såg en man som kunde ha med brottet att göra. Berättade YN för KÖ. Hon fick den känslan i alla fall.

Innan YN och AZ mötte poliserna vid Luntmakargatan mötte de bara LJ vid trappkrönet. En man med axelremsväska. Det var svaret som poliserna fick vid Luntmakargatan. AZ såg en tjock kille med en rock på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna.

Områdesanropet (det första larmet i polisradion) sändes 23.25.10 (eller några sekunder senare). YN och AZ kom två minuter för sent för att möta GM på David Bagares gata. Det hindrar inte att GM flydde den vägen. Andra uppgifter tyder på att han flydde den vägen.

YN:s besked vid trappkrönet gjorde inget intryck på LJ. Han tvekade vilken väg han skulle välja. LJ nämnde varken YN eller beskedet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller för LL enligt hennes anteckningar. Polisen efterlyste YN i radio den 2 mars. De visste inte att YN var kvinnan i paret som LJ mötte vid krönet. Ingen ringde till YN. Trots att hennes namn och nummer fanns i anmälan A1.

Krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ gav intrycket att YN och AZ måste ha mött GM innan de mötte LJ vid trappkrönet. Det var allt som Ström visste när han förhörde YN den 2 mars. AZ förhördes utan tolk den 3 mars. Då var Ströms tolkning av YN i alla medier. Nästa dag var LJ på Aftonbladets löpsedel. I YN:s efterhandskonstruktion mötte hon en väsktjuv på David Bagares gata. YN hade alla förutsättningar att möta väskägaren på Tunnelgatan.

När ambulanserna hade åkt återvände SE till Skandia. Han bankade på dörren strax efter halv tolv. AK hade nyss passerat skjutdörrarna och tagit hissen till garaget. Enligt AK och HO. Inte 23.40 som HO uppgav. Ingen uppgav 23.45. Ett påhitt av PH. Att dörren larmade på baksidan var också ett påhitt av PH. Dörren larmade på övre källarplan.

SE berättade för väktarna HO och ALG att SG gjorde konstgjord andning och att GS var brysk mot LP. Efter midnatt tog SE en nattbuss från Odenplan. Det gick ingen nattbuss från Odenplan förrän efter midnatt.

SE tog ingen middagsrast efter fem. ALG började jobba kvart i fem och inte kvart i nio. Skrev hon själv i besöksjournalen.

Allt detta var lätt att utreda i mars 1986.

Du har själv slagit fast att YN mötte SE. Du lyckades träffa rätt på en punkt, Lebel.

Och vi vet alla när och var YN mötte SE

Att mannen Fauzzi ser bakom LOP är Björkman tex. Tycker du det är okej att folk presenterar det som fakta? Isåfall är du antigen oärlig eller korkad. Och korkad VET jag att du inte är.

Säg vad ni vill om mig här inne, men jag sitter inte och ljuger. Bara en sån sak.

Till exempel?

Ja att tvärsäkert påstå att det är 90% eller 50/50 att NF såg Björkman bakom LOP låter lite oärligt.

Bättre då att hålla oss till imaginära avsnäsningar, extremt odokumenterat palmehat, lånade mordvapen och misstänkta sneddningar som vi vet åtminstone inte är direkta lögner utan mer eller mindre någon slags påhittade "fakta".

Var och när YN kunde möta SE vet alla. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där.

YN uppgav i intervjun 1990 att hon drack sprit i AZ:s lägenhet på Ringvägen tidigare samma kväll. Att döma av deras uppgifter hade hon sämre minne av mordkvällen än AZ. YN var inte "fullständigt nykter" som Hans Holmér påstod i boken "Olof Palme är skjuten!" 1988. Ingen frågade i förhören hur nyktra de var.

YN hade svårt att minnas ordningsföljden: en man som frågade efter en springande man, poliser som jagade en springande man och en springande man. Alla sprang åt samma håll. I YN:s efterhandskonstruktion blev den springande mannen en väsktjuv. YN och AZ måste ha mött den springande mannen innan hon mötte mannen som frågade, som inte längre frågade (som i förhöret den 2 mars), utan ropade "stoppa honom, ta fast honom" (i radiointervjun 1988).

Inte konstigt att krinsp Håkan Ström tyckte att "det sprang män lite överallt" när han förhörde YN den 2 mars (som han berättade när han själv förhördes 2018). Det var i linje med andra springande män. ACR flyttade mannen från Malmskillnadsgatan den 4 mars till Regeringsgatan den 11 mars.

Även ST feltolkades. Vissa trodde att mannen skyndade söderut i Smala gränd (från Snickarbacken). Mannen skyndade norrut i Smala gränd (mot Snickarbacken). Redan i förhöret den 2 mars. ST såg honom fem minuter för sent. Sannolikt 15 minuter för sent. I bandutskriften av förhöret den 4 mars (EAE522-G) framgår att ST fick intrycket att mannen kom från Birger Jarlsgatan. Inte från Regeringsgatan. ST mötte inte mannen i Smala gränd. Hon mötte mannen i Smala gränds mynning i David Bagares gata. Där fanns bakdörren och finns än idag.

Som "tur" var hade Ström mordnattens telefonförhör med LJ att luta sig mot. Referatet "slog fast" att YN och AZ måste ha mött den springande mannen på David Bagares gata.

Bättre förhör behövdes (redan i mars 1986). Det var uppenbart. AZ behövde tolk. Det var också uppenbart. YN förhördes den 2 mars och AZ den 3 mars (utan tolk). Att ingen höll bättre och längre förhör är sanslöst. En amatör toppstyrde utredningen 1986. Resten av förhören var fotovisningsförhör, konfrontationsförhör och förhör av särskilda skäl. Tidskontrollen med AZ den 13 mars 1986 (även den utan tolk), förhöret med YN den 10 april 1989 om Kvällspostens fotovisning 1988 och förhöret med YN den 22 mars 2018 om hennes liv efter 1989.

Problemet med Lebels dravel och hattefnatt är att det är så mkt så man kan hitta idioti överallt.

Tex
"Han stämplade ut 23.20 i Timecons arbetstidsterminal i hisshallen innanför receptionen. Den registrerade tiden var 23.19. Den var en minut fel.

Sedan talade han med väktarna HO och AK i receptionen. I ett par minuter och ganska mycket. HO beskrev vad de talade om."

Vittesmål från RB säger tvärtom på tiderna. Fröken ur säger 23:19 vid granskning.
Se WPU.

Till RB säger SE att han inte talade med väktarna något RB reagerade på och lade märke till då det var lite udda.


Så håller det på hela tiden.
När dödgrävaren Lebel sedan blir överbevisad om fel ber han inte om ursäkt.

Personligen tror jag han är köpt desinformatör, de som betalar står nära WG ... kanske.
Alt. är han rysstroll.

Och KP blev först dragen i örat av JO och sedan tillrättavisad av Överåklagare Lennart Guné.

Men KP var betald och ingen amatör som du skriver.

https://magasinetfilter.se/kommentar/i-vilken-antikvitetsbutik-hittade-aklagarmyndigheten-den-har-karln/

"Så presenterade överåklagaren sina bedömningsgrunder. Allra först stod: »Att Stig Engström är gärningsman är oförenligt med Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson. Det är också oförenligt med att gärningsmannen under en tid stått och väntat på makarna Palme vid Dekorima-hörnet.«

Redan där tog jag mig bokstavligen för pannan. Inte för att överåklagaren argumenterade mot Engströms skuld – utan för att hans påståenden saknade substans."

Nu tar jag mig figurativt för pannan och utbrister uppgivet:
I vilken antikvitetsbutik hittade du den där substanslösa länken?

Jag tycker om Lebel, en straight shooter, ärlig. Alla får ha sina teorier och alla får kritisera. No harm done.

Jag tror det här är något som kan komma när man är extremt insatt, beläst i ett ämne. Det måste finnas en lösning och då blir det en lösning. Även om inte allt stämmer.
Ungefär det som hände med Sven Anér.

Summa summarum, ska man komma till botten här måste man chansa lite. På några ställen måste man helt enkelt välja.

Att få alla rätt är extremt svårt.